Unga långtidsarbetslösa i Piteå


Deras berättelse handlade om sakta nedbrutna livsdrömmar och svårigheten att få in en fot på arbetsmarknaden. En hade avslutat sin gymnasieutbildning med fullgott betyg, men hade på något sätt skadat sig i sitt första jobb och därmed hamnat i sjukskrivning och arbetslöshet.

Efter flera månader hit och dit så hade hon fått chansen att komma till NAV och där fått hjälp och stöd att bättre på sitt dåliga självförtroende efter massor av jobbansökningar utan svar. Hon upplevde det som väldig hemskt att inte själv kunna försörja sig utan vara hänvisad till försörjningsstödet. Men som sagt var nu hade hon återfått sitt självförtroende och hade varit på sin första anställningsintervju och hon var glad och stolt över det.
Hon tyckte att gränserna mellan kommunens (NAV) och arbetsförmedlingens ansvar för hennes var otydlig och svår att förstå sig på. Hon tyckte själv att arbetsförmedlingen började om så att säga och inte tog vara på det som NAV redan hade gjort. Hon poängterade att alla ungdomar inte är lika och kan behöva olika lång tid på sig att "komma igång och starta om".

Den andre var bara 18 år och hade inte avslutat sin gymnasieutbildning. Han var mera tystlåten och hade nu sökt en tre veckor lång praktik i Belgien via ett EU-projekt.

I Piteå hade NAV försökt "runda" lite regler och hade något som dom kallade utbildningspraktik, dvs unga fick chansen att "utbildningspraktisera" på Framnäs folkhögskola under några veckor.
BRA TROR JAG, om vi kan få till ett regelverk som passar in i övriga utbildningsmöjligheter.

Maria Stenberg (s)

Sidan uppdaterades senast: 2009-03-27 11:47