Ingress:
Boken The Spirit Level av Richard Wilkinson och Kate Pickett anmäldes av Evert Svensson redan i Tiden nr 4 2009. Nu finns Jämlikhetsanden på svenska och den ger, skriver Margareta Persson, socialdemokratin många goda argument inför valrörelsen. Jämlikhet lönar sig – och den lönar sig för alla - inte bara för dem som har det sämst.
Den stora utmaningen blir att ta till sig det andra budskapet; att det goda samhället helt enkelt kan gå förlorat i jakten på ökad materiell konsumtion. Synen på tillväxt måste omprövas.
Nu är den här på svenska; ”The spirit level”, boken som Evert Svensson skrev om i Tiden nr 4/09. Evert Svensson refererade hur forskarna i tabell efter tabell kunde visa att mer jämlika samhällen är bättre i nästan alla avseenden än mer ojämlika. Och detta oavsett om medelinkomsten är hög eller lägre.
Det goda samhället med hög tillit, trygghet, god hälsa, lång livslängd, goda skolresultat och liten brottslighet har ingenting att göra med den materiella tillväxten, när landet inte längre är fattigt. I takt med att ojämlikheten ökar, så ökar däremot också brottslighet, antal mord, fetma, tonårsgraviditeter och medellivslängden sjunker.
USA ligger nu endast på 30:e plats när det gäller medellivslängd, trots att man låg i toppen på 50-talet. Ändå toppar man fortfarande när det gäller BNP. Japan har från 50-talet ökat sin livslängd dramatiskt, för att redan på 80-talet vara främst i världen. Trots att BNP fortfarande är betydligt lägre än i USA. Det som är skillnaden, säger forskarna, är att i USA har ojämlikheten ökat betydligt sedan 50-talet – medan inkomstskillnaderna i Japan tvärtom har minskat påtagligt.
Den första och enkla slutsatsen man kan dra av detta är förstås att det är viktigt att arbeta för ökad jämlikhet. Alla tendenser till att klyftorna ökar kommer att medföra oönskade konsekvenser. Sverige ligger fortfarande i topp när det gäller att ha en hög grad av jämlikhet, höga värden för hälsa och för andra parametrar som visar på ett gott samhälle. Men det är just det som skapat våra goda värden som nu snabbt förändras. Inkomstskillnaderna ökar, trygghetssystemen urholkas och bostads- och skolsegregationen ökar.
De rika mår också bättre
Evert Svensson varnade i sin artikel för att även socialdemokratin måste fundera över konsekvenserna av om man på ett felaktigt sätt försöker anpassa sig till vad man tror är medelklassens krav. ”Det borde vara möjligt att övertyga medelklassen om att ett jämlikt samhälle, som författarna W & P konstaterar, också är bra för dem”, skrev han.
Det är en viktig slutsats. Jämlika samhällen blir helt enkelt bättre samhällen även för medelklassen. Även de rikaste mår bättre i jämlika samhällen.
Richard Wilkinson och Kate Pickett visar t.ex. att i Sverige är det lägre dödstal i alla yrkesklasser än i den högsta klassen i England och Wales. Man har gjort jämförelserna baserat på engelska klassificeringar, den lägsta klassen är okvalificerat manuellt arbete och den högsta är yrken med akademisk utbildning.
För socialdemokratins del borde det här vara som manna från himlen inför valrörelsen. Nu är det inte längre ”bara” en ideologi – nu är det också ”bevisat” att i jämlika samhällen mår människor bättre i nästan alla avseenden. Om inte de rödgröna tar tag i det här så kan man missa en historisk chans att verkligen visa styrkan i våra idéer om jämlikhet och solidaritet.
Nästa slutsats som forskarna drar; att det inte längre är tillväxt som skapar goda samhällen i de rika och demokratiska länderna – den blir en svårare nöt att knäcka för socialdemokratin. Forskarna säger att statusjakt mellan människor förstärks i ojämlika samhällen. Man kan också visa att statusskillnader mellan människor är en mycket viktig faktor för vår hälsa. När vi lämnat den absoluta fattigdomen så är det relativa skillnader som påverkar oss. Och när våra samhällen nu manifesterar statusjakten i form av ökad konsumtion kan det vara direkt skadligt; för både individen och samhället. Ohälsan tycks öka i takt med konsumtionen.
Konsumismens problem
Konsumtionssamhället – utöver miljöförstöringen – skapar i sig nya sociala problem, som välfärdssamhället måste lösa med nya insatser och reformer. Detta är en av förklaringarna, som framgår i boken, till att det är omöjligt att jämföra olika länders budgetar för sociala ändamål eller sjukvårdsinsatser.
En del länder har höga kostnader för ”välfärd” – men uppvisar samtidigt låga tal för trygghet och hälsa. Man försöker helt enkelt lappa ihop de problem som uppstått.
Andra länder kan ha jämförelsevis låga ambitioner i sina sociala budgetar, men uppvisar en mycket bättre hälsa, längre livslängd, lägre brottslighet, färre personer med fetma osv. Man talar om att vissa samhällen är konstruerade så att de förebygger. Andra länder kommer med insatser efteråt. Och kommer man efteråt kan det kosta mycket – och resultatet blir ändå inte bättre jämfört med länder med högre grad av jämlikhet och där färre problem uppstår.
