Om att sluta
Kom på att jag nu är halvvägs från tillkännagivande till avslut. Ja inte riktigt avslut till 100% men nästan. Lika tillfredsställande som det känns att lämna gruppledarskap och landstingsrådsposten, känns det att få avsluta de återstående uppdragen under resten av mandatperioden. Alla varma ord jag hört under de gångna veckorna stärker mig i mitt beslut. Någon sa häromdagen att jag verkar vara i ”muckastämning”. Tänk hemska tanke om det nu hade känts tvärtom. Men det gör det alltså inte.
Vad som känns som lite smolk i glädjebägaren är att lämna i det för landstinget kommande svåra ekonomiska läget. Prognos på prognos spår en allt sämre utveckling av skatteunderlaget. Vad regeringen väljer för åtgärd och hur stor den kan bli står fortfarande skrivet i stjärnorna.
Jag är helt övertygad om att sjukvård inte kan bedrivas konjukturanpassad. I vart fall inte utifrån ambitionssänkningar när skatteunderlaget sviker. Möjligtvis i så motto att sjukvårdens insatser blir än viktigare i dåliga tider.
Min förhoppning är att min uppfattning kring detta delas av fler än oss socialdemokrater. Det skulle innebära att konstruktiva diskussioner kan föras om hur vi tillsammans löser den här situationen. Ett landsting med en i grunden stark ekonomi och bland landets lägsta skatteuttag har faktiskt förutsättningar att klara utmaningen.
Se nu inte detta som avsked eller testamente. Jag kommer att göra min stämma hörd fler gånger i denna spalt.
Dan Skantz
Än så länge gruppledare