Det finns forsknings- och utvecklingsprojekt inom folkhälsoområdet som har handlat om att förbättra arbetsmiljön för bl a yrkesförare (buss och lastbil). En genomgående iakttagelse vid dessa projekt har varit den osynliga kompetensen. Förarna löser många uppgifter dagligen när de kör och när de möter kunder/passagerare. Förarna ökar sin kompetens när de arbetar men de gör det för sig själva. Det finns mycket få tillfällen under arbetstiden att förmedla och diskutera den kompetens var och en bygger upp. Man kan i och för sig prata om det på kafferasten eller när man äter lunch. Men det blir förstås styckevis och delt.
Ett exempel är följande saxat ur en rapport om bussförare:
Ibland kan man i förväg ana att passagerare är irriterade eller att de kommer att bli det. Då finns det en del sätt att försöka förhindra att situationen förvärras.
”Jag märkte att det var stora förseningar på stan. Dom hade dragit in turen före mig i värsta morgonrusningen och då förstod jag nu skulle jag nästan få skällning vid varje hållplats. Så jag var ju beredd. Så fort jag öppnade dörrarna lutade jag mig framåt och sa ’jag ber tusen gånger om ursäkt, men herregud vilka problem vi haft idag på morron i bussgaraget. Det är sjukskrivningar och vård av sjukt barn och chaufförerna kunde tyvärr inte komma, och jag har kört allt vad jag har kunnat för att ni skall kunna komma i tid till jobbet’. Det var reportrar på Sveriges Radio som kom på vid Odenplan och då säger den ena ’hörru du, jag har tänkt skälla här och undra vad det är för service, men man kan ju inte bli förbannad när du är på så bra humör’.”
Ett annat exempel handlar om att säga ifrån:
Ofta är passagerare arga över att bussen är sen. En förare brukar säga: ”jag är lika arg själv”. Kanske får det personen att tänka till lite över vad bussföraren är arg över och vad förseningen beror på. Ett annat sätt är att ha en förklarande hållning och t.ex. säga: ”det har varit köer hela vägen”. Det gäller också att anpassa svaret till vem det är man pratar med. De erfarna förarna har en repertoar av olika svar och kommentarer som de kan använda i olika situationer beroende på deras eget humör och passagerarens attityd:
” Men ibland låter jag dom skälla av sig å sen när dom är färdiga och blir tysta så säger jag ’är du färdig nu’ – ’ja’ - ’bra då kan vi åka’, istället för att man svarar dom och retar upp sig. Men det där kommer efter ett tag när man jobbat ett bra tag. Det var ju inte dom första åren man gjorde så, då var man ju lite hetlevrad men sen lär man sig det och då blir dom så snopna och då skäms dom.”
I projekten gjordes försök att intressera chefer på företagen att ordna en sorts utbildning där erfarna, kompetenta förare skulle möta de oerfarna, som började ställas inför många arbetsuppgifter som inte ingick i förarutbildningen. Det var mycket svårt att övertyga cheferna om att upplåta arbetstid för att prata.
Andra projekt har varit inriktade mot hot- och våldssituationer i andra yrken. Även här fanns det anställda som var bra på att bemöta och hantera hotfulla klienter. Andra anställda kunde däremot komma i konflikt med vissa klienter. De som kunde komma ur de hotfulla situationerna hade en inställning som kan sammanfattas med att de var ödmjuka (lyssnade på klienterna) och samtidigt målmedvetna (de gjorde sitt arbete). Men kompetensen hade dessa anställda förvärvat på egen hand och det fanns inga system för att reflektera kring kompetensen tillsammans med andra arbetskamrater.
Det är viktigt att skapa system för att synliggöra och utveckla individuell kompetens. Det skulle medföra ett bättre arbetsliv – både en bättre arbetsmiljö, som påverkar hälsan positivt och en högre effektivitet.
Jag yrkar att Stockholms arbetarekommuns årsmöte beslutar
- att den dolda kompetensen i arbetslivet uppmärksammas och får genomslag på arbetslivets organisation
- att partiet samarbetar med de fackliga organisationerna i denna fråga
- att partiet väcker frågan i kommuner och landsting som arbetsgivare om hur man ska skapa system för att göra den dolda kompetensen i arbetslivet till en mer accepterad och en mer tillgänglig kompetens.
Hans Brunnberg
Motionen antagen som föreningens egen på medlemsmöte med S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa den 17 november/ Margareta Persson