Turkiska s-föreningen har opponerat till motion nr. 22 "Erkännande av folkmordet på Armenierna" som lämnades av Tynnereds sdf och krets. Vad motionen innebär, vilken ställning föredragande tar och hur vi har svarat på den hittar du här nedan.
Vi röstade emot och motionen avslogs av kongressen.
Motioneraren skrev så här:
Erkännande av folkmordet på armenierna
År 1915 inleddes 1900-talets första folkmord. Ett folkmord som har påverkat och fortfarande påverkar många miljoner människor, folkmordet som jag menar är den som utfördes av den dåvarande turkiska staten mot ca 1,5 miljoner armenier som var i minoritet. Folkmordet på armenierna är ett kontroversiellt ämne som många länder inte vill erkänna som ett folkmord då det eventuellt hade äventyrat relationen med den turkiska staten. Bland dessa länder som inte har erkänt folkmordet på armenier ingår Sverige. Idag lever tusentals svenskar med armeniskt ursprung i ett land som inte erkänner deras historia. Folkmordet är erkänt av historiker runt hela världen. Ove Bring som är professor i internationell rätt har uppmärksammat frågan och erkänt folkmordet för vad det är, ett folkmord.
Många ledare har genom 1900-talet uttryckt sig om folkmordet. Hjalmar Branting sa vid ett tal 1917 ”här ej är tal om övergrepp av underordnade, utan det är frågan om et organiserat och systematskt folkmord, värre än vad vi någonsin set maken til i Europa.” Hitler sa till sina generaler år 1939 innan Hitlertyskland skulle invadera Polen ”Jag har givit order tll mina dödsenheter at utan nåd eler medldande utrota alla män och kvinnor av polskt ursprung och språktilhörighet Det är bara på deta sätt som vi kan få det vit a terriorium som vi behöver. Trots all vem kommer idag ihåg utrotningen av armenierna?”
Listan på uttalanden kring folkmordet på armenier kan göras lång. Folkmord är en humanitär katastrof och så länge man inte erkänner genomförda folkmord så kommer folkmord att begås. Faktum är att folkmord fortfarande begås under vår tid. Om inte omvärlden erkänner folkmordet på armenierna så kan ledarna som utförde folkmord i Darfur, i Srebrenica, i Rwanda och ledare som utför eller kommer att utföra folkmord kunna resonera som Hitler ”Trots all vem kommer idag ihåg utrotningen av armenierna.”
Folkmordet på armenier måste precis som alla andra brott mot mänskliga rättigheter uppmärksammas och erkännas. Därför vill jag att Sverige sa som Canada, Frankrike, Belgien, och många andra länder erkänna folkmordet. Politik kan inte bara handla om att upprätthålla relationer mellan stater, politik är även ett verktyg för att skipa rättvisa.
Därför yrkar jag:
Att folkmordet på armenier erkänns av riksdagen.
Att motionen antas som föreningens egen.
Att den skickas till partidistriktets kongress för att där antas som sin egen.
Att den ska skickas till partikongressen 2009.
Att den, ifall den inte antas, skall gå vidare som enskild motion.
Motionen har slutligt behandlats av styrelsen för Tynnereds socialdemokratiska förening och stadsdelskrets den 30 december 2008. Styrelsen har beslutat att stödja motionen som härmed översänds till partidistriktets årskongress 2009.
Föredragandes ställning var sä här:
Utlåtande över motion erkännande av folkmordet på armenierna
Motionären begär ett erkännande av att ett folkmord begicks 1915 på armenier av den dåvarande
turkiska staten. Frågan upplevs som angelägen av många partivänner och enskilda motioner har lagts i
riksdagen och i partiet. Sverige har dock inte tagit ställning till frågan.
Folkmord betraktas inom modern folkrätt som ett brott som medför ansvar och som definieras främst i
FNs folkmordskonvention från 1948. De massakrer som drabbade armenier, assyrier/syrianer och
kaldéer under det osmanska rikets tid före första världskriget skulle sannolikt betraktas som folkmord
enligt 1948 års konvention, om den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten.
