Strategi för bättre och jämlik hälsa och ökat välbefinnande

Här kan du läsa en kortversion av dokumentet nedan (klicka här)

Antagen av medlemsmötet 2009-11-26

En bättre och jämlik hälsa och ökat välbefinnande

Hälsan och livslängden har under lång tid i stort förbättrats i vårt land. Samtidigt har de stora skillnaderna i hälsa mellan olika sociala grupper bestått och på senare tid till och med ökat. Den rikaste tiondelen av befolkningen mår bättre som 80-åringar än vad den fattigaste tiondelen gör som 65-åringar. Männen i Danderyd lever i snitt nio år längre än männen i Överkalix. De stora könsskillnader som finns i hälsa beror i stor utsträckning på skilda livsvillkor för män och kvinnor och bristande jämställdhet. Den psykiska ohälsan har under senare år ökat påtagligt bland ungdomar och allra mest hos flickor.

Skillnader i hälsa handlar därför i korthet om såväl klass, kön som generation, men även etnicitet, funktionsnedsättning och sexuell läggning spelar in. Vi vill att alla människor utifrån sina förutsättningar ska kunna må bra och känna välbefinnande, för om människor inte känner välbefinnande vart syftar då våra politiska mål? Frihet och materiell standard räcker inte; människor måste också uppleva livskvalitet.

Partiet har sedan 2003 stått bakom en bred folkhälsopolitisk ansats genom propositionen ”Mål för folkhälsan”, samtidigt som en medveten politik för en god och jämlik hälsa i dagspolitiken inte varit så synlig därefter. I partidokument har frågan varit osynlig. Den socialdemokratiska partikongressen antog dock i oktober 2009 följande texter i de politiska riktlinjerna som förstärkte partiets strävan efter jämlik hälsa:

Stora klyftor mellan människor påverkar folkhälsan negativt. Sambandet mellan social bakgrund, kön och hälsa är tydligt. Vi socialdemokrater vill utveckla en strategi för hur en jämlik och jämställd folkhälsa ska kunna skapas. (…) Människors frihet och hälsa ökar när klyftorna i levnadsstandard och livsvillkor är små och när män och kvinnor är jämställda. Människors hälsa bestäms huvudsakligen av de ekonomiska och sociala samhällsvillkoren, därför är vår strävan efter en bättre och jämlik hälsa en prioriterad politisk fråga. Idag är det mycket stora skillnader i hälsa och livslängd mellan olika grupper och mellan män och kvinnor.

Målet är alltså vidare än att endast den genomsnittliga hälsan ska förbättras. För att förbättra folkhälsan har tillväxt setts som en nödvändighet, men tillväxt skapar i sig inte en bättre och jämlik hälsa; det handlar om hur tillväxten används och fördelas, något vi måste tydliggöra. Man kan också ställa sig frågan om konsumtionssamhället i sig har ökat den psykiska ohälsan. Klimatförändringarna kan bli nya hot mot den globala hälsan, inte minst i fattiga länder kan hälsokonsekvenserna bli stora. Att arbeta för en bättre och jämlik hälsa i hela världen måste därför gå hand i hand med en aktiv och solidarisk miljöpolitik.

I detta program finns förslag på viktiga åtgärder för en bättre och jämlik hälsa. Vi socialdemokrater kan inte acceptera att det finns så stora hälso- och livslängdsskillnader beroende på bl.a. klass, kön och förekomst av funktionsnedsättning, när en stor del av dessa skillnader bottnar i politiskt påverkbara livsvillkor.

Vad påverkar vår hälsa?
Vår hälsa och vårt välbefinnande bestäms av många faktorer, men generellt sett handlar det om vilka resurser vi har och vilka risker vi utsätts för. De faktorer som får allra mest uppmärksamhet i media och i den borgerliga debatten är våra levnadsvanor: hur ofta vi joggar, vad vi äter eller hur mycket alkohol vi dricker. Vi vill i detta program lyfta blicken och fokus till de bakomliggande livsvillkor och politiskt påverkbara faktorer, som är grunden till att hälsan är så strukturellt ojämlikt fördelad i vårt samhälle.

Våra livsvillkor avgörs av vår ”sociala position” i samhället och den makt och de resurser som är kopplat till denna. ”Social position” kan likställas med den ”plats” vi har i samhället baserad på utbildningsnivå, yrke, inkomst, kön och etnicitet, men även på ålder, sexuell läggning, eventuell funktionsnedsättning och hur starkt socialt nätverk vi har. Social position är därmed ett vidare begrepp än klass, även om klass är en viktig del i social position.

