Norrbotten i obalans

Av de senaste veckornas rubriker och nyhetsinslag har det med all tydlighet framgått att alla prognoser för landstingets ekonomi pekar rakt nedåt För det här året, 2008, pekar det på minus 202 miljoner kronor. Det är hela 217 miljoner kronor sämre än resultatet 2007.
Varför? Hur kunde det bli så här? Och hur kunde det vända så fort? Från ett långsiktigt mål om ett överskott på cirka 120 miljoner kronor till ett underskott på det nästan dubbla?

Det undrar med rätta skattebetalare och allmänhet och framför allt kritiker och politisk opposition i landstingsledningen. Svaret är naturligtvis inte bara ett utan många.
Det absolut tyngsta svaret och största orsaken till den ekonomiska nedgång som landstinget faktiskt levt med under en följd av år, är den alltmer dramatiska och kännbara befolkningsminskningen.
Sedan 1996 (tolv år!) har länets befolkning minskat från 266 000 invånare till omkring 250 000.
Det innebär att vi i dag är på samma nivå som 1950-talet och det motsvarar ett minus i kronor och skatteintäkter nästan exakt det nu aktuella underskottet på 200 miljoner kronor.
Till detta för hela länet, med i stort sett alla kommuner, förödande faktum ska för landstingets del också läggas de senaste decenniernas hisnande snabba medicintekniska utveckling.
Allt fler nya avancerade mediciner och behandlingsmetoder som innebär att allt fler och allt svårare sjukdomar kan behandlas.
Det är naturligtvis en mänskligt sett oerhört positiv utveckling. Ju fler sjukdomar som kan behandlas, desto fler får lindring och ökad livskvalitet. Men i landstingens årsredovisningar innebär det på vissa håll galopperande kostnadsökningar.

Det är här i det här gapet mellan inkomstminskningar och kostnadsökningar som den omöjliga ekvationen blir tydlig.
Allt fler unga yrkesverksamma som bidrar till skatteinkomsterna i länet flyttar medan ett växande antal av våra allt äldre pensionärer behöver, och har rätt att få, vård för fler och mer komplicerade sjukdomar.
I längden kan naturligtvis För det här året, 2008, pekar det på minus 202 miljoner kronor. Det är hela 217 miljoner kronor sämre än resultatet 2007.
Varför? Hur kunde det bli så här? Och hur kunde det vända så fort? Från ett långsiktigt mål om ett överskott på cirka 120 miljoner kronor till ett underskott på det nästan dubbla?
Det undrar med rätta skattebetalare och allmänhet och framför allt kritiker och politisk opposition i landstingsledningen. Svaret är naturligtvis inte bara ett utan många.

Det absolut tyngsta svaret och största orsaken till den ekonomiska nedgång som landstinget faktiskt levt med under en följd av år, är den alltmer dramatiska och kännbara befolkningsminskningen.
Sedan 1996 (tolv år!) har länets befolkning minskat från 266 000 invånare till omkring 250 000.
Det innebär att vi i dag är på samma nivå som 1950-talet och det motsvarar ett minus i kronor och skatteintäkter nästan exakt det nu aktuella underskottet på 200 miljoner kronor.
Till detta för hela länet, med i stort sett alla kommuner, förödande faktum ska för landstingets del också läggas de senaste decenniernas hisnande snabba medicintekniska utveckling.
Allt fler nya avancerade mediciner och behandlingsmetoder som innebär att allt fler och allt svårare sjukdomar kan behandlas.
Det är naturligtvis en mänskligt sett oerhört positiv utveckling. Ju fler sjukdomar som kan behandlas, desto fler får lindring och ökad livskvalitet. Men i landstingens årsredovisningar innebär det på vissa håll galopperande kostnadsökningar.

Det är här i det här gapet mellan inkomstminskningar och kostnadsökningar som den omöjliga ekvationen blir tydlig.
Allt fler unga yrkesverksamma som bidrar till skatteinkomsterna i länet flyttar medan ett växande antal av våra allt äldre pensionärer behöver, och har rätt att få, vård för fler och mer komplicerade sjukdomar.
I längden kan naturligtvis inte den här ekvationen gå ihop. Särskilt inte som det till minuskontot också ska läggas de 120 miljoner kronor som Norrbottens läns landsting nu årligen tappar genom minskningar och förändringar i statsbidrags- och utjämningssystem!
Att med den här halsbrytande och omöjliga ekvationen som grund ta sig an också de nya utmaningar som väntar länet, landstinget och landet i sin helhet, kommer att kräva mod och målmedvetenhet. Men framför allt ansvarstagande och vilja från alla länets politiker.

För landstinget är ju uppdraget tydligt: nu gäller det att ta sig an framtiden och utmaningarna, göra nödvändiga strategiska satsningar för att stärka utvecklingen i länet och kunna vända befolkningsutvecklingen.
Det handlar om att stärka utvecklingen så att centrala politiska mål är levande delar av samhällsbygget och inte bara tomma politiska slagträn.
Då krävs ansvar och helhetssyn. Är oppositionen beredd att följainte den här ekvationen gå ihop. Särskilt inte som det till minuskontot också ska läggas de 120 miljoner kronor som Norrbottens läns landsting nu årligen tappar genom minskningar och förändringar i statsbidrags- och utjämningssystem!
Att med den här halsbrytande och omöjliga ekvationen som grund ta sig an också de nya utmaningar som väntar länet, landstinget och landet i sin helhet, kommer att kräva mod och målmedvetenhet. Men framför allt ansvarstagande och vilja från alla länets politiker.

För landstinget är ju uppdraget tydligt: nu gäller det att ta sig an framtiden och utmaningarna, göra nödvändiga strategiska satsningar för att stärka utvecklingen i länet och kunna vända befolkningsutvecklingen.
Det handlar om att stärka utvecklingen så att centrala politiska mål är levande delar av samhällsbygget och inte bara tomma politiska slagträn.
Då krävs ansvar och helhetssyn. Är oppositionen beredd att följa

Sidan uppdaterades senast: 2008-10-17 11:52