Håkan Juholt

goes Vänersborg

Besöket i Vänersborg på hans, enligt honom själv,  avskedstur som politiker, till landets samtliga Arbetarkommuner inleddes på Sveriges äldsta landsortsmuseum (från 1885).
Här togs han emot av museichefen Peter Johansson.
Bildtext: Museichefen Peter Johansson

Med på besöket var även Förvaltningschef Håkan Alfredsson från kommunen, Socialdemokraternas i Norra Älvsborgs distriktsordförande Jörgen Hellman, nybliven vänersborgare, distriktets Förste ombudsman Mikael Andersson samt kommunalråden Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C)
Peter Johansson inledde med en bakgrund om Vänersborg, från läget kultur-, förenings- och orkesterstaden, där det mesta brann upp i stadsbranden 1849.

Om att 7-8 fartyg passerade staden under 1850-talet när havre, trä och pitprops försäljningen var som störst.

Peter berättade om storviltsägaren och Llewellyn Llyod född 1792 i London, bosatt i Vänersborg fram till sin död 1876.

Llewellyn var familjens svarta får, som efter att vådaskjutit en jaktvårdare i England kom till Vänersborg och Värmland, han ville inte följa i sin faders spår, fadern startade det vi idag känner som banken och försäkringarnas Lloyd.

Llewellyn förutom att jaga björn och älg brevväxlade bland andra med Charles Darwin då hans intresse för zoologi var stort.
  Llewellynfamilj blev med tiden stor efter fått åtta barn med fyra olika kvinnor. Lloyd tog hand om barnen ekonomiskt och satte dem i skola, ganska ovanligt för den tidens män.

En son Karl Johan Andersson (1820-1887), ärvde faderns stora naturintresse och reste till Afrika och utforskade områden i nuvarande Namibia, där han öppnade handelsstationer från 1860, där handel med kreatur och elfenben gick enavägen och den andra kom tyger, verktyg, vapen.
Karl Johan som därefter kallar sig Charles skapar också en armé med 2 600 soldater och ställer sig på stammen Hereos sida mot kolonialmakten Holland, striderna kallas sedan dess av namibierna för ”Anderson war”.

I Andersons följevatten och som kompanjon till honom kom slaktarsonen och vänersborgaren Axel W Eriksson (1846-1901) och dennes gärning i dåvarande sydvästafrika inbegriper bland annat att han tog hem cirka tusen olika uppstoppade fåglar och andra djur och djurhorn, som skänktes till läroverket och sedemera blev en grundplåt i museet.
Eriksson bygger fler handelsstationer speciellt utmed leden från Botswana till hamn i Angola.

Avskjutning av vilt går så långt att den lönsamheten avtar och kreaturshandel blir det stora.

Vänersborgs museum stod Adolf Andersohn kostnaderna för till största del, fast stadens fäder inte var stort intresserade av bygget. Denne Andersohn hade byggt upp en förmögenhet på bland annat spannmålshandel i Vänersborg och då han inte hade familj valde han att donera sin förmögenhet, till staden, en förmögenhet som i dagens penningvärde kan beräknas till cirka 400 miljoner kronor.

Pojkar från San-stammen
Bildtext: pojkar från San-folket , vidare text hämtad från museets hemsida: Åren kring 1880 vistas pojkarna !nanni, Tamme, Uma och Da hos språkforskaren Lucy Lloyd i Kapstaden. De tillhör alla san-folket eller !kun-folket och kommer från norra Namibia. Efter att brutalt ha ryckts upp från sina hem och sålts som slavar tas de om hand av vänersborgaren och handelsmannen Axel W Eriksson som för dem, på sitt fartyg Louis Alfred, till Kapstaden där de placeras hos Lucy Lloyd. I sina studier av pojkarnas språk låter Lucy dem teckna minnen från sina hem. Under åren skapas över 500 teckningar av den natur, djurvärld och det familjeliv de tvingats lämna i vad de själva ibland kallade ”Elefanternas land”.