En av de stora utmaningarna för socialdemokratin fram över rör synen på tillväxt och konkurrens. I dokument efter dokument från partiet, i tal efter tal, framställs tillväxten som den enda möjliga vägen för att förbättra välfärden och rättvisan. Och ändå visas i den här boken att det överhuvudtaget inte finns några samband när ett land väl blivit ett rikt land! Även i folkhälsosammanhang börjar man allt oftare tala om ”hälsa som en investering för ökad tillväxt och regional utveckling”. Det är sant när det gäller den fattiga världen. Men här är det omvända världen!
Socialdemokratin har alltmer kommit att betona behovet av konkurrens och att vi måste utbilda oss för att klara oss i konkurrensen. Utbildning borde istället handla om människans möjlighet till andlig växt, till bildning och till sökande efter kunskap. Men om detta talar man mycket idag alltför lite. Gamla SSU-kursgården Bommersvik, ”idéernas tankesmedja”, är nu ett campus för kunskapsöverföring. Någon smedja för idéer talar man inte längre om.
Förblindade av tillväxt?
Vi har blivit så förblindade av tillväxt att vi inte ser att vi kanske nått vändpunkten, den punkt där man måste fundera: Blev det bättre så här? Är det verkligen mer av samma sort som behövs för att öka hälsa och välbefinnande? Räcker den vision som var framgångsrik under 1900-talet för det nya århundradet?
Det är så uppenbart att människor i alla avseenden mår bättre i jämlika samhällen. Varför fortsätter man då från partiets sida att koppla ihop ökad välfärd med ökad tillväxt? Sambandet finns inte när vi nått den utvecklingsnivå som vi nu gjort.
6-timmarsdagen är skrotad. Nu är det ”varje arbetad timme som behövs”. Behövs för vad? Tänk om det mänskliga välbefinnandet minskar? Tänk om vi arbetar halvt ihjäl oss för att öka produktionen, för att öka standarden och där nya välfärdsreformer blir ett plåster efteråt? Vi är inte offer för det rådande systemet! Vi kan förändra!
Man kan också ifrågasätta partiets starka betoning av att öka individens frihet. Jämlikhetsanden handlar inte om behovet av ökad individuell frihet i de rika västdemokratierna och om att det är den som skulle vara för liten. Däremot stryker den under människans behov av ökad social tillhörighet och tillit, av att känna gemenskap och vänskap. Människor som inte får det mår sämre och försöker kompensera genom att klättra på statusstegen.
Vi har nått vändpunkten
Jag tror att vi nått vändpunkten. Det är så många värden som går förlorade i kampen för tillväxt, det är inte bara miljön som drabbas utan också människan. Den här boken för olika resonemang som alla leder till den slutsatsen att om vi bytte ut tillväxtvisionen mot en jämlikhetsvision, då skulle vi få samhällen där människor mår bättre. Det innebär inte att innovationer inom teknik eller medicin ska avstanna, samhället ska inte så still, vi ska fortsätta att utvecklas. Men om utvecklingen fortsätter som nu, då ökar tillväxten på bekostnad av både människors välbefinnande och miljön. Och då måste vi ha ännu mer tillväxt för att plåstra om de skador som uppstår.
Richard Wilkinson och Kate Pickett visar också hur man i nästan alla samhällen i människans tidiga historia haft en jämlik fördelning av nödvändiga tillgångar. Den som försökt sno åt sig mer än någon annan, har genast blivit utfryst. Överlevnaden har hängt på att alla delar med sig. Den dimensionen av mänskliga behov, behovet av att hjälpas åt, är jag alldeles övertygad om att vi måste prata mer om framöver.
Socialdemokratin har förvisso alltid varit och måste vara en frihetsrörelse. Kampen för den fria tanken och för en fri medborgare är grundläggande. Men nu kanske pendeln håller på att slå för långt, så att vi istället glömmer människans behov av social tillhörighet. Vi måste ha både frihet för individen och social gemenskap.
Den här boken är för mig ”the tipping point”. Den krossar många myter om våra välfärdssamhällen. Just nu förs en politik i Sverige som bara vill öka klyftorna. På den punkten är jag övertygad om att socialdemokratin nu har fått goda argument inför valrörelsen; jämlikhet lönar sig – och den lönar sig för alla - inte bara för dem som har det sämst.
Den stora utmaningen blir att ta till sig det andra budskapet; att det goda samhället helt enkelt kan gå förlorat i jakten på ökad materiell konsumtion. Synen på tillväxt måste omprövas.
En ny vision
Jag tror att en social rörelse kommer att växa fram i västvärlden som leder till en ny politisk vision; ett gott och jämlikt samhälle där människor och miljö mår bra och där strävan inte är att höja sin status med hjälp av mer materiella tillgångar. Bara ”more of the same” är ingen politik för det här århundradet. Frågan är: kommer socialdemokratin att hänga på och bli den politiska uttolkaren av dessa behov?
Den rika världen kan omöjligt fortsätta som nu. Det betyder inte att vi ska skrota marknadsekonomin! Men vårt politiska medvetande måste förändras. Från fokus på tillväxt och konkurrens till en social vision där människor mår bra. Om många börjar tänka och diskutera annorlunda, om stora politiska reformer får ett annat fokus, om kommunalpolitiska åtgärder har jämlikheten som vision - då växer en annan anda fram. Jämlikhetsanden.
Margareta Persson