”En allt rödare försvarspolitik förs nu under blå flagg”, skriver Dagens Nyheter magsurt dagen efter den breda uppgörelsen om försvaret. Det ligger mycket i det påståendet.
Våren 2008 blev dramatisk för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Det mesta gick snett och värre var att vänta. Det kaos regeringen orsakat skadade Sveriges anseende i omvärlden och svenska folkets förtroende för försvaret. Inom Försvarsmakten pågick planerna på att driva igenom en yrkesarmé och i takt med att förmågor skrotades, väntade en NATO-anslutning runt hörnet. Allt gick åt fel håll och det gick fort. Läget var minst sagt akut.
Det var mot den bakgrunden vi socialdemokrater bestämde oss för att göra en sista ansträngning att tillsammans med miljöpartiet försöka vända skutan rätt. I fyra månader har vi i försvarsberedningens arbete sakta, men säkert vridit frågorna i vår riktning. Till en början gick det trögt och våra synpunkter möttes med nonchalans. Men när vi i arbetets slutfas skrev beredningstexterna själva märktes ett ökat stöd först från centerpartiet och kristdemokraterna och sedan till slut av alla partier.
Slutresultatet retar Dagens Nyheters ledarsida.
Det är förståligt för om regeringspartierna tillåtits utforma försvarspolitiken på egen hand hade inte bara kaoset fortsatt, fördjupats och förvärrats. Vi hade dessutom fått en orimligt dyr modell med många heltidsanställda soldater, dyr snabbinsatsförmåga på bekostnad av långsiktiga insatser med samlade civil-militära bidrag, tungt mekaniserade förband istället för lättrörliga och en oförmåga att skära i den omfattande försvarsbyråkratin, samt kravet om svensk anslutning till NATO.
Så sent som i maj planerade försvarsmakten för att åtta av tio soldater i armén skulle vara heltidsanställda och de övriga ha kontrakt, så generösa att FM i praktiken skulle vara soldatens ende arbetsgivare. En plan som låg helt i linje med regeringens önskan. Uppgörelsen i försvarsberedningen innebär istället att endast en mindre del av armén ska bestå av heltidsanställda soldater och att förbanden i övrigt ”i huvudsak bemannas av soldater och officerare, med en kompletterande civil kompetens.” Genom soldaternas dubbla roller, med både en civil och en militär anställning, tillförs våra förband kompetenser som saknas i försvarsmakter med enbart heltidsanställda. Därmed fortsätter vi med det bästa i en svensk tradition i synen på soldaten och militärens roll och uppgift.
Försvarsmaktens och regeringen talade samtidigt om ”substantiella bidrag till internationell krishantering”. Det tog tid att tränga bakom detta uttryck. Till slut tvingade (s) och (mp) fram Försvarsmaktens definiering och till våra stora förvåningen löd den: ”snabba insatser i höga konfliktnivåer, under begränsad tid”. På ritbordet, i officersmässarna och i regeringskansliet var den heltidsanställda expeditionskåren beställd och nu skulle den bara drivas igenom politiskt. I dess kölvatten väntade svensk anslutning till NATO.
Men försvarsberedningen väljer istället att beskriva att den internationella trenden med långsiktiga stabiliseringsoperationer fortsätter och att dessa huvudsakligen kommer att ha karaktären av lågintensiva konflikter. Vidare konstaterar de sju partierna: ”Huvuddelen av våra insatser ska präglas av långsiktighet. För att klara de utmaningar som kan uppstå i en insats, oavsett var den genomförs, krävs att förbanden och soldaterna behärskar mer än rent militära kompetenser och att insatserna utgår ifrån en sammanhållen civil-militär strategi.”
Den särskilda pliktutredningen ska nästa år lämna förslag till hur soldaterna ska komma till försvaret.
Det kan ske med eller utan plikt, men det viktiga är att alla soldater och officerare som ska ingå i insatsorganisationen är där frivilligt. Idag har vi en situation där tusentals officerare inte kan användas för dagens uppgifter och där tusentals värnpliktiga soldater, på grund av lagstiftningen, inte får användas i försvaret om vi inte blir anfallna av ett annat land.
Det är en till stora delar helt oanvändbar organisation.
I rapportens sista sju rader föreslår försvarsberedningen att de fem (!) myndigheterna Försvarsmakten, FMV, Fortverket, Pliktverket och FOI integreras i en ny myndighet och att en separat avvecklingsorganisation bildas. Det är en historisk uppgörelse med det Mumintroll som under åren svällt om huvud och mage.
Regeringen körde det svenska försvaret i diket.
Runt hörnet väntade ett dyrt yrkesförsvar.
Nu har regeringen istället fått en rapport med hundratals förslag, med klar s-profil, som dessutom redan har stöd av övriga partier i Riksdagen.
Inte undra på att de är sura på DN:s ledarredaktion.
Håkan Juholt
s-ledamot i försvarsberedningen sedan 1995
ordförande 2000-2007