De stora klasskillnaderna i ohälsa och hälsorisker som finns mellan olika kommuner och stadsdelar inom Stockholms län redovisades nyligen i en rapport sammanställd av Karolinsk Institutets folkhälsoakademi.(Rapport 2010:4) Den självklara frågan sedan dessa fakta presenterats var givetvis vad som krävs för att främja en bättre och jämlik hälsa.
I ett inlägg kring denna fråga aktualiserade jag bl.a följande förslag:
- Tillsätt en Folkhälsokommission för en bättre och jämlik hälsa med uppgift att föreslå gemensamma hälsopolitiska mål och sektorspecifika strategier för landstingets olika förvaltningar och länets kommuner.
- Eliminerar barnfattigfattigdomen i länet till 2020 genom bl.a. omfattar skräddarsydda arbetsmarknadspolitiska insatser (t.ex för ensamstående föräldrar), fri barnomsorg (som i Finland), fri primärvård (som i England), föräldrautbildning som når även resurssvaga familjer, ökade resurser för budgetrådgivning/skuldsanering samt höjda nivåer på det ekonomiska biståndet.
- Minska de växande sociala skillnaderna i studieresultat och utbildningsnivå genom ökat professionellt och finansiellt stöd speciellt till skolor i låginkomstområden samt en reglering av kommersiellt drivna friskolor som förhindrar att de undergräver möjligheterna att utveckla en bättre och jämlik skola.
- Förstärk samarbete mellan skola och arbetsliv för att minska den mycket höga arbetslösheten bland ungdomar.
- Utveckla ett tydligt socialt jämlikhetsperspektiv i det traditionella folkhälsoarbetet för minskat bruk av tobak och alkohol, bätte matvanor och mer fysik aktivitet samt i det skadeförebyggande arbetet.
- Säkerställ en behovsbaserad resursfördelning inom den offentligt finansierade hälso-och sjukvården samt utforma ersättningssystemen så att de främjar hälsofrämjande insatser inom ramen för det patientrelaterade arbetet.
- Avsätt en särskild budget för hälso- och sjukvårdens hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser samt fastställ ett tydligt områdesansvar för detta arbete liksom för samarbetsformerna med länets kommuner .
- Förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren inom vård och omsorg samt utveckla dessa arbetsplatser till arenor för andra hälsofrämjande insatser speciellt för de grupper som löper störst risk att drabbas av ohälsa och förtida död.
- Ställ krav på hälsokonsekvensbedömningar av alla verksamheter/beslut inom landstinget och länets kommuner som påverkar olika befolkningsgruppers hälsa och/eller exponering av olika riskfaktorer.
Många av dessa förslag finns helt eller delvis i den ”Folkhälsopolicy för Stockholms läns landsting” som antogs 2008. Problemet är att den faktiska politiken i många fall går åt motsatt håll. Ett ”radikalt” förslag är således att ansvariga borgerliga politiker inom Stockholms läns landsting genomför den Folkhälsopolicy som de själva fastställt.
Göran Dahlgren