Månadsbrev februari 2006

Conny Öhman

I början av februari besökte socialutskottet Litauen i två dagar. Syftet med resan var att studera folkhälsofrågor, barnfrågor och smittskyddsläget på andra sidan Östersjön. Efter att tidigare besökt de andra baltiska staterna var detta mitt första besök i Litauen.

Vid ett besök i landets parlament kunde man snabbt konstatera att partisystemet är helt olikt det vi är vana vid. Flera av partierna har startats av enskilda individer och flera av partierna lever bara någon mandatperiod. Dagens största parti startades exempelvis inför  förra valet av  landets rikaste person. Han har blivit rik på att sälja inlagd gurka.

Skillnaden i levnadslängd mellan män och kvinnor är tolv år. Över 40 procent av befolkningen röker, dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar och olyckor är långt högre än i vårt land. 400 personer dör av tuberkulos varje år. Däremot har man HIV- och aidssituationen under kontroll. Ett stort problem är att landet är transitland för mycket narkotikasmuggling. Dessutom har man många illegala fabriker inom landets gränser  som tillverkar syntetiska droger. Även illegal läkemedelstillverkning förekommer.

Alla vi pratade med uttryckte en mycket positiv inställning till internationellt samarbete och förhoppningarna till EU-medlemskapet var mycket stora. Att stödja utvecklingen i de baltiska grannländerna blir en viktig uppgift många år framöver.

I riksdagen har mycket av mitt utskotts arbete handlat om hur man bör agera för att hantera fågelinfluensan. Vi har lyssnat till myndigheternas förberedelser, till de åtgärder regeringen vidtagit och studerat det internationella arbete som pågår. Slutsatsen av alla diskussioner är att vi har de legala möjligheter som behövs för att kunna hantera situationen. Mitt intryck är dessutom att oron bland svenskarna idag är mindre, trots att döda fåglar med viruset påträffats  i norra Tyskland, än vad den var förra året när viruset påträffades i Turkiet.

Jag har deltagit i en debatt i kammaren under senaste tiden. Ett ärende som handlar om att ändra i hälso- och sjukvårdslagen så att SÄPO vid hot mot statsledningen kan inhämta uppgifter om inneliggande patienter. Framför allt handlar det om psykiatrin och farlighetsbedömningar.

Huvuddelen av riksdagsarbetet har dock handlat om ett antal propositioner på vårdområdet som ska avlämnas före 22 mars. Det datumet är nämligen riksdagens stopptid för att kunna besluta i ärendet före sommaren.

Framförallt tre områden diskuteras: kommande satsningar inom äldrevårdsområdet, samordning av rikssjukvården d.v.s. den lilla del av den högspecialiserade vården som inte finns på alla universitetssjukhus och möjligheterna  till satsning på tandvårdsförsäkringen.

Som vanligt deltar man i en rad konferenser och möten av olika slag. Det intressantaste för min del sista tiden var en dag som vi i Statens medicinsketiska råd anordnade för politiker och andra i landstingen. Syftet var att stimulera till ökad diskussion kring etiskt svåra frågor. Glädjande var att östgötalandstinget var bäst representerat av alla landsting.

Februari är ju årets kortaste månad och när man konstaterar att man dessutom hunnit med ett antal sportaktiviteter såsom bland annat VM-semifinalen i bandy på Stångebro samt ett antal timmar framför tv för att följa OS så förstår man att månaden nu är slut.

Anne Ludvigsson

De svenska medaljerna har varit många under detta vinter-OS och Tre Kronors finalmatch lämnade ingen oberörd. Det var nog bara vår statsminister som inte hade nerverna på helspänn när vi kämpade för guldmedaljen. Valrörelsen har börjat och vi ser fram mot spännande debatter och att få diskutera vår politik. De oacceptabla metoder, som denna gång kom från en av våra socialdemokratiska medarbetare skadar förtroendet för oss socialdemokrater och politiken som helhet. Vår politik står på stadiga ben utan dessa metoder. Så för att prata hockeyspråk ”Inga fler utvisningar - stå på egna ben, skydda målet, passa varandra, anfall och följ spelreglerna” så når vi ut med politiken och bäddar för valsegern den 17 september.

För att fortsätta utveckla välfärden, skapa sysselsättning och tillväxt måste Sverige ha ett näringsliv som genererar innovationer, som utvecklar nya produkter och tjänster, som effektiviserar produktionen och som skapar möjligheter till export. Inom ramen för Innovationsstrategin gör vi tillsamman med näringsliv och fackförbund en långsiktig satsning på svensk industris strategiska framtidsbranscher; flyg- och rymdindustrin, fordonsindustrin, metallurgiindustrin, läkemedels-/bioteknikindustrin, IT-/telekomindustrin samt skogs-/träindustrin.

