MAN FÅR VAD MAN BETALAR FÖR
Den socialdemokratiska samhällsmodellen bygger på idén om ett jämlikt och jämställt samhälle.
Män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter i familj och arbetsliv. Alla barn ska ha goda livschanser. Arbete till alla och en stark social trygghet ska ge välstånd och valfrihet. Då minskar motsättningarna mellan människorna och då kan man bygga en framtid för alla.
Så har vår socialdemokratiska modell utformats under de många år, som vi bestämde i regering och riksdag.
Nu förändras verkligheten. Det går långsamt och smygande och är för de flesta inte riktigt tydligt.
Nu kom återigen ny statistik, som visar att ojämlikheten breder ut sig. De som har det sämst tappar mest inkomst och de som har det bäst ökar sina inkomster mest.
Som socialdemokrat blir jag inte förvånad men förbaskad.
Enligt statistiken växer ojämlikheten mest i Sverige jämfört med övriga OECD-länderna.
Men moderaterna har inte bara skapat ett ojämlikare samhälle utan också ett mindre jämställt samhälle. Mäns inkomst ökade i snitt dubbelt så mycket som kvinnornas inkomst under den regeringen varit moderatledd.
En intressant nyhet häromdagen var att ersättningen till sjuksköterskor (oftast kvinnor) som jobbade julnatt var 150 kr och för läkarna (oftast män) var ersättningen 19 000kr.
Här är både ojämlikt och ojämställt tänkande för handen.
Sverige är ett land med åldrande befolkning. Idag säljs äldrevården ut på många håll till den som begär minst ersättning. Det har inte precis lyckats att smyga igenom den förändringen. Carema är ett begrepp som nästan alla känner till.
Det betyder helt enkelt mindre vård för mer pengar. Det vill säga mindre vård till de äldre och mer pengar till bolagsägarna! Privata vårdbolag vill självklart ge vinst. Vad gör man då? Drar ner på personal förstås. Drar in på mat och sjukvårdsmaterial.
Det är inget hokus-pokus utan ren matematik.
Alla vi som kommer ihåg fattigvården vet att just så gick det till . Den som begärde minst ersättning fick budet.
Många utredningar visar att vi kommer att tvingas satsa mer pengar på att ta hand om oss, som blir gamla eftersom vi blir fler. Då kan man inte missköta personal som sker just nu på många håll.
Ingen som arbetar (oftast kvinnor) vill väl göra ett dåligt jobb. Inlåsning, dåligt med tid för kontakt och utevistelse, ständigt dåligt samvete för att man inte räcker till, vem är nöjd med det jobbet? Det går fort att rusta ner. Det går ännu fortare att skrämma bort unga människor att satsa på jobb i vården.
Det krävs inget nytänkande utan det går bra med det som alltid var regel tidigare.
Man får vad man betalar för!