Antalet invånare ökar kontinuerligt i Stockholm och beräknas uppgå till över en miljon år 2030. Detta innebär att ett stort antal bostäder måste byggas. Enligt gällande planer ska det byggas ca 15 000 bostäder de närmaste fyra åren och sedan behövs en utbyggnad i ungefär samma takt, kanske mer. Den modell som nu diskuteras för utbyggnaden är en sammanhängande stad eller ”promenadstaden” som den också kallas. Detta innebär bl.a. att Stockholm ska byggas ut ”inåt”, det vill säga att nybyggandet ska ske nära innerstaden. Det medför högre hus och tätare bebyggelse, t.ex. i Norra stationsområdet. Modellen medför också visst intrång på en del befintliga mindre grönområden. Utifrån forskning från Folkhälsoinstitutet och Boverket så bör de flesta ha högst ca 300 meter till närmaste grönområde, det är viktigt för hälsan och återhämtningen att man ofta kan vistas i ett grönområde. Det är alldeles särskilt viktigt för äldre och barn, som är beroende av grönområden i sitt närområde.
Enligt S-föreningen för Bättre och Jämlik Hälsa finns det många hälsoaspekter att ta hänsyn till vid planeringen av nya bostadsområden. Om man vill uppnå god miljö och god hälsa i staden så bör man ställa sig följande frågor inför varje ny bebyggelse:
- Hur påverkar det nya bostadsbyggandet luften i hela staden och i olika stadsdelar? Hur nära bostadsområdena finns det större och mindre trafikleder med stora avgasutsläpp? Är det mycket tung trafik där? Vilka andra luftföroreningar finns? Hur mycket träd finns det i området?
- Kommer kollektivtrafiken att planeras samtidigt som bebyggelsen och kommer det att finnas spårbunden trafik?
- Stor trafik nära bostadsområdena medför också mycket och kontinuerligt buller. Finns det dessutom andra former av buller i området?
- Grönområden, träd och parker ska vara en naturlig del i en hälsosam och trivsam stad. Kommer detta att tillgodoses vid den förtätning som planeras?
- 300 meter till grönområden kan vara långt för vissa grupper, t.ex. förskolor, om de måste passera trafikerade leder och för skolbarn, som vill cykla, åka pulka m.m. Kan föräldrar låta barnen gå dit ensamma, eller måste de följa med?
- 300 meter kan också innebära stora problem för äldre och personer med funktionsnedsättning som har svårt att gå långt - särskilt om de ska ta sig dit på trafikerade gator. Det är inte bara avståndet utan också hur man kommer dit som är viktigt. I detta sammanhang är det viktigt att beakta alla former av funktionsnedsättningar som rörelsehinder, synskador, hörselskador med flera. Det är också viktigt att det går att komma dit med rullator och rullstol. Beaktas detta i planeringen?
- Kommer god tillgänglighet inom grönområdena att tillgodoses?
- Ur trygghetssynpunkt är det viktigt hur både bostadsområden och grönområden är planerade, så att människor kan känna sig trygga när de går ut. Det handlar både om hur belysning, gångstråk etc. planeras – men också hur gårdar och portar ser ut. Viss gårdsmiljö stimulerar till social gemenskap och lek, andra miljöer försvårar istället sociala kontakter. Beaktas detta i planeringen?
- Vi vet att människors mentala hälsa påverkas av gröna områden och träd i bostadsområdet. Att kunna höra fågelsång när man öppnar fönstret på våren är viktigt. Beaktas detta vid planeringen?
- En annan grupp människor som man sällan diskuterar i detta sammanhang är hundägare. Men vi vet att de är många och att de har behov av promenadområden. Vi vet också att dagliga promenader med hunden är av stor vikt för hälsan för många människor.
Alla dessa frågor bör kunna belysas i miljökonsekvensbeskrivningar och hälsokonse-kvensbeskrivningar i samband med nya planer för utbyggnad.
Jag yrkar därför att Stockholms arbetarekommuns årsmöte beslutar
att Stockholms stad gör både miljökonsekvensbeskrivningar och hälsokonse- kvensbeskrivningar för allt nybyggande i staden och
att verka för att skillnader mellan innerstaden och yttre delar av staden utjämnas i både socialt, hälso- och miljömässigt hänseende.
Irene Lindström
Motionen antagen som föreningens egen på medlemsmöte med S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa på medlemsmöte den 17 november 2010/ Margareta Persson