Just nu hör man faktiskt en hel del om EU i media, framförallt handlar det om EU:s nya fördrag men också om klimat hotet, miljön och utrikespolitiken. I Bryssel, Strasbourg och Luxemburg sker ständigt ett febrilt arbete med Europafrågorna. Kommissionen och rådet föreslår nya lagstiftningar och förordningar, parlamentet får ta del av arbetet genom ändringsförslag och yttranden som kommissionen och rådet sedan tar ett slutligt beslut om, nya lagstiftningar och förordningar som ska verkställas i medlemsländerna. Men var finns då ungdomarnas röst? De ungdomar som ska leva med den lagstiftning som vi nu stiftar för EU en lång tid framöver.
Ja, inte finns de som beslutsfattare i EU-parlamentet, kommissionen eller rådet. Av EU-parlamentets 785 ledamöter är endast 1 under 30 år idag. Majoriteten är över 50 år. Inte finns det heller någon kommissionär eller minister i rådet som är under 30 år. Detta trots att 12.6% av Europas befolkning är ungdomar mellan 15-24 år.
Detta innebär att ungdomarna måste få en chans att påverka det som händer i EU på något annat sätt. Man har i många förordningar från EU varit mån om att ungdomar ska få göra sin röst hörd, bland annat i Lissabon-processen men också i programmet Aktiv ungdom 2007-2013 där några av punkterna är att ge ungdomar och ungdoms -organisationer möjlighet att medverka i utvecklingen av samhället i allmänhet och av EU i synnerhet, utveckla ungdomars känsla av att tillhöra EU, uppmuntra ungdomars deltagande i det demokratiska livet i Europa, främja ungdomars rörlighet i Europa. Det finns också många ungdomsprojekt i Europa däribland Sverige, som engagerar på olika vis.
Men frågan är om detta är tillräckligt och om ungdomarna verkligen kan påverka. Jag vet ju av egen erfarenhet att man som politiker har så många frågor och arbetsuppgifter att man inte alltid hinner ”stanna upp” och tänka ur ett barn eller ungdomsperspektiv eller ens fråga vederbörande. Och frågan är om man verkligen tar barnen eller ungdomarnas röst på allvar?
Och hur mycket vet de svenska skolungdomarna om EU egentligen? Jag tycker det är beklagligt att det inte har varit självklart inskrivet i svenska skolplanen att man förutom det svenska politiska systemet även ska lära sig om EU. Nu vet jag att man ska ändra på detta vilket är positivt.
När jag har varit ute på skolor i Sverige och pratar om EU så har jag upptäckt att det är väldigt olika om man i överhuvudtaget har undervisat om EU, och då talar jag om gymnasieklasser. Det har helt enkelt hängt på om man har en lärare som själv är intresserad av EU. Därför gläder det mig att både Stagneliusskolan och Jenny Nyströmsskolan i Kalmar har visat intresse genom att bjuda in mig för att berätta om EU, men också har intresserade elever som deltagit i olika projekt.
Jag är också mycket glad och imponerad över det samarbete jag har med klass SP2g på Stagneliusskolan sedan ett halvår tillbaka. De har fokuserat på EU i flera ämnen och gjort mycket intressanta grupparbeten där målet också är att försöka ta ned frågan på regional nivå. Det viktigaste med detta samarbete är att ungdomarna lär sig mer om vad demokrati är, att ifrågasätta och att lära sig hur man kan påverka. Förhoppningsvis kan jag vid tillfälle förmedla deras åsikter också. Meningen är att vi skall följas åt fram till EU-parlamentsvalet 2009.
Anna Hedh
EU-parlamentariker