För att främja exporten för våra små och medelstora företag finns nu exportrådgivare i alla våra län. För att kunna bistå med handfast rådgivning till företag som vill ta steget ut att exportera eller söka nya marknader är det bra att finnas på företagens hemmaplan och ha kunskap om det regionala näringslivet. Genom att stärka stödet till forskning och utveckling i små och medelstora företag kommer deras konkurrenskraft att förbättras ytterligare. Att 48 av Europas 500 snabbast växande teknologiföretag är svenska visar att vi är på rätt väg. En väl fungerande dialog mellan stat och näringsliv är grunden för en modern näringspolitik. Östergötland ligger väl framme och ska naturligtvis ta vara på de möjligheter som ges.

Valet i höst handlar om framtiden och hur vi möter den konkurrens som en globaliserad värld innebär. Att människor känner trygghet i förändringen är en av Sveriges största konkurrensfördelar. Det är bra för tillväxten och välfärden. Tryggheten är en tillgång, en konkurrensfördel som vi skall utveckla, inte avveckla. Moderaterna vill att var femte skattekrona, var femte äldreomsorgsplats och var femte sjuksköterska ska skäras bort ur den gemensamma välfärden. Men ingen ska inbilla mig att detta skapar ett bättre samhälle och som när tryggheten försvinner för såväl företagare som anställda, stärker svensk konkurrenskraft. Moderaternas systemskifte är visserligen bättre dolt än tidigare men deras agerande är klassisk högerpolitik.

Det finns brister i vårt samhälle och mycket kan och vill vi förbättra, men de flesta människor har det ändå ganska bra i Sverige, materiellt sett. Ensamhet, utanförskap, diskriminering, otrygghet är inte bara beroende av ekonomiska medel. Där kan vi alla kan engagera oss och är allas vårt ansvar. Till våren hör också alla härliga årsmöten med möjlighet att diskutera politik och vad vi vill. Ni är förresten alla varmt välkomna till S-kvinnors årskonferens den 11 mars på Marieborg folkhögskola ”Ett jämställt folkhem – så enkelt är det” är temat och om detta kommer bl.a. Ulla Lindqvist LO att reflektera.

Louise Malmström

Skolan är redan en het fråga såväl i riksdagen som i den utåtriktade nationella valrörelse som smugit igång. När jag satt och zappade mellan kanalerna en kväll förra veckan var det inte mindre än fyra olika kanaler som samtidigt visade reportage/debatter kring skolan. Det finns skäl att tro att utbildningspolitiken även fortsättningsvis kommer att ta stort utrymme i valdebatten. De mest aktuella rapporterna/utspelen just nu är vår egen rapport Tio myter om den svenska skolan samt den borgerliga alliansens skolrapport som vid snabbläsning verkar vara en blandning av längtan tillbaka till en förgången tid och sänkta ambitioner. Barnombudsmannen har också gjort en genomlysning av den dåliga arbetsmiljön i skolan som fått mycket uppmärksamhet, och Aftonbladet hade förra veckan en artikel om den ökande segregationen i skolan (den som vill ta del av något av detta kan höra av sig till mig så mejlar jag).

När det var dags att rösta igenom den högskolepolitiska propositionen Ny värld - ny högskola förra veckan blev vi återigen påminda om att Miljöpartiet alltför ofta gör upp med högeralliansen i utbildningspolitiken. Vi förlorade i en rad frågor där (mp) och borgarna i stället bildade majoritet i kammaren. Nästa vecka kan detsamma ske vad gäller kårobligatoriet på högskolan, som både (mp) och den borgerliga alliansen vill utreda för att på sikt avveckla. Men det allvarligaste just nu är ändå det förslag på lagändring som (mp) och alliansen skickat till Lagrådet gällande fri etableringsrätt för förskolor. Om det hinner röstas igenom i vår kommer det från och med halvårsskiftet inte längre vara möjligt för kommunerna att säga nej till förskoleetableringar, oavsett behov och oavsett vilken kvalitet eller exempelvis konfessionell inriktning förskoleetablerarna erbjuder.

Eftersom det inte blev någon ny skollag den här mandatperioden blev det inte heller någon ny lag för vuxenutbildningen. Meningen var att de två lagarna skulle följa varandra och lyda lika där det var möjligt. I väntan på den nya skollagen finns det dock saker som måste ändras i den gamla när det gäller vuxenutbildningen, bland annat på grund av de konsekvenser som reformeringen av gymnasieskolan nästa år får. Därför är vi nu i slutfasen av framarbetandet av en vuxenutbildningsproposition. Kort sammanfattat kan man säga att den innebär vissa ändringar i skollagen vad avser statligt finansierad påbyggnadsutbildning, rättighet till särvux, antalet undervisningstimmar och villkor för sfi (svenska för invandrare) samt förtydliganden kring vad som gäller vuxenutbildning på entreprenad och bemyndigande avseende betygsrätt.

