Mer i plånboken under 2008 skriver Anders Åkesson(c) den 9 januari utan att berätta om medaljens baksida. Det är sant att regeringen har fattat en rad beslut men vilka resultat får dessa beslut egentligen? Istället för att svar på min debattartikel så ställer Anders Åkesson (c)
en motfråga . Beror det på att verkligheten är obekväm för alliansen ?
Nystartsjobben har inte blivit den framgång som regeringen hoppades på. Regeringens bedömning var att det skulle skapas cirka 10 000 nystartsjobb per månad från den 1 januari 2007,vilket innebär 120 000 på ett år. Hittills har endast 12 750 personer fått nystartsjobb under motsvarande tid (ams statistik för dec 2007). Cirka 75 % av nystartsjobben har gått till män och 33 % till personer med utländsk bakgrund. Endast 4 % av dem som avslutar nystartsjobbet får fortsatt jobb på den befintliga arbetsplatsen. Så det beror på vad man menar med framgång, men jag tycker att det är en felaktig slutsats att dra. Naturligtvis är det bra att fler får jobb, men inte blev det så som regeringen tänkt sig och lovade.
Klimatfrågan är viktig för oss alla och vi funderar på vart vi är på väg när vi ser hur algblomningen sprider sig i stora delar av Östersjön under sommaren och när vintern inte längre innebär snö och minusgrader. Vad har då regeringens ettåriga miljöpolitik inneburit rent konkret i fråga om handfasta förslag? Svaret är att det har hänt skrämmande lite. De konkreta åtgärderna lyser med sin frånvaro. De åtgärder som den borgerliga regeringen väljer att inte tala om är de många nedskärningar och försämringar av väl inarbetade miljöstöd och ekonomiska styrmedel som nu sker. Klimatinvesteringsstödet avskaffas. Nedskärningarna av det regionala energieffektiviseringsarbetet ligger fast. Stödet till energiinvesteringar i offentliga lokaler avskaffas. Stödet till villaägares investeringar i energieffektiva fönster upphör. Oljekonverteringsstödet upphör. Stödet för att byta ut den direktverkande elen mot miljövänligare alternativ skärs ned ytterligare. Dessa nedskärningar och försämringar kan inte anses som en satsning för att komma tillrätta med klimatfrågan.
Vid årskiftet infördes jobbskatteavdragets nästa steg. En skattesänkning på 10.7 miljarder, jag anser att det är en orättvis åtgärd då den inte ger alla grupper i samhället 1 000 kr tillbaka i lönekuvertet som regeringen lovade. Skattesänkningens baksida är att den måste finansieras. Pengarna måste hämtas hem till statskassan på något sätt så att det inte uppstår ett hål. Vad gör då regeringen för att täcka denna skattesänkning? Jo man höjer skatten på bland annat bensin, diesel och el samtidigt som trafikförsäkringen har blivit dyrare. För de som bor i glesbygden och behöver använda sin bil för att skjutsa barnen till olika fritidsaktiviteter, eller för att ta sig fram och tillbaka till jobbet är detta inte något glädjebesked. Så den där ”tusenlappen” äts upp genom olika skattehöjningar, det nämner inte Åkesson något om.
Jag tycker inte att den modell för avdrag för hushållsnära tjänster som regeringen införde fr.o.m. den 1 juli 2007är bra. Det är ett avdraget som främst gynnar personer med höga inkomster. Inte vanliga svensson som Åkesson försöker framställa det som i sin artikel. Avdraget hjälper inte alla familjer att få vardagen att gå ihop, utan endast de som har högre inkomster. Att använda gemensamma resurser till att ge skattefavörer åt högavlönade är en dålig fördelningspolitik. Avdraget om hushållsnära tjänster ska även ses mot bakgrund av regeringens ambitioner att skapa en låglönemarknad. För att öka efterfrågan på låglönejobb inför regeringen ett avdrag för hushållsnära tjänster. Tillsammans med de brutala försämringarna i a-kassan, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken samverkar den borgerliga skattepolitiken till att skapa en ny arbetsmarknad där lönerna blir låga och där de anställda kommer att befinna sig i en svag arbetsrättslig position. Allt pekar också på att denna arbetsmarknad framför allt kommer att besättas av kvinnor. Regeringen bedriver en politik som förstärker stereotypa könsroller som hör till historien och som vi ska lägga bakom oss.
I regeringsförklaringen i år uttalade statsminister Reinfeldt att satsningarna på rättsväsendet är de största någonsin. Men under förra mandatperioden ökade vi socialdemokrater anslagen till rättsväsendet med över fem miljarder kronor. En satsning som borgerligheten inte ens kommer nära med sin nuvarande ”satsning”. Istället drar den borgerliga regeringen ner polisens resurser med 200 miljoner för 2008 jämfört med vad som lovats så sent som förra årets budget. Det rimmar illa med krafttagen mot den organiserade brottsligheten.
Det är viktigt att rättsväsendet får resurser för att bekämpa kriminalitet. Men det bästa sättet att långsiktigt bekämpa brott är att skapa ett samhälle där de sociala klyftorna är små - ett samhälle där alla behövs. Det har aldrig varit borgerlighetens styrka.
Detta är den andra sidan av den fina medalj som Anders Åkesson presenterade i sin artikel.
Den verkligheten är tydligen obekväm för Anders Åkesson (c) .
Krister Örnfjäder
Riksdagsledamot (s)