Beroende på vår sociala position kommer vi att utsättas för olika hälsorisker som är kopplade till just den sociala positionen. Även tillgången till möjligheter att skydda oss från olika risker liksom till förhållanden som gör att vi mår bra har ett samband med social position. Ofta hänger flera ohälsofaktorer ihop genom att flera förhållanden som skapar ohälsa ansamlas hos samma individer. Ett exempel är lågavlönade personer inom vårdsektorn där det finns höga krav i arbetet men liten möjlighet att påverka sin situation, vilket skapar en negativ stress. Om arbetet dessutom innebär tunga lyft finns risk för förslitningsskador och värk. Den typen av arbete förutsätter fysisk aktivitet för att minska riskerna, samtidigt som arbetssituationen ofta skapar en trötthet som inte underlättar fysisk aktivitet på fritiden. Den negativa stressen kan också påverka den psykiska hälsan så att man även på fritiden kan känna sig irriterad och få svårt att finna glädje i sociala kontakter, kulturella aktiviteter etc. Och det är också känt att lågavlönade kvinnor inom vårdsektorn hör till de grupper som har högst andel rökare.

Ett exempel på positiva hälsofaktorer kan handla om att ha förmånen att ha ett stimulerande och utmanande arbete som man har makt att styra över, både tidsmässigt och innehållsmässigt. Ofta hör dessa arbeten ihop med en hög inkomst, som då innebär att man fritt kan välja sitt boende och överhuvudtaget får större möjlighet till olika val som fritidsaktiviteter för såväl de vuxna som eventuella barn, hur man tillbringar semester m.m.

Två personer som utsätts för exakt samma risker i miljön behöver inte reagera lika utan kan få olika hälsokonsekvenser, beroende på vad de har med sig i det egna ”bagaget”. Olika sårbarhet kan vara både socialt och biologiskt betingad. Goda känslomässiga och sociala villkor under barndomen minskar t.ex. sårbarheten för psykosociala risker livet ut.

Vår sociala position kommer också att påverka vår möjlighet att hantera eventuell ohälsa eller skada, eftersom personer i olika sociala positioner har tillgång till olika resurser att hantera situationen – både socialt och ekonomiskt. En bilolycka som medför att en person blir rörelsehindrad behöver inte få några konsekvenser för arbete och inkomst, om personen har ett yrke där rörelsehindret inte betyder så mycket. Samma funktionsnedsättning kan däremot få stora konsekvenser i ett annat yrke, t.ex. förlust av arbete, minskad inkomst, förändrad social position och påverkan på den sociala tillhörigheten och gemenskapen vilket i sin tur kan leda till ytterligare ohälsa.

Individens levnadsvanor har självfallet en stor betydelse för hälsan, men vi ”silar mygg och sväljer kameler” om vi inte ser sambandet mellan levnadsvanor och individens livsvillkor kopplade till social position. Ohälsosamma levnadsvanor hänger nämligen ofta samman med livsvillkoren, genom att människor med begränsade resurser har svårare att påverka sin egen situation. De löper större risk för att bli arbetslösa, komma i ekonomisk kris och uppleva stress. Om tillvaron känns pressad och framtiden oförutsägbar är det även mindre motiverande att investera långsiktigt i en god hälsa. Istället ligger det nära till hands att utveckla levnadsvanor som ger en omedelbar vinst, t.ex. i form av rökning, snusning, riskbruk av alkohol eller droganvändning. Det är den här kopplingen mellan levnadsvanor och livsvillkor som är en viktig anledning till att sätta förbättrade livsvillkor i första rummet när man ska minska hälsoklyftorna i samhället. Man måste dessutom skapa stödjande miljöer som underlättar för individen att välja hälsosamma levnadsvanor. Att sträva efter en bättre och jämlik hälsa berör därför utformningen av hela samhället.

Kort sagt: Människor i olika sociala positioner har tillgång till olika resurser och utsätts för olika hälsorisker. Om en sjukdom eller skada väl uppstår har människor som befinner sig i  högre sociala positioner bättre resurser att hantera detta än personer i lägre sociala positioner; därmed kommer konsekvenserna av ohälsa att se mycket olika ut. Detta gör sammantaget att hälsa och ohälsa är mycket ojämlikt fördelat i vårt samhälle.

Vi kan förbättra hälsan och göra den jämlik!

Vi vill skapa förutsättningar för både en bättre hälsa för alla och en jämlik hälsa.Vårt fokus i det här dokumentet ligger främst på att de samhälleliga insatserna ska gynna en förbättring av hälsan hos dem som idag mår sämst och lever kortast. Annars ökar hälsoklyftan ännu mer. Ett gott samhälle karaktäriseras av små inkomst- och förmögenhetsskillnader, välfärdssystem som gäller alla och en social gemenskap som inte utestänger vissa. Där är rätten till arbete och strävan efter full sysselsättning en central del.

