Det har länge pågått en diskussion i Sverige om att slå samman landstingen till större regioner med ett breddat uppdrag. En tidig konsekvens av denna debatt blev sammanslagningen av de skånska landstingen (och de dåvarande landstingsfunktionerna inom Malmö stad) till Region Skåne 1 januari 1999.
Samtidigt som Region Skåne bildades inleddes ett antal andra regionförsök runt omkring landet, men för det mesta fortsatte de gamla landstingen som tidigare. Nu närmar vi oss dock raskt det ögonblick när kartan över det regionala Sverige ska fastsällas, och då är det distriktsstyrelsens uppfattning att Skåne inte kan eller ska stå ensamt kvar. Det behöver bildas en större sydsvensk region där Skåne ingår.
Under senare år har mycket av debatten om storregioner kommit att kretsa kring arbetet i den så kallade Ansvarskommittén. Denna presenterade sina slutsatser i slutbetänkandet Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10). Där föreslogs bland annat att Sveriges nuvarande 21 landsting och regioner slås samman till 6-9 regioner. Kriterierna för ett bildande av dessa var:
– att regionindelningen ska bli gemensam för län, region och statliga sektorsmyndigheter med regionindelning,
– att invånarantal bör ligga på mellan en och två miljoner invånare och att starka skäl krävs för att understiga en halv miljon invånare,
– att varje region ska ha ett eget regionsjukhus eller, om så inte är möjligt, etablerar ett institutionaliserat samarbete med en region som har det,
– att varje region ska ha minst ett universitet med betydande fasta forskningsresurser,
– att arbetsmarknadsregionerna, så som de beräknas se ut 2030, utgör byggstenar i läns- och regionindelningen och inte bör delas, annat än om mycket starka skäl föreligger, samt
– att län och regioner så långt som möjligt avgränsas så att medborgarna kan känna anknytning dit.
Det är dock viktigt att betona att förslaget inte handlar om att bilda nya storlandsting. De nya regionerna ska – vid sidan av gamla landstingsuppgifterna såsom sjukvård och kollektivtrafik – även ta över delar av det statliga ansvaret för exempelvis näringslivsfrågor, infrastruktur, EU:s strukturfonder, regionplanering, kultur, jämställdhet, miljö, folkhälsa, kulturmiljö och naturvård. Utifrån ett skånskt perspektiv är det smickrande att förslaget i mångt och mycket utgår ifrån hur Region Skåne (och även Västra Götalandsregionen) redan ser ut.
På partikongressen 2009 ställde sig partiet bakom huvuddragen i Ansvarskommitténs slutbetänkande. I de politiska riktlinjerna uttalades stöd för en regionalisering av Sverige och det pekades på ett behov av större och mer enhetliga regioner. Under 2010 träffades även en överenskommelse mellan de rödgröna partierna inför riksdagsvalet samma år. I denna uttalades bland annat att utvecklingen på områden såsom arbets- och bostadsmarknad, kommunikationer, näringsliv och högre utbildning talade för geografiskt och befolkningsmässigt större regioner än dagens landsting. En regionreform efterlystes också med anledning av de krav som ställs på framtidens sjukvård. Särskilt den specialiserade sjukvården ansågs kräva stora befolkningsunderlag.
Parallellt med denna process på nationell nivå, har det även förts diskussioner runt omkring i landet. Så även i södra Sverige. Det socialdemokratiska partidistriktet i Skåne tog 2007 initiativ till överläggningar med företrädare för partidistrikten och region- och landstingsfullmäktigegrupperna i Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Halland. Syftet var att diskutera en framtida regionindelning i södra Sverige och förutsättningarna för en ny storregion. Detta arbete pågick fram till och med 2009, då en slutrapport – Vision för en livskraftig sydsvensk region – presenterades på respektive partidistriktskongress. I detta dokument togs inte utrycklig ställning för en ny regionbildning, istället pekades en rad politikområden ut där Sydsverige behövde samla sig för att kunna driva ett gemensamt utvecklingsarbete inom exempelvis hälso- och sjukvård, kultur, kollektivtrafik och arbetsmarkand.
Kollektivtrafiken är bara ett av flera områden där det är tydligt att Skåne utgör en mindre geografi än den som många lever i. Dagligen pendlare många med Öresundstågen över länsgränserna. Men det är fortfarande lång till det helt integrerade system av tåg, region- och stadsbuss som en gemensam sydsvensk region hade inneburit. Ett sådant blev förövrigt inte verklighet i Skåne förrän landstingen här slogs samman.