På Juholts fråga till Johansson, hur ser utvecklingen ut med projekt? Berättade han att Vänersborg jobbar med Omaruru när det gäller, blåljus, vatten och avlopp samt musik.

Omaruru som stad lever mycket av de intäkter man får från försäljning av vatten, el och mark.

Johansson berättar att han och Vänersborg fick första kontakten 1991 med Namibia och fart på utbytet blev det in på 2000-talet, då staden blev vänort till Vänersborg.
Med Namibia i Sverige är det endast Umeå och Vänersborg som jobbar i ett brett spektra, landet har endast 2,3 miljoner innevånare.
Juholt får veta att Vänersborg är mycket uppskattat i Namibia och Juholt flikar in att, ”är man uppskattad i ett litet land, kan det ge effekt i andra länder”. 

Peter Johansson anser det var strategiskt fel av Sverige att stänga ambassaden, som var porten in i länderna för oss, söder om Sahara.

Efter en rundtur i museet fortsatte sällskapet till Konsthallen i Folkets Hus, där man möttes av Föreståndaren Kajsa Frostensson, hon visade runt den utställning som just nu pågår med Claes Hakes teckningar och skulptur-skisser.

Därefter blev det en stunds samling i de bakre environgerna där Kajsa berättade om samarbetet med Omaruru som tog fart 2013 och då i synnerhet om den utställning och projekt av mycket slängt skräp i Omaruru, speciellt metallburkar.

Kajsa berättade att det finns en ”skräpkultur” i Omaruru och under deras clean-up campaign 2015, var det sju namibiska konstnärer med skilda bakgrunder som ställde ut i Vänersborg.

Samarbete med kulturprojekt där söker vi stöd, så det gäller jobba så brett som möjligt, sa Kajsa.
I samarbetet med namibierna berättade hon att det är stora skillnader,
-vi har kulturkrockar exempelvis inställning till tid, det gäller att vara öppen.
När det gäller personligt bemötande skulle vi behöva en guide sa hon, vi är rakt på, namibier har ett mycket trevligt sätt att vara och är positiva mot varandra, men tar längre tid på att komma fram.

Kajsa avslutade med att berätta om svårigheterna att forsla konst in och ut ur landet. Som en tullare uttryckte det: ”det är jätteskumt, vad håller ni på med egentligen?”. Från tullen är man extremt försiktig, då man haft mul- och klövsjuka.

Att jobba med utbyteskunskaper ger bra tillbaka till den egna ankdammen, frihetskänsla i att göra skillnad i ett annat land, blev hennes avslutande ord.

Juholt hade en del frågor och bland annat, -funderar ni att flytta in verksamhet på Facebook, så att allt inte bara går åter till konstnären. Bra fortsatt kunna åka på denna bro varje dag, som han uttryckte det, och upprätthålla med konstnärer och alla oss andra.

Han avslutade jag är alldeles berörd, menandes Kajsas föredragning.

Bildtext: Claes Hakes teckningar över de egna stenskulpturer.

Efter lunch på Vänerparken blev det musikskolans tur och först träff med Ulrich Kaatz, som bland mycket annat är tävlingsledare för den numera internationella tävlingen Polstjärnepriset.

Bildtext: Musikpedagogen Ulrich Kaatz Kunskapsförbundet Väst.

Här fick åhörarna insikter om musikskolan från utbildningen av de yngsta, nioåringar, till Master Classic deltagare där världens bästa musiklärare och elever upp till arton ingår, de senare kommer till Vänersborg under tio till femton dagar om året, för utbildning i klassisk musik.

Nu tar vi nästa steg, genom att söka nationellt stöd avslutade Ulrich och introducerade violinisten Alexander Chojecki (18) som går spetsutbildning i Vänersborg och även i Oslo hos samarbetspartnern Oslo symfoniorkester och som ackompanjatör på flygeln introducerade Ulrich,

Jonas Olsson som Ulrich anser vara  Nordens bäste ackompanjatör.
Alexander och Jonas spelade ett stycke lekfull Mozart, som denne skrev när han var 20 år.