De viktigaste förutsättningarna för att minska ojämlikheten i hälsa är att hela samhället strävar efter så jämlika och jämställda livsvillkor som möjligt genom att minska klass-, köns- och generationsskillnader i resurser och makt. Insatser behövs också för att minska utsatthet för hälsorisker, minska individers sårbarhet och lindra sociala konsekvenser av ohälsa.

Vi kan inte komma med förslag inom alla områden som har betydelse för hälsan. Det skulle bli ett eget partiprogram. Därför väljer vi ut några punkter som vi i dagens situation anser har extra stor betydelse för att framför allt minska de stora hälsoskillnaderna. Vårt dokument ska ses som ett levande dokument som fortlöpande utvecklas. Vi utgår ifrån att våra förslag i det här dokumentet beaktas när partiet i enlighet med partikongressens beslut ska utveckla en strategi för en jämlik och jämställd folkhälsa.

Minska inkomstskillnaderna och förbättra de generella välfärdssystemen
Individens och familjens relativa inkomst och förmögenhet har stor betydelse för hälsan. Det räcker därför inte att allmänt höja inkomstnivåerna. Inkomst- och förmögenhetsskillnader mellan människor kan ändå bestå eller öka, vilket också varit fallet under de senaste decennierna. Därför måste socialdemokratin aktivt driva en politik för att stärka jämlikheten i samhället.

Människor som drabbas av arbetslöshet eller sjukdom måste tillförsäkras en inkomst som gör att de inte blir ännu mer utsatta för hälsorisker än vad själva sjukdomen eller arbetslösheten innebär. Maskorna i välfärdsnäten bör tätas istället för vidgas. En individ som både är sjuk och får en låg inkomst är mer sårbar för ytterligare ohälsa.

Barnfattigdomen i Sverige är mindre än i andra länder, genom att vi har generella välfärdssystem. Ändå lever vart tionde barn i fattigdom. Att som barn leva under sämre villkor än andra är en viktig negativ faktor för hälsan även i vuxen ålder. Mödra- och barnhälsovård, förskola och barnbidrag är viktiga hälsofrämjande insatser, men det räcker inte. Idag kan man se tre grupper av barn som i högre grad än andra lever i fattigdom: Barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas fattiga förorter och barn till ensamstående. Mer ekonomiska insatser behövs för dessa barnfamiljer.

Människor som redan från unga år tvingas leva på olika former av ersättningar från de olika socialförsäkringarna eller som under långa perioder uppbär försörjningsstöd från socialtjänsten lever oftast på en livslång lägre inkomstnivå än andra. Detta i kombination med de övriga risker som det innebär att t.ex. inte ha ett jobb utgör i sig en hälsofara. Inkomstutvecklingen för personer i denna situation bör därför förbättras.

Ø  Utjämna inkomst- och förmögenhetsskillnaderna mellan sociala grupper och mellan könen.

Ø  Stärk den generella välfärdspolitiken – ”alla ska med!”

Ø  Förbättra stödet till barnfamiljer med låga inkomster via utbildnings-, arbetsmarknads- och generell familjepolitik, kompletterat med riktat stöd.

Ø  Avskaffa jobbskatteavdraget. Att gynna dem som har ett arbete på bekostnad av dem som har det sämre är omöjligt för oss att förstå. Vi vill alltså höja skattenivån för dem som har arbete och inte utjämna skillnaderna genom att sänka skatten för pensionärer. Vi vill försvara att en förbättrad välfärd och omsorg behöver skattemedel.

En skola där alla elever kan utvecklas

Skolpolitiken borde handla mer om att så många ungdomar idag lämnar skolan utan fullständiga betyg eller hoppar av i förtid. De får helt enkelt inte det stöd de behöver. Rätten för alla barn och ungdomar att få tillgång till utbildning måste lösas i praktiken, eftersom det på individnivå är den viktigaste förutsättningen för en god hälsa under hela livet.