Liknande händelser i modern tid, som de i Rwanda, Darfur och Srebrenica registreras i moderna media
och dokumenteras på sätt som underlättar att verifiera påståenden och avgöra skuldfrågor. Så är det
inte i fallet med massakrerna som motionären avser. När det gäller händelser i anslutning till det
osmanska imperiets sönderfall skedde de före första världskriget. Att verifiera sanningshalten i olika
påståenden är svårare och det råder fortfarande oenighet bland experter om olika händelseförlopp, om
bakomliggande orsaker och hur övergreppen ska rubriceras.
Frågor som dessa var länge tabubelagda i Turkiet. Historiska arkiv har under lång tid inte varit
tillgängliga men under senare år har en försiktigt positiv utveckling skett. Konferenser har arrangerats i
ämnet och en rad böcker publicerats. Frågan har debatterats i medierna och uppmärksammats av
turkiska enskilda organisationer. Här har Turkiets EU-medlemskapsprocess haft en positiv inverkan.
För att komma vidare i frågan måste arkiven i Turkiet och i andra länder garanteras öppenhet för
oberoende forskare och respekt för olika åsikter måste etableras för att en försoningsprocess ska
komma till stånd.
Frågan om en öppen, fri forskning och debatt om historieskrivningen om perioden 1915–1918 måste
fortsatt lyftas fram vid kontakter mellan länderna och i medlemskapsförhandlingarna, i syfte att läka sår
och stärka yttrandefrihetens ställning i hela Turkiet.
Förslag till beslut:
Att avslå motionen
Vi svarade så här:
I lag (1964:169) om straff för folkmord definieras folkmord som någon gärning mot en nationell, etnisk, rasmässig bestämd eller religiös grupp med avsikt att förgöra gruppen helt eller delvis.
Att beskylla en nation för folkmord som ännu inte bevisats är därför väldigt stort.
Det råder starkt skilda uppfattningar bland historiker om vad som hände i det dåvarande Turkiet under 1915; vissa bestämt hävdar att det som skedde var ett folkmord medan andra historiker lika bestämt tillbakavisar att det kan betecknas som sådant.
Flera välkända och ansedda historiker såsom Professor Bernard Lewis, Professor Stanford Shaw och Professor Justin McCarthy, för att nämna några, har konstaterat att händelserna 1915 inte rörde sig om ett folkmord. Deras slutsatser är att det från turkisk sida aldrig handlade om ett systematiskt och/eller planerat massmord på armenier utan att turkarna försvarade sig mot armenierna som vid den tidpunkten anslutit sig till de allierade länderna, dvs. fienden.
Under första världskriget skedde även en tvångsförflyttning av armenier varvid många pga rådande omständigheter dog på vägen. En förflyttning var dock en nödvändig åtgärd för att skydda riket och fler överlevde än dog vid dessa förflyttningar. Det är enligt McCarthy ett bevis på att det inte förelåg någon avsikt att förgöra armenierna. Det finns, enligt honom, starka skäl att ifrågasätta varför Ottomanska riket efter att i 700 år levt ihop med armenierna helt plötsligt skulle få för sig att förinta detta folkslag.
Även Major Hjalmar Pravitz (svensk officer) som under 1915- 1917 levde bland armenier i Turkiet tillbakavisar påståendet om ett folkmord på armenier. ”Jag har varit vittne till eländighet; men aldrig någonsin bevittnat något förtidsplanerat folkmord.” skrev han i en artikel som 1917 publicerades i tidningen Nya Dagligt Allehanda.
Att åberopa vad Hitler sagt som bevisning till stöd för något påstående, oavsett vad det gäller, är helt absurt. Under inga omständigheter kan vare sig hans handlande eller uttalande ha någon betydande bevisverkan.
År 2005 föreslog det turkiska regeringspartiet AKP och oppositionspartiet CHP att en kommission bestående av turkiska och armeniska historiker skulle granska både turkiska och armeniska arkiv i syfte att bringa klarhet i händelserna under1915. Detta förslag tillbakavisades dock av den armeniska staten.
Vi håller med Gais Anadolyan om att politik är ett verktyg för att skipa rättvisa. Den är däremot inte ett verktyg för att lagstifta fram en historiebeskrivning. Händelserna 1915 är ett kontroversiellt ämne som måste överlåtas till historikerna att avgöra. Precis som den turkiska staten anser vi att en oberoende kommission är nödvändig för att framlägga en rätt bild av historien. Till dess är det både fel och orättvisst att prata om ett folkmord.
Mer om årets distriktskongress hittar du här