Mänsklig värdighet får aldrig bli
en handelsvara som portioneras efter rikedom
Som ett exempel på detta vill jag berätta om min vän Slobodan.
Slobodan, som är rom från före detta Jugoslavien, fick problem med sitt hjärta och blev då tvungen att, efter en infarkt, söka hjälp på länssjukhuset i Halmstad. Slobodan var oerhört nervös inför detta.
Han var van vid att som rom ofta bli diskriminerad i sitt forna hemland.
Efter hemkomsten från sjukhuset bad jag honom berätta om sin sjukhusvistelse.
Vet du vad, sa han, de behandlade mig på samma sätt som de andra. Han var överlycklig!
Jag är stolt över vårt sjukhus och dess medarbetare.
För mig och de flesta andra är det en självklarhet att alla skall behandlas lika, oavsett vem man är. Vi kan tycka att det är onödigt att skriva in sådana självklarheter i våra dokument i Landstinget Halland, men det är viktigt! Lika viktigt är det att sjukvården är offentligt finansierad!
Författaren Svante Lundkvist kan mycket bättre än jag uttrycka detta:
LASARETTET
Lasarettet
den vita renheten omsluter mej
vänliga händer hjälper mej
i mitt värnlösa tillstånd
Därute går diskussionens vågor höga
om dessa vänliga händer
skall arbeta för vård eller lönsamhet
om vänligheten
skall vara lika mot alla
eller större mot dem
som har råd att betala
Mänsklig värdighet får aldrig bli
en handelsvara som portioneras efter rikedom,
rang och möjlighet
att smita från skatten.
Låt mig slå vad om att du
som ligger på en intensivavdelning -
där ditt vara eller icke vara
beror av all den mänskliga omsorg
och hela den tekniska utrustning
som koncentreras på dej-
i varje fall inte just då
skulle komma på tanken
att gnälla på landstingsskatten.