Stegvis bättre tillgänglighet i vården

Hälso- och sjukvårdspolitik handlar till stora delar om långsiktighet och förtroende. Långsiktighet såtillvida att beslut idag ger förutsättningarna för framtidens vård. Förtroende därför att det ytterst handlar om att alla östgötar skall vara trygga i att man får en vård i världsklass den dag man själv eller en anhörig blir sjuk.

I en artikel i Corren den 8 augusti skisserar Ralf Falkhede (fp) och Finn Bengtsson (m) på sin vision för vården. Många av de synpunkter som Ralf och Finn ger uttryck för delar vi och är redan genomförda. Vi skulle också presentera våra visioner eftersom vi har delvis andra utgångspunkter.

För oss är solidaritetstanken utgångspunkten. I Sverige och Östergötland skall alla som är i behov av vård skall kunna få en vård i världsklass oavsett inkomst, klass eller kön. Det är en vård där den med stora behov har företräde, inte den med hög röst eller stor plånbok. Det är en vård där gemensam finansiering är grunden. Principen är av var och en efter förmåga åt var och en efter behov.

Dessa värdering genomsyrar på många sätt hälso- och sjukvården redan idag. Samtidigt är det uppenbart att det finns brister. Det handlar om människor med stora behov men som saknar starka röster för att kunna hävda sin rätt. Ibland äldre med många olika sjukdomar, ibland unga människor med en psykisk sjukdom. Det kan också handla om tillgänglighet där man ibland får vänta alldeles för länge på en behandling.

För att komma till rätta med det vill vi för det första: att vården skall bli mer öppen. Därför vill vi att fördelningen av vårdens resurser, prioriteringar, tillgänglighet och resultat skall redovisas öppet. Öppenheten blir då en drivkraft för ständiga förbättringar vad gäller tillgänglighet och kvalitet, men också en garant för den solidariska vården och ett stöd för patienten i dennes fria val.

För det andra måste vi utveckla närsjukvården. Det är i kombinationen av den sjukhusbundna vårdens specialkunskaper och primärvårdens patientkännedom och helhetsperspektiv samt kommunens vårdkompetens som skapar den kontinuitet och trygghet som är viktig för patienter med många och ofta komplexa sjukdomar. I Linköping har vi kommit långt och är idag på många sätt ett föredöme vad gäller samverkan i länet.

För det tredje handlar det om ett successivt arbete för att förbättra tillgängligheten. Den ibland omdebatterade omstruktureringen som innebar att flera länsövergripande centrum skapades har lett till att vården har effektiviserats. Väntetider för patienter i Östergötland har kraftigt kortats, antalet ”långväntare” (väntat mer än 90 dagar) har mer än halverats. Vad gäller till exempel knäledsplastik som numera utförs i Motala har antalet långväntare minskat med mer än 80 procent sedan i augusti förra året. För oss känns det naturligt att nästa steg är att utveckla en helt ”kölös” hälso- och sjukvård.

Anna-Lena Sörenson

Paul Håkansson

Publicerad i ÖstgötaCorrespondenten den 23 augusti 2006.

2006-08-23 14:44

TopGallery