Pierre Schori kryssar Ardalan

EU-valet och Palestina   av Pierre Schori   1juni 2009
 
Det var tio år sedan jag satt i Europaparlamentet (EP), som ledare för de svenska socialdemokraterna och talesman för socialistgruppen i utrikes- och säkerhetsfrågor. Jag fick då förhandla med den konservativa gruppen om de europeiska regeringarnas förslag att göra Turkiet till ett kandidatland. Till slut kunde EP med knappast möjliga marginal rösta ja till forslaget.


 
Maktpolitiskt har inte scenen i Bryssel och Strasbourg förändrats. Också 2009 står kampen mellan två dominerande block, en höger –respektive vänsterallians. Vinnaren kommer att ange tonen under de kommande fem åren, nu med kraftigt ökande inflytande över EU-medborgarnas vardagsvillkor.  
 
Vad står då dessa två läger idag? Låt oss syna tre viktiga frågor: jobben, romernas utsatthet i EU och Palestinadramat.
 
”Jobben först” säger socialdemokraterna inför Europavalet den 7 juni. Opinionsundersökningarna visar att en folkmajoritet gör samma prioritering som (s), som nu följer upp sin paroll med  konkreta förslag: ”Ta pengar från jordbruksbudgeten till att investera i järnvägar, klimatsmart teknik och forskning som kan skapa nya jobb”.
 
Men de får mothugg av den borgerliga alliansen.
Socialdemokraterna lurar folk, arbetsmarknadspolitik och ungdomsarbetslöshet är nationella frågor, de hör inte hemma i detta val, hävdar moderaternas toppnamn Gunnar Hökmark.  Moderaterna tycks dock motsäga sig själva, eftersom  de i sitt valmanifest säger, att EU:s medlemsstater ska samordna sina insatser för att möta den ekonomiska nedgången. Men brasklappen om att ”gemensamma åtgärder inte får leda till överreglering” har i praktiskt politik, både i Sverige och i EP, alltid fått företräde före ”samordnade insatser”.   
 
Det svenska ordförandeskapets eventuella handlingskraft i den ekonomiska krisen ifrågasätts också av ledande krafter inom eurozonen. Under en UD-middag som Carl Bildt gav i maj för tankesmedjan ECFR hävdade en ledande europapolitiker att det svenska ordförandeskapet blir ”sex förlorade månader”, då Sverige inte kan sitta med i kretsen av euroländerna när krisbekämpningen diskuteras.Det påståendet må vara sant eller inte, men klart är att det viktig skiljelinje om hur krisen ska motverkas, både i Sverige och i EU, mellan höger och vänster.
 
En generell skamlig tystnad råder däremot om inställningen till romerna i flera av EU:s medlemsstater. I Italien och Slovakien verkar det vara allra värst men också på andra håll förnekas romerna människovärde på ett sätt som gör dem till Europas palestinier. I  Slovakien isoleras, förödmjukas och förnekas romerna sina mänskliga rättigheter i apartheidliknande läger. Flera rapporter visar på liknande allvarliga kränkningar i Italien. Det handlar om förhållanden som med råge överträffar den politik som Jurg Haider och hans parti stod för i Österrike för tio år sedan. Då bojkottade vi inom vänstern i EP Haiders företrädare i EU medan högerblocket protesterade mot oss! 
 
2009 reagerar ingen med samma kraft, om ens alls, vare sig i Sverige eller på annan regeringsnivå i EU. Det tjeckiska EU-ordförandeskapet visade större intresse för mänskliga rättigheter i Kuba än för romerna i sitt eget land.Carl Bildt har möjlighet att själv sätta upp kränkningen av romerna på dagordningen. En fråga inför den 7 juni blir därför: Vad gör Sverige med sin initiativrätt under ordförandeskapet i denna fråga som berör EU:s trovärdighet som rättsstat och därmed själva Unionens själ?  
 
Så till det mest upprörande i dessa tider: den över fyrtio år utdragna tortyren av ett  folk som förnekas sina mänskliga rättigheter av en kärnvapenbeväpnad ockupationsmakt. Palestinierna lever instängda på en av illegala bosättningar krympande Västbank där vägnätet är etniskt uppbyggt med separata vägar för judar respektive araber. Andra, de flesta civila, attackerades, liksom FN, nyligen i Gaza av Israels väpnade styrkor, t o m med fosforbomber, i strid mot krigets lagar.
 
Till dem som säger att Europavalet inte har någon betydelse, skulle jag vilja säga: jo, här kan din röst spela en tydlig roll!
 
Det ena blocket har på sin sida ett toppnamn som ursäktar Israels Gazakrig. Gunnar Hökmark, som också är ordförande i Samfundet Sverige-Israel, skyller kriget på Hamas. Dagarna efter anfallet mot Gaza uttryckte han sig så här på ett solidaritetsmöte för Israel i Citykyrkan i Stockholm: ”Det vi nu ser är inte resultatet av en konflikt mellan judar och palestinier, eller mellan Israel och den palestinska myndigheten, utan konsekvenserna av det hat som bär upp Hamas krav på krig mot Israel”.
 
Inte ett ord om den djupaste roten till konflikten, de illegala bosättningarna och den till synes eviga ockupationen. I stället gav Hökmark något av carte blanche till ockupanten i sitt tal vid tillträdet som ordförande för Samfundet: ”Den dag arabvärlden börjar agera demokratiskt kan väst även börja ställa krav på det israeliska ledarskapet, både vad avser bosättningar, förhandlingsvilja och ansvaret som ockupationsmakt”.

 Det andra blocket har en person som verkar för rättvisa och mänskliga rättigheter både i sin dagliga gärning som jurist och i sin valrörelse. Ardalan Skekarabi, som själv har upplevt exilens och flyktingskapets trauma, står som nummer 8 på (s)-listan. Ett kryss vid hans namn kan föra in honom i EP och ge folkrättens sak en stark röst i Bryssel och Strasbourg.

Jag har deltagit i ett par av Ardalans valmöten och har upplevt hur han konsekvent uppmanar EU och regeringen att stå upp för FN: s resolutioner, inklusive Israels rätt att leva i fred, och det palestinska folkets rätt till en egen stat och ett liv i frihet och värdighet.
Pierre Schori

Sidan uppdaterades senast: 2009-06-01 15:03