Sonia Karlsson

Februari månad började för finansutskottets del med att en delegation från utskottet var på årligt besök i OECD tillsammans med en delegation från skatteutskottet varför det inte var något sammanträde första veckan. Veckan därpå behandlade och justerade vi i utskottet fyra betänkanden, de handlade om bank- och försäkringsfrågor, förvaltningspolitiska frågor, fastighetsfrågor och om staten som arbetsgivare. Innehållet i betänkandena berörde frågor som tagits upp i tidigare motioner, vilka utskottet nu föreslår att riksdagen ska avslå. På grund av stor ärendebelastning på kammaren hade fråga ställts från kammarkansliet om finansutskottet hade några betänkanden som möjligen kunde behandlas utan föregående debatt. Efter diskussion i utskottet var alla överens om att dessa ovan nämnda motionsbetänkanden, med frågor som utskottet behandlat flera gånger tidigare inte behövde ta upp kammarens tid.

Den 23 februari hade utskottet den första offentliga utfrågningen av nya riksbankschefen Stefan Ingves. Dagen inleddes med att vi stod och väntade på att få inflationsrapporten, som delades ut exakt kl. 8.00 när den blev offentlig, och jag kunde snabbt bläddra och se att Riksbanken hade beslutat att höja reproräntan med 0,25 procent, från 1,75 till 2 procent.

Vi i finansutskottets s-grupp diskuterade därefter igenom de frågeställningar som våra två representanter skulle ta upp vid utfrågningen.

Riksbankens inflationsmål är 2 procent +-1 procent. En kontroll visar att inflationstakten sedan 1995 legat under inflationsmålets toleransintervall under 68 av 132 månader. Den har legat inom intervallet under 63 månader samt en enda månad över intervallen. Vår första fråga gällde riksbankens prognoser, samt att, när vi nu vet hur det blev, dvs. att inflationen kröp under den nedre toleransgränsen, det hade varit bra med tidigare och snabbare räntesänkningar. Men på detta hade ju givetvis riksbanken svar såsom att prognosen görs på 1-2 års sikt, samt att alla andra prognosmakare gjort ungefär samma prognoser som riksbanken och så vidare…

Johan Löfstrand

Nu har arbetet i riksdagen dragit igång. Det blev en lugn start men nu är arbetet i full gång. Som jag skrev i mitt föra månadsbrev är det många förslag inom den bolagsrättsliga och konkursrättsliga området under våren. Jag håller just nu på att arbeta med en proposition om förenklade redovisningsregler för företag.

Ett annat förslag som vi har lagt fram är en ny lag som syftar till att stärka och tydliggöra ägarnas inflytande i bolagen. Vi föreslår att bolagsstämman alltid ska bestämma nivån på arvodet för var och en av styrelseledamöterna. Förslaget innebär också att bolagsstämman i de stora bolagen varje år ska besluta om riktlinjer för lön och annan ersättning, till exempel optionsprogram, till de ledande befattningshavarna i bolaget. Riktlinjerna ska innehålla uppgifter om vad de ersättningar som bolagsstämman har godtagit kan komma att kosta bolaget och ska som huvudregel vara bindande för företagsledningen. Förslaget syftar till att ge aktieägarna ökad insyn, mer information och nya redskap för att ta tillvara sin makt på bolagsstämman. Jag tycker att förslaget är bra och jag tror att det är en viktig signal, att tydligt visa att aktieägarna måste och ska ta sitt ansvar som ägare och därmed besluta om ersättningsnivåer och andra förmåner till styrelsen.

Ett tredje förslag som jag arbetar med är att förenkla processen vid skuldsanering. Regeringen har beslutat om en proposition med förslag om åtgärder för att förenkla skuldsaneringsprocessen för skuldsatta och för fordringsägare. Målet med förslaget är att ingen låntagare längre ska behöva avstå från att ansöka om skuldsanering på grund av att förfarandet är för krångligt och tar för lång tid. De som ansöker ska också snabbare få besked.

Det särskilda kravet på att låntagaren ska göra ett eget försök att komma överens med fordringsägarna slopas. På så sätt kan förfarandet förkortas och dubbelarbete för det allmänna, skuldsatta och fordringsägare undvikas. De kommunala budget- och skuldrådgivarna kan i stället ägna mer tid åt att ge råd och anvisningar till skuldsatta och hjälpa till med frivilliga uppgörelser när det finns goda förutsättningar för det.

Detta är några av de frågor som jag jobbar med. Samtidigt som planeringen inför valrörelsen blir en allt viktigare del. Vi har inte så långt kvar till valet och det är viktigt att vi alla nu gemensamt går ut och pratar politik.

Sidan uppdaterades senast: 2006-03-21 11:53

TopGallery