Publicerad på SVT Debatt den 10 februari 2010.
Det är ytterst olyckligt att Arbetsförmedlingen döms för religiös diskriminering efter att en muslimsk man förlorat sin ersättning då han under en arbetsintervju vägrat skaka hand med en kvinna.
De allra flesta muslimer skakar hand med både kvinnor och män. Därför är en dom om att man har rätt till arbetsmarknadsstöd även om man inte kan följa så enkla sociala regler som att skaka hand inte till stöd för de flesta muslimer. Tvärtom blir det till en börda eftersom muslimer pekas ut som krångliga och utan samma krav på sig som alla andra.
Sedan vill jag framhålla att det inte står i Koranen att en man inte får skaka hand med en kvinna. Det enda som står att läsa om handskakning är att om man vidrör en person av motsatt kön som inte är ens närmaste släkting så måste man tvätta sig inför bönen. Det gäller såväl män som kvinnor.
Men kärnan är förstås inte vad som står i de religiösa skrifterna utan hur vi vill forma vårt gemensamma samhälle. För mig står jämställdhet och alla människors lika värde i centrum. Om dessa värderingar tvingas tillbaka till förmån för alltför strikta religiösa tolkningar riskerar vi ett allt mer segregerat och polariserat samhälle.
Sverige är ett sekulariserat land och samhället bör inte acceptera att en muslimsk man, med hänvisning till islam, vägrar skaka hand med en kvinna. I vårt samhälle är ett handslag ett respektfullt sätt att skapa kontakt och att vägra skaka hand signalerar avståndstagande och brist på respekt.
Religionsfrihet är en självklar rättighet i Sverige. Samtidigt måste vi komma ihåg att religion framför allt är en privat fråga. När min tro kolliderar med andra människors värderingar om ett öppet och tolerant samhälle är det inte självklart att hänvisa till religionsfrihet. På samma sätt som en kvinna inte kan kräva att få ha heltäckande slöja på arbetsplatsen bör inte en man kunna vägra att ta i hand i ett offentligt sammanhang som det gårdagens dom gäller.
Domen spär på den utveckling vi sett sedan tidigare, det vill säga hur svenska beslutsfattare av missriktad välvilja eller rädsla för att stämplas som islamofober rättfärdigar radikala muslimers tolkningar och därmed går främlingsfientliga krafter till mötes.
Kan samhället tänka sig att vara lika generöst mot andra religiösa grupper och till exempel låta en sikh bära dolk på arbetsplatsen eller låta medlemmar i den kristna sekten Plymouthbröderna förneka flickor gymnasieutbildning i enlighet med sin tro?
I stället för det förenande kitt som ett samhälle behöver så dras åsikterna allt mer isär. Det är dags för samhällets beslutsfattare att vakna och se sanningen i vitögat innan det är för sent!
Nalin Pekgul
Ordförande S-kvinnor