Musikskolechefen Gunilla Wretemark tog vid och berättade om skolans deltagande i ett El Sistema projekt, för att barn med ekonomiska begränsningar ska få möjligheten att delta på Side by Side by, El Sistemas sommarläger, där de under flera dagar ska få chansen att skapa, inspireras och utvecklas tillsammans med andra barn och unga från hela världen , guidade av erfarna pedagoger samt professionella musiker och konstnärer.

Sedan blev det dans, men inte som åhörarna trodde, egen sådan. Utan det var kultursekreteraren Klara Blomdahl om danssatsningen där Vänersborg är en av fyra orter i regionen med extra tilldelning av medel.

Ett av arbeten är med rullstolsburna genom en ung koreograf .

Enhetschefen på kommunen för ungdom Christer Glännestrand fyllde på angående danssatsningarna. Dansen är på frammarsch över hela åldersspektrat, dans är svårt att arrangera utanför storstäderna berättade Christer.
Fyrbodals kommunal förbund har startat en danspool och erbjuder danslärare som även kan betygsätta grundskolan såsom gymnasiet.

Vi tänkte vi startar försiktigt sa Klara, de första fyra åren med fyra lärare på 75%, redan nu har vi sex motsvarande fem heltidstjänster.

I Kungshamn beräknade vi att det skulle komma tjugo, det kom åttio, sett likadant ut överallt, idag är det mer än 150 deltagare och även 40+:are i en grupp.

Danspoolen har blivit ett begrep där vi vänder oss till kultur- grund- och gymnasieskolor och har även ett samarbete med operorna i Göteborg och Stockholm.

Håkan Juholt: med dans får du ett språk till, det är ett stort demokratiskt värde i detta.
Sa en märkbart entusiastisk Juholt efter dans-föredragningen.

Därefter visades en film om kommunens samarbete mellan förskola, äldreboende och socialförvaltning. Med orden, det här är varaktigt, det berör mig mycket, kommenterade Juholt filmen, ni har lyckats se individen, det som jag såg från filmen exempelvis när en äldre man lyssnar på musik.
Håkan Alfredsson avslutade till Håkan Juholt, när han tackade för besöket, hoppas att du tar med dig en bit av Vänersborg.

Efter denna något emotionella resa fortsatte gruppen till Restad Gård, Sveriges största flyktingförläggning och ett besök på ABF där Helena Löhman och Adnan Ahmad tog emot tillsammans med ett trettiotal flyktingar från Syrien och Etiopien.

Bildtext: Adnan Ahmad översätter till arabiska

Helena berättade först om att de har tolv svenska cirklar igång, vi är öppna och familjära, alla är lika välkomna, inga gränser, ingen uppdelning. både språkinlärning och konversationsövningar.

Maria från Damaskus som efter nio månader talade och förstod nästan flytande svenska, starkt gjort. När det gäller svenska brukar detta anses vara lika  svårt att lära sig, som kinesesiska för oss som är födda med svenska som modersmål.

Vi har samarbete med ett flertal organisationer bland andra Hushållningssällskapet och då handlar det om odling i pallkragar. Vi har haft många onödiga brandlarm, så här har vi också utbildat vad vi kallar ”brandvakter”.

Håkan Juholt inledde och hans talade ord tolkades både till arabiska och tigrinya. Han berättade om sig själv, de fyrtio åren som politiker allt från Oskarshamn, via landsting till riksdag, det senare som ledamot i tjugotvå år.

Om sig som socialdemokrat sa han, vi jobbar för jämlikhet. Han ville förmedla en känsla av Sverige genom att säga, att i vårt land, i vår själ, finns en känsla att klyftor mellan människor är fel.
I vår själ ser vi klyftor som fel, vi vill åstadkomma ett samhälle som skall hålla ihop.

Vi måste stå upp för lika värden, jämlikhet i alla områden mellan man, kvinna, frisk, sjuk, arbetslös, arbetande, bostadslös/bostadsinnehavare.

-När tiden i ”väntrummet”, menandes väntan på uppehållstillstånd,  är över, sa Juholt, skall Sverige göra det möjligt för dig att bli anställningsbar genom språk-och annan utbildning.

