En (o)politisk partiledardebatt?
I veckan gick årets första partiledardebatt av stapeln. Till den gick jag full av förväntan om att få en tydlig bild av hur de politiska alternativen i Sverige ser ut. Äntligen en debatt om politik.
Jag är nämligen övertygad om att Sverige behöver politiska lösningar på en lång rad av de problem vi ser runt om oss. Stigande arbetslöshet, en massarbetslöshet, som biter sig fast och blir långtidsarbetslöshet. Sexhundratusen människor utanför arbetslöshetsförsäkringen. Stigande antal sjukskrivna, när människor som hårdhänt utförsäkrats nu kommer tillbaka i försäkringen. Fortsatt fallande resultat i såväl grund- som gymnasieskola. Bostadsbrist i stora delar av Sverige. Tåg som inte går, elbolag som inte tar sitt ansvar, telefonoperatörer som struntar i om människor har tillgång till telefon. Dessutom tonar ekonomiska problem och osäkerhet upp sig i vår nära omvärld i Europa. En kraftig konjunkturförsvagning spås av de flesta, med fallande tillväxt som följd. Då behövs politiska förslag, idéer och visioner. Vad gav debatten för svar? Skrämmande få.
Vi har f.n. en situation där regeringen som ägnar sin tid, såväl i regeringskansliet som i talarstolen, till att kritisera oppositionen, inte till att lägga förslag för att lösa de problem som alla kan se finns. Vems är ansvaret för Sveriges utveckling, regeringen och dess partiers eller oppositionens?
Vi socialdemokrater tog vårt ansvar för att bidra. Vi pekade ut en tydlig färdriktning och på det som nu absolut behöver göras för att rusta Sverige för framtiden.
Vi vill stärka näringslivet och skapa jobb genom en riktad satsning på samverkan inom forskning och öka Sveriges konkurrenskraft inom medicin, miljöteknik, framtidens transporter bl.a. där svensk forskning kan omsättas till arbete. Satsning på forskning, utveckling och ökad tillgång på riskkapital bygger Sverige starkare för framtiden.
Vi vill investera i skolor och universitet som ska utbilda morgondagens och dagens arbetskraft. Därför avsätter vi 2 miljarder under de kommande fyra åren för kompetensutveckling för lärare och 400 miljoner till deras karriärmöjligheter.
Trots massarbetslöshet är bristen på utbildad arbetskraft uppenbar. Svensk arbetsmarknad behöver både en bättre utbildning och matchning för att utvecklas i rätt riktning.
Vi vill skapa moderna arbetsplatser där människor vill och orkar arbeta ett helt yrkesliv.
Arbetsplatser där inflytande och trivsel dominerar, där fysiska och psykiska skador elimineras, där heltid är en rättighet och där temporära anställningar inte staplas på varandra.
Låt oss hoppas att den fortsatta debatten i såväl riksdagen, i media som på arbetsplatser och vid köksborden åter börjar handla om politik och det som påverkar människors vardag.