Krönika av riksdagsledamot Leif Pettersson, publ i NSD 070123
Ibland tänds och släcks hopp snabbt inom politiken. Det jag tänker på är turerna kring anslagen till Norrbottensteatern och många andra teaterinstitutioner över hela landet. Regeringsrätten gav teatrarna mfl rätt till fullt momsavdrag. Det skulle på årsbasis ge institutionerna ca 55 miljoner kronor och dessutom rätt att få tillbaka inbetald moms retroaktivt. Bra tänkte vi som värnar kulturen. Nu blir det en liten uppräkning och lite mer pengar direkt till verksamheten. Kanske också att några fler skulle fått jobb nu när a-kassan försämras.
Beslutet i Regeringsrätten kom kring halvårsskiftet och var väl känt när statens budget arbetades fram. Om regeringen tagit hänsyn till detta i budgetarbetet vet dom bara själva. Men faktum är att denna regering likt en elefant i porslinsbutiken klampade in och ”ställde saken tillrätta”. De som får göra momsavdraget ska få sina anslag minskade med samma summa. En ren konfiskation enligt min mening. Det gjorde man den 21 december när alla budgetar, verksamhetsplaner, repertoarer och kontrakt redan var klara.
När sedan möjligheten att rätta till tokerierna fanns blir jag väldigt besviken på de borgerliga företrädarnas brist på ryggrad. Före valet gör de stolta deklarationer om kulturens betydelse och jagar den tidigare regeringen för utformningen av momsreglerna. Kulturutskottets vice ordförande (fp) var ute både i press och TV och kritiserade den nuvarande regeringen för svek mot kulturen. När de så frågan kommer upp i Kulturutskottet så kryper de undan för regeringen. Ormens väg nerför hälleberget är rak jämfört med deras agerande. Men vad var att vänta?
Det är inte så att alla scenkonstinstitutioner drabbas. Dramaten, Kungliga Operan och Drottningsholmsteatern är några exempel på motsatsen. Jag undrar hur beslutet hade sett ut om även dessa finkulturens slagskepp hade funnits på listan? Det var denna grundläggande orättvisa regeringsrätten undanröjde. Men hoppet är det sista som överger människan. Förnuftet måste till slut segra även i denna fråga och samma regler tillämpas för alla.
Slutligen en liten reflektion. Vad märkligt tyst det varit från firma Tornberg – Hammarbergh i denna fråga. Vågar ni inte eller får ni inte uttala er? När jag nu tänker efter har inte ens den annars så vasse och mångordige Östman i konkurrentbladet yttrat sig. Märkligt sa Bill, konstigt var ordet, sa Bull.