Eftersom alla barn är olika, antingen beroende på social bakgrund eller egna förutsättningar, krävs olika insatser och olika metoder. Även om det i skolans övergripande styrdokument framgår att hänsyn ska tas till olika elevers behov, så fungerar inte en individuell anpassning i praktiken. Det gör att många elever faller utanför ramen och inte får det stöd de behöver. Resurser bör fördelas så att skolor i mindre privilegierade områden med större behov får mer resurser. Men varje barn som behöver individuellt stöd ska få det, oavsett var man bor eller vilken skola man går i. I de flesta fall handlar det om att stödja det enskilda barnet att må bra i skolan och få stöd att lära sig i den takt och på det sätt barnet kan. Det betyder också att barn som är extra begåvade måste ses och ges förutsättningar att vidareutvecklas, annars kan de helt tappa lusten. Att motverka att barn hoppar av skolan eller lämnar med ofullständiga betyg kräver tidiga och långsiktiga insatser. Fokus i skoldebatten bör därmed vara hur alla barn ska kunna utvecklas i skolan på sina villkor. Tydliga och mätbara mål ska sättas för skolorna för att följa upp och stödja barnen. Det är skolorna som behöver betygsättas – inte bara barnen. Skolorna måste bli bättre på att bryta det sociala arvet, dvs. att barn från studieovana hem fortfarande har svårare att lyckas i skolan än barn som har föräldrar som själva studerat.

Skolorna kan också använda sig av de idéer som finns för ”Hälsofrämjande skolutveckling”, ett WHO-initiativ med nätverk mellan olika skolor i Europa och som stöds av Skolverket. Där ser man hälsa bland barn och unga utifrån ett helhetsperspektiv - man måste se hela individen.

Att erbjuda frukost, mellanmål, läxläsning och motiverande samtal är några av de insatser som alla barn kan behöva vid olika tillfällen under sin skolgång. Samtidigt kan dessa vara avgörande för en del barn att överhuvudtaget klara skolan. Vi vill även se en utveckling av skolhälsovården och en uppgradering av sex- och samlevnadsundervisningen. Vi behöver erkänna att skolan idag har en vidare uppgift än att enbart lära ut kunskap. Det måste också vara möjligt att vidareutbilda sig under hela livet. Idag sätts alltför stor press på gymnasieungdomarna. Det ska aldrig vara för sent att utbilda sig. Vuxenutbildning är därför en hälsofråga.

Ø  Alla skolor ska ha mätbara mål där de kan visa hur de stödjer de enskilda barnen, så att alla barn får det stöd de behöver och kan undvika att hoppa av i förtid eller gå ut med ofullständiga betyg.

Ø  Alla skolor bör använda sig av idéer från ”Hälsofrämjande skolutveckling”.

Ø  Kvalitetskrav bör sättas upp för alla skolor, oavsett ägarskap, med tydliga mål med avseende på jämlik hälsa och likvärdig utbildning för alla elever.

Ø  Kriterier bör utarbetas så att varje skola ska kunna följa hur man lyckas med att bryta de sociala bakgrundsvariablernas betydelse för skolprestationerna.

Ø  Det ska finnas god tillgång till vuxenutbildning.

Förbättra övergången mellan skola och arbetsliv
Många ungdomar som lämnar skolan går ut i ”tomma intet”.  Det finns aktuella siffror som visar att samhället idag saknar kunskap om vad över 100 000 ungdomar mellan 15-24 år gör; de finns inte i skolan och de har inte jobb. Det är helt uppenbart att kraftiga insatser måste göras för att fånga upp alla ungdomar som lämnar skolan och göra det möjligt för alla att få utbildning eller någon form av arbete. Ur hälsoaspekt är denna osäkerhet som finns mellan skola och arbetsliv idag mycket oroande. Ungdomar som under en längre tid går utan sysselsättning har sämre förutsättningar för en god hälsa. Det är en av förklaringarna till ungdomars kraftigt ökande psykiska ohälsa.

Ø  Insatser från både utbildnings- och arbetsmarknadssektorn måste göras för att ingen ung människa ska behöva gå sysslolös

Förbättra arbetslivets villkor

Arbetsmiljön är viktig för människors hälsa. Under nittiotalskrisen ”slimmades” arbetsplatserna. Det fanns utrymme för att effektivisera åtminstone till en början, men ju längre krisen pågick ju tuffare blev det. Slimmade arbetsorganisationer är numera standard. Rätt balans behövs när det gäller krav, kontroll och stöd i arbetet. Ledarskapet har stor betydelse liksom arbetsvillkor (anställningsformer, lön, inflytande, arbetsorganisatoriska aspekter m.m.), kompetensöverföring och – utveckling samt fysisk och psykosocial arbetsmiljö. De anställdas inflytande måste öka. Det är extra viktigt med facklig mobilisering och en stödjande lagstiftning. En satsning bör ske på konceptet ”Hälsofrämjande arbetsplatser” som omfattar både organisations- och individinriktade åtgärder för att förbättra människors hälsa och välbefinnande. Det finns sedan 1996 ett europeiskt nätverk för hälsofrämjande arbetsplatser med stöd från EU. Företagshälsovården måste förbättras; det behövs ett större offentligt ansvar för denna. Tillsynsverksamheten måste förstärkas. Sjuttio procent av arbetsgivarna gör inte det de ska när det gäller regler för arbetsmiljöarbete. De måste få mer kunskap om psykiska arbetsproblem.

