I ett land som Sverige med inte ens tio miljoner människor ojämnt fördelade på hela 450000 kvadratkilometer är det naturligtvis helt riktigt tänkt att omfördela skattepengar så att alla får lika villkor oavsett var de bor. Systemet behövs också om alla ska kunna bidra till gemensam utveckling och välfärd.
Tvärtemot intentionerna har dock nuvarande skatteutjämningssystem på några få år skapat riktig obalans.
Åtskilliga miljarder (5–6) flyttas årligen från skogslänens landsting och kommuner till storstadsregionerna. Samtidigt ökar storstadsområdenas befolkning snabbt medan stora delar av landet har en kraftigt minskande och åldrande befolkning. Eftersom systemet bygger på befolkningsunderlaget riskerar redan nu både obalansen och den sneda befolkningsutvecklingen att permanentas.
Mot den bakgrunden blir det en smått chockartad upplevelse att ta del av ensamutredaren Ulf Wetterbergs slutsatser kring obalanserna i Sverige, Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen (SOU 2006:84).
I stället för att visa på det som inte fungerar och som alltså skapar och förstärker obalanserna hittar han en helt ny ”avgörande” faktor för utjämning, nämligen löneutvecklingen. Det finns bara ett resultat av det: Stockholm måste kompenseras för tillväxtcirkusens effekter.
Från 2008 förväntas därför 252 av 290 kommuner och 18 av 21 landsting betala 650 miljoner kronor till kommuner i Stockholmsregionen respektive 500 miljoner kronor till landstinget. Det ger ett tillskott på 1,2 miljarder till den region som har den absolut starkaste befolkningsutvecklingen och därmed de bästa förutsättningarna för tillväxt.
De flera hundra mindre kommunerna med krympande befolkningsunderlag och ökande kostnader för att klara välfärden – inte minst för de allt fler äldre – de ska inget få utan bara betala. Liksom de flesta av landstingen. Med denna princip dör den goda idén om rättvisa och lika villkor.
I betänkandet finns inga förslag om hur kommuner med gles bebyggelse och spridda kommundelar ska kompenseras. Inte heller om hur befolkningsminskning ska kompenseras eller hur systemet ska motverka de regionala obalanserna.
Utöver Ulf Wetterbergs utredning har Ansvarskommittén utrett nya storregioner – bland annat en gigantisk Mälardalsregion.
Går alla dessa förslag igenom kommer inte bara skatteutjämningssystemet utan också allt vad regionalpolitik heter att totalhaverera.
Att Sverige är långt och väldigt skiftande är inte mycket att göra åt. Skatteutjämningssystemet är ett av få verktyg för att göra skillnaderna lite mindre. Använd det då till att göra Sverige lite rundare! Inte som en grävskopa för att ta upp djupa diken mellan stor-stadsregionen Stockholm och resten av landet.
För skogslänsgruppen/
Kent Ögren
Landstingsråd (s), Norrbottens läns landsting
Matts Lundgren
Ordförande (s), Kommunförbundet Västerbotten och kommunalråd, Vännäs
Artikeln publicerad i dagens Samhälle torsdag 1 mars.