Den ökande pendlingen över länsgränserna visar på utvecklingen mot en gemensam sydsvensk bostads- och arbetsmarknad. Pendlingen är i sig visserligen inte oproblematisk för den enskilda; den förlänger arbetsdagen vilket i sig inte är hälsosamt. Men i grunden är det bra att utbudet av arbetstillfällen ökar. En större och gemensam arbetsmarknad bidrar också till ett breddat näringsliv, det vill säga till en större mångfald av företag och branscher. Detta minskar sårbarheten vid såväl konjunkturella svängningar som mera genomgripande strukturella förändringar. En allt större geografisk arbetsmarknad ställer dock ökade krav på ett gemensamt arbete för exempelvis bättre kollektivtrafik, samordnad infrastrukturplanering och näringslivsutveckling.
Det markeras ofta att de nya regionerna är något annat än de gamla landstingen. Det är dock tydligt att sjukvården är ett av de verksamhetsområden som verkligen påkallar en större geografi. Ansvarskommittén lyfter fram bildandet av Region Skåne som ett framgångsrikt exempel på hur sjukvården har getts ett befolkningsunderlag som möjliggör stora och effektiva investeringar samt satsningar på forskning, hög kvalitet och spetskompetens. Och det är riktigt att Region Skåne genom sina blotta storlek har helt andra möjligheter att satsa på en högspecialiserad universitetssjukvård än vad de flesta av Sveriges landsting har. Detta är dock bara en del av sanningen. Skånes egen befolkning utgör inte hela underlaget för den skånska sjukvården. Halland, Kronoberg och Blekinge har avtal med Region Skåne om att skicka patienter hit för högspecialiserad vård. Det är detta samlade patientunderlag som gör det möjligt att upprätthålla dagens höga kompetens och kvalitet.
Distriktsstyrelsen anser att alla de utmaningar som Skåne och resten av södra Sverige står inför måste få ett organisatoriskt uttryck. Och då är det att föredra att skapa en region med ett direktvalt fullmäktige framför olika indirekt valda samverkansformer. Det senare leder till otydlighet och långa avstånd till väljarna.
Det går inte heller att vänta hur länge som helst med en sådan reform. En statlig utredning kommer under 2012 att föra fram ett samlat förslag till framtida svensk länsindelning. Förslaget kommer att anpassas till eventuella förslag om nya regionbildningar förutsatt att dessa beslutas under 2011. Men finns det ingen överenskommelse i exempelvis södra Sverige, flyttas inflytandet över regionindelningen bort härifrån. Därför är det bråttom. Annars är risken stor att Skånes nuvarande grannlän hamnar i en eller flera andra storregioner än oss. Detta skulle innebära långsiktigt negativa konsekvenser för den skånska utvecklingen; det gäller särskilt universitetssjukvården.
I arbetet med att skapa en sydsvensk region är det dock viktigt att Öreundsperspektivet inte försvinner. Istället måste intresset för integrationen med Danmark från övriga län tillvaratas. Öresundsregionen måste stärkas och bilda en funktionell region i norra Europa oavsett hur den framtida regionala indelningen i Sverige ser ut.
Distriktsstyrelsen föreslår därför partidistriktskongressen
att ställa sig bakom ett arbete för att bilda en större sydsvensk region där Skåne ingår.
Distriktskongressen biföll skrivelsen, samt beslutade:
att en analys särskilt belyser och konsekvensbeskriver punkterna 1 – 6
1. Människors förutsättningar och möjligheter att engagera sig ochbli delaktiga i den regionala demokratiska processen.
2. Medborgarnas möjligheter att få överblick av politiska beslut och kunna utkräva ansvar för dessa.
3. Den regionala demokratin och samverkan med kommunerna
4. Bedömd befolkningsutveckling i Skåne 2030
5. Förutsättningar och möjligheter att bilda en befolkningsmässigt tillräckligt stor region i de delar av Götaland, som ännu ej ingår i någon region.
6. Utvecklingen inom den högspecialiserade universitetssjukvården samt effekter av fritt vårdval
att den grundliga analysen också redogör för konsekvenserna för utvecklingen i
Öresundsregionen,
att analysen och konsekvenserna redovisas för partiets medlemmar i Skåne samt
att uppdra åt distriktsstyrelsen att kalla arbetarekommunerna till en konferens under året där resultat av överläggningar och analys presenteras.
att föra dialog med föreningarna under arbetets gång
att skapa forum för dialog med medborgarna kring regionfrågan
att beslut om primär- och närsjukvård ska fattas så nära människor som möjligt