Den flexibla arbetsmarknaden kräver en annan politik. För många människor, särskilt unga, är vikariat ofta det enda ”permanenta” jobb de kan få. Vikariat, behovsanställningar, projektanställningar, bemanningsföretag är exempel på anställningsformer som inte har skapats av en medveten politik utan istället kommit ur offentliga och privata arbetsgivares behov. Denna utveckling skapar inte det trygga arbetsliv och känsla av sammanhang på arbetsplatsen som vi eftersträvar. Det är viktigt att de fackliga organisationerna tillsammans med andra aktörer får faktiska möjligheter att motverka den utslagning som idag sker från arbetslivet. Socialdemokratin måste reagera hårdare mot den negativa utvecklingen av arbetslivet som pågått under flera decennier och som nu accelererar i form av bl.a. en kraftigt ökad långtidsarbetslöshet. Forskning visar att långvarig arbetslöshet har mycket negativa hälsokonsekvenser.

Ø  I en aktiv arbetslivspolitik ingår att främja kunskap om arbetslivets utveckling. Inrätta ett kunskapscenter liknande det av den borgerliga regeringen nedlagda Arbetslivsinstitutet.

Ø  Stärk Arbetsmiljöverkets tillsynsarbete och skyddsombudens arbete.

Ø  Stimulera arbetsgivare, fackföreningar och myndigheter att använda konceptet ”Hälsofrämjande arbetsplatser” i sitt arbetsmiljöarbete.

Ø  Inför krav på en jämställdhetsplan för alla arbetsplatser samt skärpt uppföljning av planerna.

Ø  Se över de nya anställningsformerna och anpassa arbetsmarknadspolitiken efter detta.

Ø  Förstärk de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer som är långtidsarbetslösa.

Ø  Stärk företagshälsovården.

Stärk den sociala gemenskapen
Social gemenskap och känsla av sammanhang är en förbisedd men oerhört viktig förutsättning för att människor ska må bra, både till kropp och själ. Fysisk och psykisk hälsa är beroende av varandra. Immunförsvaret påverkas av hur vi mår psykiskt. Vår hälsa påverkas därmed negativt av påtvingad ensamhet och positivt om vi ingår i en social gemenskap. Tillit till andra människor och till det samhälle man ingår i, är en viktig förutsättning för en god hälsa. Vi måste som politisk rörelse våga se om det finns något i vår egen politik under senare år som varit kontraproduktivt för just psykisk hälsa och välbefinnande, eftersom ungdomars psykiska ohälsa ökat så kraftigt.

Socialdemokratins vision handlar både om att främja människors sociala gemenskap och att varje människa ska få utvecklas i frihet. Dessa strävanden är båda av avgörande betydelse för en god hälsa och välbefinnande hos individen. Ett alltför individualistiskt samhälle kan dock minska den sociala gemenskapen. En alltför stark social gemenskap kan å andra sidan begränsa individens frihet. Det handlar om att hitta en balans i samhällsutvecklingen mellan dessa två visioner. Den samhällsutveckling som nu pågår tenderar att bli alltför individfixerad. Inte minst försöker kommersiella aktörer slå mynt av den utvecklingen. Ett samhälle där var och en är sig själv nog är farligt för hälsan på sikt och för solidariteten mellan människor. Socialdemokratin måste skärpa uppmärksamheten på hur den sociala gemenskapen kan stärkas.

Vi tycker att man bör pröva att införa någon form av civil ”samhällstjänst” för ungdomar. D.  et kan vara ett sätt att stärka individens ansvar för samhället och skapa en större tillhörighet och gemenskap. Formerna för detta måste utvecklas vidare och inom vilka sektorer det kan vara lämpligt att bedriva samhällstjänst. Det kan handla om att delta i praktiskt miljöarbete, vara praktikant inom förskolan, delta i kommunens renhållningsarbete, följa tillämpning av djurskyddet, vara praktikant inom rättsväsendet osv.

Vi tycker att samhället ska stödja olika former av ideellt arbete inom föreningssektorn och  frivilligarbete inom den sociala sektorn, som dock aldrig får inkräkta på samhällets ansvar för vård och omsorg. Rättigheter får inte bytas mot välgörenhet. Om detta görs tydligt, så kan frivilligarbete inom samhällets olika sektorer innebära en vinst för alla och skapa en varmare samhällsanda. Det ger större meningsfullhet och därmed bättre hälsa för den som får göra något för sina medmänniskor eller miljön, det främjar ett allmänt ansvarstagande för varandra och det skulle förbättra livet för många. Det kan handla om att den som känner sig ensam kan få någon att prata med varje dag, att få hjälp med läxor, vara ”introduktionsfamilj” för nya svenskar, vara stödperson i skolan i form av ”klassmorfar”, ta emot små barngrupper i hemmet där en rörelsehindrad person kan visa sina tekniska hjälpmedel osv. De flesta människor kan göra ”något”. Att få känna att man är behövd även om det inte är genom traditionellt lönearbete är hälsofrämjande.