Det är tyvärr tyranneriet och kriget som för oss samman i det här rummet.
Om familjeåterföreningar sa Håkan, det är nu högst upp på Eus agenda och den politiska makten vet detta, det är inte utplaceringen av flyktingar i de olika länderna utan familjeåterföreningar som är överst.

Dagen i Vänersborg avslutades med ett möte med en av arbetarkommunens föreningar, Dal-Väst, som geografiskt består av kommunens Dalslandsdel och den västliga delen om Göta kanal.

Bildtext: S-föreningen Dal-Västs ordförande Anneli Guilotte

Här mötte Håkan ett trettiotal medlemmar och några blivande medlemmar.

Håkan inledde med att säga om föreningen, detta är den svenska demokratins ryggrad, den håller till som här i en källare eller i en hembygdsgård.

Han fortsatte, vi skall fånga in människors drömmar och visa på en framtid.
Högerns strategi är tydlig, rulla tillbaka:
-gemensamt ansvar, -solidaritet, -räkna inte med att staten hjälper dig.
Vi lever i en nyliberal anda av att inte ha råd.
Vi hänger ihop – vi växer tillsammans så är vi en resurs, socialdemokratin bär med oss ett löfte att vi är ett annorlunda parti, inte ett i mängden.
Socialdemokrati är större än ett parti i mängden, vi är en rörelse, ett löfte.
I alla sammanhang måste vi lyfta fram vår särart, det som marknaden och religion inte kan utjämna av ojämnlikheter skall vi utjämna.

Vi måste ställa oss frågan vad är vi till för?
Hela tiden sätta in åra löften och drömmar, den enda hälsning vi får idag är två, det oranga kuvertet och att vi måste rusta upp försvaret. I en sån miljö kan sverigedemokraterna bli hur stora som helst.

Vi ska vara ett verktyg för alla, säger Håkan,  vi som organisation har slutat vara intresserad av människor, vi har blivit en klubb av betalda med uppdrag, Vi kan på nytt bli ett parti på fyrtio procent.

Stefan Löfvén gör ett fantastiskt arbete, men vi visar inte vad som kommer framåt i tiden.

Hur många sitter det ute i stugorna som inte ser vägen framåt, vi måste visa på en färdriktning, det är inte de stora konventen utan det lilla kollot som behövs menade Juholt.
Största ojämlikheten är mellan den som ser fram mot framtiden och den som är rädd för den.

Därför är Socialdemokraternas stora jämlikhetsfråga, detta, att ingen ska vara rädd för framtiden.

Vi behöver uppgradera fler politiker som kan skriva sina egna tal och vi kan skapa kolloverksamhet.

Om människorna inte känner att vi har en egen dröm, så försvinner vi som parti.
Låta människorna engagera sig i det som är deras intresse, organisera människorna utifrån detta.

Hemligheten att öka till fyrtio procent, visa på drömmen och resan dit.

Människor med framtidstro ser att varje människa är en resurs, besegra främlingsfientligheten genom att visa på att Sverige är bättre framåt i tiden, genom att visa på människans resurser.

Bildtext: Sara Johansson SSUare och kommunfullmäktig testar idéer på Håkan Juholt

Vi kan erbjuda en vision, borgerligheten en skattesänkning nästkommande år, då växer främlingsfientligheten, avslutade Håkan Juholt.

I en källare på Blåsut i Vänersborg som tvåhundrafemtiotredje Arbetarkommun besöket, med några av de senast anlända och kanske blivande svenskar.

Bildtext: Mondher Dachraui, bosatt sedan trettio år i Vänersborg, ursprung Tunisien, hjälper till med översättning till arabiska.

Håkan Juholt har tänkt klämma alla tvåhundranittio kommunerna innan han tar, som jag uppfattade honom, en paus.

Jag har svårt se Håkan Juholt lägga ner som politiker, han brinner för de socialdemokratiska grundfrågorna och ger mycket energi till gräsrots socialdemokrater.

Som i alla Juholt sammanhang en avslutande grupp-bild, härligt!