Julafton 2011 och jag funderar över alla önskningar, drömmar och förhoppningar som finns inför denna dag. Vissa blir verklighet medan andra krossas och blir till besvikelser. Så vad önskar jag mig mest av allt idag? Självklart önskar jag mig tid med nära och kära. Tid att bara vara, utan att det finns ett schema eller almanacka som styr tillvaron. Om jag dessutom får lite god mat och en god bok att läsa, ja då är jag nöjd.
Men vad önskar jag mig om jag tänker utanför mina egna ramar och familj? Det första är naturligtvis att fler borde få uppleva en god jul. Många barn har bara en enda önskan, nämligen att ingen ska dricka något starkare än kaffe under julen. Jag hoppas de får uppleva det i år.
Fler borde få vara i en gemenskap där de känner sig välkomna, äta sig mätta och känna sig trygga. Det finns flera organisationer som gör betydelsefulla insatser för att detta ska bli veklighet, till exempel Svenska Kyrkan, Röda Korset, Verdandi och Frälsningsarmén. Så skänk en slant till en organisation som du tycker gör nytta. Samtidigt borde vi alla fundera på om det finns någon vi borde höra av oss till, eller bjuda hem, som annars skulle sitta ensam. Just den här helgen, som är förknippad med att ge gåvor och dela med sig, borde vi förmå att visa lite extra solidaritet.
Vidare skulle jag önska att alla äldre som idag är i behov av vård och omsorg verkligen får den vård de behöver. Inte bara nu i jul, utan året om. Förra veckan redogjorde pensionärsorganisationer, fackförbund, demensförbundet och flera forskare för hur bemanningen har minskat inom äldreomsorgen. Från regeringens sida har man ansett att det finns ekonomiskt utrymme med 5,4 miljarder kronor att sänka krogmomsen. Hur många fler anställda inom vården skulle inte det kunnat räcka till?
Förra veckan utvisades en armenisk familj som levt i Ånge i över tio års tid. Ett av de tre barnen har levt större delen av sitt liv i Sverige. En dag senare skickades en svårt cancersjuk man till Afghanistan, medan resten av familjen är kvar i Karlskoga. Jag önskar att begreppet ”synnerligen ömmande omständigheter” förändras via beslut i riksdagen, så att barnens asylskäl prövas utifrån barnens bästa och att familjesplittring kan undvikas.
Min sista önskan är att polisen, sjukvården, sociales personal och kvinnojourerna får en lugn helg. För är deras helg lugn så innebär det att väldigt många familjer sluppit våldsamheter, fylla och elände.
Kanske skulle jag nöjt mig med en mera materiell önskelista för att vara säker på att få vad jag önskar mig? Nej, jag chansar hellre på att det som verkar svårt, rent av ouppnåeligt, kan bli verklighet om tillräckligt många av oss önskar det. Så vad önskar du dig i julklapp?