Ø  Pröva införandet av civil ”samhällstjänst” för ungdomar

Ø  Främja föreningsarbete och frivilligarbetet utan att samhällets vård - och omsorgsansvar urholkas

Skärp samhällets hälsofrämjande ansvar inom de egna verksamheterna

Samhället har idealt sett ett särskilt ansvar för att all den verksamhet man själv tillhandahåller eller har ett finansieringsansvar för är hälsofrämjande, men det fungerar inte alltid i praktiken. Ansvaret måste skärpas. Alla skolor ska vara hälsofrämjande, stimulera till fysisk aktivitet och servera god och hälsosam mat. Inom äldreomsorgen och inom sjukvården ska det självklart serveras både god och hälsosam mat. Men lika viktigt som innehållet i maten är, är det att den serveras på ett sätt som stimulerar aptiten. Äldre och personer med funktionsnedsättning ska i praktiken ges möjlighet att komma ut, röra på sig och bedriva fysisk aktivitet.

Hälso- och sjukvården måste omorientera sig till att arbeta mer hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. Det kan ske på gruppnivå men också i det enskilda patientmötet. Man kan stimulera till fysisk aktivitet, uppmärksamma riskbruk av alkohol, stimulera och stödja bra matvanor och ge tobaksslutarstöd. Ibland kan sådana förändringar av levnadsvanor göra att man slipper ta medicin mot t.ex. högt blodtryck.

Ø   I all samhällsfinansierad offentlig verksamhet ska bra mat serveras och fysisk aktivitet stimuleras och i praktiken möjliggöras för alla.

Ø  Hälso- och sjukvården måste arbeta mer hälsofrämjande och arbeta mot onödig medikalisering.

Ø  Det bör införas hälsofrämjande kvalitetskrav på alla aktörer inom skola, vård och omsorg.

Lärdomar av svensk tobakspolitik

Det är välkänt att rökning har stor negativ inverkan på vår hälsa och ökar risken för att dö i förtid. Att rökning också är en av förklaringarna till dagens stora sociala skillnader i hälsa och sjukdom är dock inte lika välkänt. Orsaken är att rökning idag skiljer sig markant mellan olika samhällsgrupper, inte minst mellan högutbildade och lågutbildade liksom mellan könen.

Vi har här valt att lyfta fram svensk tobakspolitik som både ett exempel på en framgångsrik folkhälsoinsats och en misslyckad. De insatser som gjorts för att minska antalet som röker har medfört att Sverige internationellt sett ligger bra till när det gäller andelen rökare. Men samtidigt som rökning bland befolkningen totalt har minskat kraftigt de senaste decennierna, måste man fråga sig vilka män och kvinnor som har slutat röka. Skillnaderna mellan de som röker och de som inte röker idag är starkt kopplade till orsaker som t.ex. utbildningsnivå. Det har varit betydligt vanligare bland tjänstemän att sluta röka än bland arbetare under dessa år av ”framgångsrik” tobakspolitik.

Att minska tobaksbruket, i första hand bland dem som röker mest, är också att sätt att minska de sociala skillnaderna i hälsa. Därmed måste man också se hela orsakskedjan till varför människor röker, från att vissa individer är mer utsatta i sin livsmiljö, industrins marknadsföring, samhällets begräsningar av rökning och till individens möjligheter att få hjälp att sluta. Det handlar också om att bekämpa tobaksindustrin, som är en av vår tids stora cyniska hälsosabotörer. När man vill motverka rökning så måste samhället mobilisera på alla fronter, från att ta bort rökningen i all offentlig miljö, med skattepolitik, krav på försäljning m.m. till att inom hälso- och sjukvården på bred front erbjuda rökslutarstöd. Allmänna informationskampanjer räcker inte.

Vi vill att dagens tobakspolitik, utöver generella insatser, fokuserar mer på att nå grupper som är både svårare att nå och behöver mer stöd för att lyckas förändra sina vanor. Redan i socialdemokraternas folkhälsoproposition som antogs av riksdagen år 2003 slogs fast att ett delmål skulle vara ”en halvering till år 2014 av andelen rökare bland de grupper som röker mest.” Det är fortfarande långt till det målet.

