Därför demonstrerar jag på 1 maj

På söndag är det första maj. Jag hoppas att det är många som kommer att bege sig ut på gator och torg för att demonstrera. Själv kommer jag att befinna mig på det firande som vi från LO Malmö arrangerar med Socialdemokraterna och ABF. En av mina roller under dagen är att jag kommer att hålla tal i Folkets park.
Jag har inte brist på ämnen. Tvärtom.

Finansminister Anders Borg har under våren gått ut och sagt att lägstalönerna inom tjänstesektorn är för höga. Nu senast anklagade han de offentliganställdas arbetsgivare för att vara för dåliga förhandlare. Han menade att ingångslönerna är för höga, och lade skulden för den höga arbetslösheten på arbetsmarknadens parter. Detta samtidigt som han och hans regering vägrar genomföra några som helst åtgärder för att bryta massarbetslösheten. Man tar sig för pannan.

Förutom det helt orimliga i Borgs påståenden, att de med lägst löner skall tjäna ännu mindre, finns det ett annat stort problem med utspelet. När finansministern lägger sig i lönebildningen, som är arbetsmarknadens parters ansvar, visar han att han varken värnar eller förstår kollektivavtalsmodellen. Detta är på sikt ett hot mot alla på svensk arbetsmarknad.
Faktum är att sedan regeringsskiftet 2006 har högerregeringen målmedvetet genomfört försämringar i en mängd olika frågor som är viktiga för oss som är medlemmar i facket.
 
Tidigare i veckan talade jag på Påskuppropets manifestation i Malmö. Bara under 2010 blev 40 000 människor utförsäkrade. Det är lika många som antalet LO-medlemmar i Malmö. Det säger något om storleken på detta samhällsproblem.
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson håller dock benhårt fast vid systemet och slår dövörat till mot den kritik som kommer från fackliga organisationer, kyrkors sociala verksamheter, läkare, forskare med flera. Under våren presenterade han vad som kallades en översyn av sjukförsäkringen. Besvikelsen är stor hos många för det visade sig bara vara kosmetiska förändringar. Det krävs mer, för så som det fungerar i dag borde det inte få vara i Sverige. Stupstocken är ingen hjälp utan är tvärtom ett hinder för tillfrisknande. Utförsäkringarna måste stoppas, och det omedelbart.
 
Det finns många fler aktuella exempel på dåliga reformförslag. Bland annat har regeringen sagt att de vill försämra studieledighetslagen. Förslaget innebär i korthet att det blir svårt för unga eller nyanställda att få rätt till facklig utbildning. Man ska vara anställd hela sex månader för att kunna fä ledigt för att delta i en facklig kurs. För dem som är nya på arbetsmarknaden riskerar ”förenklingarna” att i själva verket bli klara försämringar.
Att försvåra människors rätt till ledighet för fackliga studier syftar till att undergräva vår gemensamma styrka på arbetsplatserna. Förslaget var tänkt att klubbas i riksdagen den 15 juni. Nu kommer det dock inte upp på riksdagens bord förrän tidigast till hösten. Jag väljer att tolka det som att regeringen inte vågar lägga fram det nu eftersom kritiken från fackföreningsrörelsen har varit massiv. Förhoppningsvis kommer de aldrig att lägga fram det alls. Tyvärr är det dock inte omöjligt.
 
Regeringen har genomfört saker vi inte trodde någon skulle göra. Ett av de tydligaste exemplen är så klart arbetslöshetsförsäkringen. För oss medlemmar i LO-förbunden är inkomsttrygghet vid arbetslöshet en av de viktigaste välfärdsfrågorna. Men frågan berör alla löntagare. Alliansen har försämrat a-kassan, höjt dess avgifter och gjort den mindre solidarisk. Det är tydligt vad som måste till. Avgiften måste sänkas, ersättningen höjas och fler måste omfattas av den.
En fungerade arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring är en grundsten i ett modernt välfärdssamhälle, och viktiga grundbultar i den svenska modellen. Så utöver att människor blir drabbade av dessa försämringar så försvagar regeringen också den svenska modellen med dem.
 
Efter höstens val fick denna regering förnyat förtroende och den politiska inriktningen är den samma. Vi lever i ett Sverige som blir mer och mer osolidariskt. Klyftorna växer, trygghetssystemen raseras och arbetarnas organisationer motarbetas systematiskt. Exemplen är många. Jag har blott nämnt några.
Sverige har blivit kallare och omänskligare. Därför kommer jag att demonstrera på första maj. Med vår gemensamma styrka måste vi vända utvecklingen, för så som den här regeringen vill att Sverige ska fungera – det vill i alla fall inte jag!
 
Ewa Glimhed
ordförande LO Malmö

Publicerad i Efter arbeter 29 april 2011

Sidan uppdaterades senast: 2011-04-29 10:56