Östgöten får mest vård för pengarna

Jag vill protestera mot moderaternas påstående att Vrinnevisjukhuset dräneras på resurser. Vrinnevisjukhuset är ett sjukhus med länsuppdrag, dit östgötar från såväl Linköping som Motala åker för att få vård, skriver Anna-Lena Sörenson (s).

I en artikel i NT hävdar Päivi Johansson (m), Jirina Klevstigh (m) och Elisabeth Söderqvist Karlsson att Norrköpingsborna behandlats orättvist, att vården har centraliserats och att resurserna skulle flöda till Linköping och Universitetssjukhuset. Som stöd för sitt resonemang pekar man på högspecialiserad vård som flyttats från Vrinnevisjukhuset till US, att antalet vårdplatser på Vrinnevisjukhusets medicinklinik är lägre samt att demensvården skulle vara undermålig i Norrköping.
För att börja i ändan med centraliseringen så kan man se två generella tendenser inom svensk sjukvård i dag, dels går sjukhusvården mot en ökad specialisering som i sin förlängning innebär att en vård av fortsatt hög kvalitet kräver större befolkningsunderlag.
Därför har vi genomfört en omorganisering av sjukhusvården, med länsövergripande centrum där våra tre sjukhus i länet fått uppdrag gent­emot alla östgötar. Universitetssjukhuset har profilerats mot högspecialiserad vård, Lasarettet i Motala mot ortopedi och Vrinnevi mot kirurgi. Som följd av detta har vi landets mest effektiva sjukvård, östgöten får mest vård för pengarna.

Den andra tendensen är att allt mer vård kan utföras allt närmare patienten, inom närsjukvården och i hemmet. Mycket av den vård som förr krävde sjukhusvistelse under flera dagar kan idag åstadkommas så att patienten får komma hem samma dag. För många äldre kan vården utföras helt eller delvis i hemmet, utveckling av hemsjukvården ser vi alla tre länsdelarna. Därmed minskar också behovet av vårdplatser ute på våra sjukhus, det är en utveckling som jag tycker är bra och välkomnar.
Ersättningarna som utgår till närsjukvården i de olika länsdelarna grundar sig i en analys av vilka behov som finns i de olika länsdelarna, befolkningens storlek, sammansättning vad gäller socioekonomi och ålder till exempel.
Detta innebär att närsjukvården i öster får mer pengar än såväl närsjukvården i den centrala länsdelen som i väster. Närsjukvården i öster får cirka 50 miljoner kronor mer i ersättning än närsjukvården i den centrala länsdelen, det kan vara värt att notera här.
Det förekommer alltså ingen orättvis fördelning av resurserna mellan de olika länsdelarna. Däremot kan arbetssätt skilja sig åt då det är personalen inom respektive länsdel som genomför uppdraget. Här har säkert de olika länsdelarna mycket att lära av varandra.
Därför tycker jag också att Johansson med flera för ett märkligt och i grunden förlegat och felaktigt resonemang när man menar att vården för de äldre Norrköpingsborna skulle bli sämre på grund av färre antal vårdplatser.
Felaktigt då behovet av vårdplatser minskar, förlegat då det politiska uppdraget har förändrats. Jag tycker nämligen inte att det är politikens uppgift att i detalj styra hur vården skall organiseras.
Till det har landstinget många duktiga och kompetenta medarbetare Det innebär att det också i framtiden att kommer att skilja sig åt mellan västra, centrala och östra länsdelen beroende på hur man utifrån lokala förutsättningar väljer att organisera sitt arbete.

Jag vill protestera mot den felaktiga verklighetsbeskrivningen som moderaterna och andra sprider i Norrköping, att Vrinnevisjukhuset dräneras på resurser och att nästintill all sjukhusvård numera skulle vara lokaliserad till US och Motala. Vrinnevisjukhuset är ett sjukhus med länsuppdrag, dit östgötar från såväl Linköping som Motala, Ödeshög och Kisa - för att nämna några orter, åker för att få vård. Johansson med flera efterlyser en radikal förändring av vården i Östergötland. En politik där detaljstyrning av professionen och antalet vårdplatser går före patienternas behov. Alternativen den 17 september är tydliga.

Anna-Lena Sörenson (s)

Publicerad i Norrköpings Tidningar måndagen den 7 augusti.

2006-08-07 09:06

TopGallery