De generella insatserna mot rökning måste utökas, få ett tydligare jämlikhetsperspektiv och riktas mot grupper där politiken misslyckats. När det gäller framtida folkhälsoinsatser inom andra levnadsvaneområden är det viktigt att analysera dem utifrån de lärdomar man kan dra av både det lyckade och misslyckade tobaksarbetet. Annars är risken stor att man förbättrar genomsnittsstatistiken, men samtidigt misslyckas med att nå dem som mår sämst.

Ø  Att en total mobilisering mot tobak genomförs med fokus på de grupper som röker mest.

Ø   Att framtida folkhälsoinsatser inom andra levnadsvaneområden analyseras utifrån erfarenheterna från tobaksarbetet.

Särskilda målgrupper
För att minska ohälsan hos de grupper som idag mår sämst har vi i det här programmet pekat på en rad grundläggande samhällsvillkor som har stor betydelse, som inkomstutjämning och förstärkning av de generella välfärdssystemen. Utöver dessa generella insatser finns det tre grupper som kräver även mer riktade insatser för att hälsan ska kunna förbättras. Vi konkretiserar inte vilka insatser som behövs. Vårt syfte här är att påtala att dessa tre grupper behöver mer än de allmänna insatserna.

Personer med funktionsnedsättning
En mycket stor del av samhällets samlade ohälsa finns bland människor med funktionsnedsättning i alla åldrar. När det gäller den självupplevda hälsan visar det sig att dålig hälsa är mer än tio gånger vanligare bland personer med funktionsnedsättning jämfört med den övriga befolkningen. Samtidigt visar det sig att en tredjedel av den ohälsan beror på faktorer som egentligen inte har med funktionsnedsättningen att göra. Det betyder att mycket är påverkbart. Man kan verkligen tala om onödig ohälsa. Idag betraktas ofta personer med en funktionsnedsättning som ”redan sjuka” och får därför inte tillgång till allmänt hälsofrämjande insatser. Människor med en funktionsnedsättning går därför miste om hälsofrämjande insatser som befolkningen i övrigt får tillgång till, samtidigt som de ibland behöver en anpassning av insatserna.  Det handlar i grunden också om att man utsätts för diskriminering och möts av ett otillgängligt samhälle. Dessa faktorer påverkar hälsan mycket negativt.

Ungdomar och unga vuxna
Ungdomsgenerationen mår allt sämre psykiskt; arbetslöshet, dålig ekonomi och bostadsbrist är några orsaker. Men det är inte hela sanningen. Det finns idag en utbredd illusion om att vi alla har samma möjligheter att lyckas, bara vi kämpar tillräckligt hårt. Därmed blir det helt individens eget fel om man inte lyckas. Fast så är det ju inte. Individualisering, kommersialisering, stora krav, för hög alkoholkonsumtion och för låg fysisk aktivitet – allt kan påverka hälsan. Samhället måste också bli mer uppmärksamt och tidigt stödja barn som far illa i sin hemmiljö eller barn som själva har problem, t.ex. ADHD. Ungdomars hälsa är inte bara en fråga om social position eller klasstillhörighet, det handlar också om andra villkor för den unga generationen än tidigare generationer har haft. Speciell uppmärksamhet måste därför riktas mot barn och ungdomar för konkreta insatser.

Äldre 80+
Långt upp i åldrarna är det samhällets allmänna villkor och hälsofrämjande insatser som påverkar hälsan. Men för de allra äldsta krävs ibland direkt riktade insatser, som att se över läkemedelsförbrukning, ge praktiskt stöd att komma ut varje dag, bryta isolering och förändra tråkiga matsituationer. Ett tryggt och tillgängligt boende är en avgörande faktor för att främja hälsan.

Lokalt partiarbete
För att konkretisera vår syn på hur en bättre och jämlik hälsa kan skapas, så är det viktigt att man lokalt i partiet försöka bryta ner det övergripande synsättet till lokala och regionala mål och föreslå insatser.

Exempel på vad man kan göra lokalt:

Ø  Tillsätt en arbetsgrupp inom partiet som analyserar hur folkhälsan ser ut i den egna kommunen och jämför med hur det ser ut på andra orter. Försök därefter få fram de bestämningsfaktorer (livsvillkor/levnadsvanor) för hälsan som är särskilt viktiga att påverka lokalt.

Ø  Bryt ner de bestämningsfaktorer som är särskilt viktiga till konkreta förslag. Det kan t.ex. handla om extra stor barnfattigdom, många gravida som röker, låg utbildningsnivå och stor ensamhet bland äldre. Då kan man lägga tydliga förslag i kommunfullmäktige och/eller landstinget/regionen. Det kan handla om tydliga politiska insatser som att omfördela resurser till barn som behöver mer stöd eller till vissa områden som generellt behöver större insatser. Därmed kan man också få en politisk debatt om att hälsans villkor har med politiska beslut att göra och inte bara handlar om individens eget val, som den borgerliga politiken oftast går ut på.

