Ledning att förfasa sig över

Majoritetens oförmåga att leda landstinget kan komma att kosta verksamheten och länsborna mycket. Jag vill att förståelse och förtroende ska genomsyra hela verksamheten, skriver Vivianne Macdisi.

Efter två år vid makten har den borgerliga majoriteten i landstinget gjort intryck. Lyssnar man till landstingsrådet Ismail Kamils (fp) passionerade ord om mer makt och valfrihet åt patienten är det lätt att låta sig förföras. Även landstingsrådet Erik Weiman (m) lyckas fånga publiken när han med klar stämma bedyrar att den borgerliga majoriteten i landstinget tar ansvar och vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med de utmaningar som landstinget står inför.

Men bakom ytan av vackra och självsäkra ord finns en verklighet som inte är lika lysande. Eftersom jag är ledamot i landstingsstyrelsen och har möjlighet att studera landstingsstyrelsens och hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbete på nära håll har jag, efter två år, upptäckt att det inte finns något att förföras av, bara att förfasa sig över.

Som ledamot i landstingsstyrelsen är min uppgift att se verksamheten ur lednings- och styrningsperspektiv. Det kan tyckas vara ett tråkigt och teoretiskt ämne, men frågan har avgörande betydelse för landstingets utsikter att lyckas bibehålla en stark och framgångsrik verksamhet och en god vård för patienterna.

Den borgerliga majoriteten har makten och ansvaret för landstinget. Genom styrning och ledning ska de förverkliga de politiska målen. För att lyckas med en god ledning och styrning av landstinget bör tre regler följas:

1) Att gentemot tjänstemän och profession skapa legitimitet och acceptans för de politiska besluten.
2) Att arbeta med kommunikation och förståelse för de politiska besluten.
3) Att svara för resurser och resurskontroll. Reglerna är elementära och hänger ihop.

Landstinget har under 2008 kommit i ett läge där vårdens skenande kostnadsutveckling rusat upp som fråga nummer ett på den politiska dagordningen.

Den borgerliga majoriteten står bland annat inför prövningen att komma till rätta med budgetunderskottet. Deras färdigheter i ledning och styrning sätts på prov. I budgeten för 2009-2011 presenterar de lösningen på problemet. De ska förändra ersättningssystemet för hälso- och sjukvården.

Ersättningssystemet är ryggraden i sjukvårdssystemet och utgör spelreglerna som bestämmer hur vård ska ersättas till den som utför vården. Ur ett lednings- och styrningsperspektiv använder de sig alltså av regel 3 om resurser och resurskontroll. I primärvården sjösätts ett nytt kostnadsdrivande och orättvist ersättningssystem. För Akademiska sjukhusets och lasarettet i Enköpings del experimenterar borgarna genom att under ett år, 2009, gå från en rörlig till en fast ersättning.

Kommer deras lösning att lyckas? Knappast.
Jag vill hävda att den borgerliga majoriteten håller på att skapa ett kaos i landstinget. Dels för att de inte inser vilka konsekvenser olika ersättningssystem får för verksamheterna, dels för att de godtyckligt genomför ändrade spelregler utan tanke eller analys och utan förankring.

Det största misstaget är att de inte bryr sig om regel 1 och 2 i regelboken om god ledning och styrning. De förringar betydelsen av legitimitet och acceptans samt kommunikation och förståelse gentemot tjänstemän och profession, vilket är djupt bekymmersamt.

Jag anser att landstingets skenande kostnadsutveckling inte beror på vårt nuvarande ersättningssystem. Problemet är i stället bristande respekt för fastställd budget. Av någon anledning klarar verksamheten inte att hålla givna ramar. Det löser inte den borgerliga majoriteten genom att under ett enstaka år införa en annan ersättningsmodell till Akademiska sjukhuset.

Tvärtom så riskerar ett sådan kortsiktigt och ogenomtänkt agerande att skapa förvirring och en än mer försämrad budgetdisciplin. Den borgerliga majoriteten har inte analyserat varför budgeten inte hålls. Beror underskottet på att verksamheten är under¬finansierad, har ansvariga chefer fått ett tillräckligt mandat eller har verksamheten brister i rutinerna när det gäller nyanställningar med mera? Finns det andra förklaringar? Dessa frågor måste besvaras innan den borgerliga majoriteten börjar stuva om spelreglerna.

Mitt recept för framgång är att skapa en kontinuerlig dialog mellan politiker, sjukhusledning, divisions- och verksamhetschefer, där den politiska ledningen framträder samstämmigt.

Dessutom krävs framförhållning och analys innan politiska beslut fattas, alltså regel 1 och 2 i regelboken om god ledning och styrning. Nyckeln till framgång i budgetstyrning och budgetdisciplin är att den politiska ledningen skapar tilltro och förtroende. Budgeten är en kommunikativ plattform. Den måste kommuniceras till verksamheten för att få genomslag. Detta saknas helt i dag.

Om jag var en del av majoriteten som har makten och ansvaret att styra och leda landstinget så skulle jag eftersträva ett samspelt landsting där politiker, tjänstemän och profession jobbar åt samma håll, sida vid sida med gemensamma och tydliga, mål och visioner. Jag vill se ett landsting där vi är ett team och där förståelse och förtroende genomsyrar hela verksamheten.

Den borgerliga majoritetens oförmåga att framgångsrikt styra och leda landstinget kan komma att kosta både verksamheten och länsborna mycket. Och det kan jag bara beklaga.

Vivianne Macdisi
ledamot (s) i landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen

Artikeln är publicerad i UNT 27/11 2008

Sidan uppdaterades senast: 2008-12-01 13:32

TopGallery