Ø  För att säkra en god kvalitet i omsorg och skola är det viktigt att det ställs tydliga hälsofrämjande krav vid etableringar, vårdval, certifieringar och upphandlingar. Det kan handla om att det ska finnas frukost och mellanmål i skolorna, bra gymnastiksalar, god elevhälsovård, bra mat för äldre som inte kan laga mat själva – och se till att måltidssituationen blir stimulerande. Det kan handla om att äldre ska ha rätt att komma ut i miljöer utanför bostaden, att det ska finnas tillgång till social stimulans och kultur i vården.

Ø  När det gäller hälso- och sjukvården måste alla vårdcentraler verka hälsofrämjande och ersättningssystemen måste vara kopplade till att man verkligen utför långsiktigt hälsofrämjande insatser.

Citat från beslut på den socialdemokratiska partikongressen 2009: ”För att klara framtidens utmaningar gäller det att bevara och förbättra människors hälsa. Hälso- och sjukvården har det dubbla uppdraget att både bota sjukdomar och bidra till att människor i mindre utsträckning drabbas av sjukdom. Det behövs ökat fokus på det förebyggande arbetet. Samhället har ett ansvar för att investera i bättre hälsa i befolkningen. Hälsan är inte enbart ett individuellt ansvar. Vårdpersonalen ska tillsammans med patienten ta sig an livsstilsproblem så som övervikt, rökning, riskbruk eller brist på motion. Hälso- och sjukvårdens olika ersättningssystem bör premiera framgångsrikt hälsofrämjande arbete. Det är också viktigt att skapa ett samhälle som gör att människor inte drabbas av psykisk ohälsa."

Ø  Vid samhällsplanering är det synnerligen viktigt att man utgår från vad som är hälsofrämjande. När man bygger bostadskvarter kan de antingen främja eller motverka social gemenskap. Närhet till lättillgängliga grönområden betyder mycket för möjligheten att komma ut i praktiken. Utformning av belysning och gångvägar, hur trafiken leds – allt påverkar möjligheterna för människor att få kontakt med varandra, känna trygghet, kunna röra sig fysiskt och få den stimulans som gröna miljöer ger.

Jämlikhetskommission för hälsan
WHO:s stora kommission under ledning av professor Michael Marmot, som studerat de sociala bestämningsfaktorerna för hälsan, menar i sitt förslag ”Closing the gap” att det går att utjämna skillnaderna i hälsa inom och mellan länder under en generation. Men det förutsätter bl.a. jämnare inkomstfördelning, generella välfärdssystem som omfattar alla och satsningar på barn. Man är tydlig med att tillväxt i sig i de rikare länderna inte är någon garant för bättre och jämlik hälsa. I flera länder följer man nu upp den globala kommissionens arbete med nationella kommissioner.

Ø  En svensk jämlikhetskommission för hälsan bör tillsättas, där man föreslår vilka insatser som är viktigast för att nå en jämlik hälsa.

Sammanfattning av våra förslag

att en nationell kommission tillsätts i syfte att föreslå åtgärder för att minska de sociala hälsoskillnaderna i Sverige.

att inkomst- och förmögenhetsskillnader motverkas och den generella välfärdspolitiken utvidgas till att gälla alla

att skolans fokus ska vara att inga elever ska behöva lämna skolan i förtid eller med ofullständiga betyg och använda förslagen från ”Hälsofrämjande skolor ”

att förbättra övergången för ungdomar mellan skola och arbetsliv, så att ingen lämnas sysslolös

att etablera ett nytt kunskapscenter om arbetslivets utveckling, stärka Arbetsmiljöverkets tillsynsarbete, införa konceptet ”Hälsofrämjande arbetsplatser”, upprätta jämställdhetsplaner på arbetsplatserna, förstärka arbetsmarknadspolitiken efter de nya anställningsformerna, minska långtidsarbetslösheten och stärka företagshälsovården.

att den sociala gemenskapen stärks, att man prövar att införa civil ”samhällstjänst” och stödja förenings - och frivilligarbete.

att offentligt finansierad verksamhet ska vara hälsofrämjande med avseende på människors levnadsvanor och att kvalitetskrav sätts upp för detta vid upphandling, certifiering, vårdval etc.

att en total mobilisering mot tobak genomförs med fokus på de grupper som röker mest

Utöver dessa generella insatser behövs också riktade insatser mot personer med funktionsnedsättning i alla åldrar, tonåringar och unga vuxna, och äldre 80+.