Enligt den senaste tidens opinionsundersökningar har moderaterna rekordlågt stöd bland kvinnorna. I desperata försök att återvinna kvinnorna har moderaterna bl.a. kommit ut med ett jämställdhetsprogram. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har insett att alliansen inte kommer att vinna valet om inte de kan få förtroende hos kvinnorna. S-kvinnor tycker det är positivt om Moderaterna plötsligt börjar prioritera jämställdhetsfrågorna. Men det krävs mer än att bara vara engagerad i retoriken. Reinfeldt måste också i praktiken bevisa att han vill ha ett jämställt samhälle.
Jämställdhetsbonusen var ett försök att praktisera jämställdhet. Tyvärr visar en aktuell undersökning från Försäkringskassan att jämställdhetsbonusen inte har lett till någon förändring i fördelningen av föräldradagarna och därmed att Moderaternas enda försök till att praktisera jämställdhet misslyckats. Enligt statsminister Fredrik Reinfeldt är anledningen att reformen infördes så sent som sommaren 2008. Men om genomslaget inte har varit tillräckligt starkt bör bonusen förenklas, tillägger Reinfeldt.
Själv är jag inte ett dugg förvånad över att pappabonusen inte gav den effekt som regeringen räknat med. Statsminister Reinfeldts förklaring, att jämställdhetsbonusen ännu funnits alltför kort tid för att man ska kunna vänta sig någon effekt, håller inte och tyder på att Reinfeldt inte har fattat vad som egentligen ligger i vägen för ett jämställt familjeliv och ett jämställt samhälle.
Det gjorde för all del inte den förre statsministern Göran Persson heller, när han hoppades att en höjning av taket i ersättningen från föräldraförsäkringen skulle leda till att den förälder som hade högst inkomst skulle bli mindre benägen att överlåta sina försäkringsdagar. Inte heller den gången kunde Försäkringskassan se någon positiv effekt av den ekonomiska stimulansen.
Slutsatsen måste tyvärr bli att konservativa värderingar om att barnen är kvinnans ansvar sitter alltför djupt för att nämnvärt kunna påverkas av ekonomiska incitament. Vad man däremot kan hoppas på är att en begränsning av möjligheten att överlåta dagar kan bli en effektiv hävstång för att förändra rådande normer. Därför är Socialdemokratiska kvinnoförbundet glada och stolta över att vi i höstas fick den socialdemokratiska partikongressen att besluta om en tredelning av föräldraförsäkringen.
På sikt bör föräldraförsäkringen individualiseras helt. Jag inser dock att Fredrik Reinfeldts, trots sitt påstådda engagemang för jämställdheten, måste motsätta sig en så radikal förändring. Det han hittills bidragit med, dvs. en ineffektiv ekonomisk jämställdhetsstimulans kombinerad med ett vårdnadsbidrag, visar att han innerst inne vill bevara ett traditionellt och förlegat familjemönster. Reinfeldts vision innebär att vi ska fortsätta leva i ett samhälle där kvinnor inte är ekonomiskt självständiga och där barnen inte har obetingad rätt till sina pappor.
Dagens ojämna uttag av föräldraledigheten försvagar pappornas relation till barnen och bidrar till att återskapa stereotypa föreställningar om hur män och kvinnor ska vara. Men kvinnor föds ju inte med kunskapen om hur man tar hand om små barn, lika lite som män skulle sakna förmåga att vara omhändertagande och etablera nära kontakt med sina barn.
Ändå faller så många nyblivna mammor in i rollen av den suveräna, allvetande modern. Detta mönster kan bidra till att nyblivna pappor känner sig överflödiga. Då är det viktigt att papporna får chans att själva ta hand om sina barn under en längre tid. De kommer då att upptäcka att omvårdnad om barn inte är någon medfödd kunskap som kvinnor har utan någonting man lär av praktiken. Erfarenheten av de pappamånader som hittills införts visar att inskränkningar i möjligheten att överlåta föräldraförsäkringsdagar verkligen leder till att papporna tar ut fler dagar. När det gäller effekterna av detta jämnare uttag har Försäkringskassan visat att de pappor som är mycket föräldralediga när barnen är små också arbetar mindre övertid när barnen blir större, jämfört med pappor som inte varit föräldralediga alls.
Föräldraförsäkringens utformning, som i praktiken innebär att hushållet förfogar över försäkringen, sticker ut som en avvikelse i ett samhälle där i stort sett alla skatter och transfereringar är individuella. Det var nästan 40 år sedan vi gick över från sambeskattning till särbeskattning vilket på den tiden fick stora effekter på kvinnors förvärsdeltagande. I dag är det väl belagt att det ojämna uttaget av föräldraledigheten har negativa effekter på kvinnors löneutveckling och chanser till fasta heltidsjobb.
Arbetsgivarna vet att kvinnor till att börja med tar ut nästan hela föräldraförsäkringen. Som en direkt följd av detta tar de därefter ut merparten av VAB-dagarna och går dessutom ofta ner i arbetstid. Därmed står det "hög risk för framtida frånvaro" i pannan på varje kvinna i fertil ålder. En enskild kvinna kan inte själv påverka denna risk. Den påverkas av hur andra föräldrar hittills har delat på föräldraledigheten, som i Sverige är mycket lång. Detta innebär inte att arbetsgivarna medvetet vill diskriminera. Deras handlande beror på att de ogillar frånvaro. De handlar "förnuftigt" på basis av befintlig kunskap och även av föreställningar och normer som säger att det är kvinnorna som är ytterst ansvariga för barnuppfostran.
En individualisering av föräldraförsäkringen kan väntas få långtgående konsekvenser. Den omedelbara och mest uppenbara följden blir att papporna tar ut en betydligt större del av dagarna. Men det handlar om mer än så. På lite längre sikt kommer detta att förändra föreställningarna om vad kvinnor och män kan och bör göra. För kvinnornas del kommer de ändrade familjenormerna att innebära en starkare ställning i arbetslivet, för männen en närmare och stabilare relation till barnen. En förändrad fördelning av föräldraledigheten är avgörande för att förverkliga målet om en jämställd arbetsfördelning i både det oavlönade familjelivet och det avlönade arbetslivet. Därför skulle en reformering av föräldraförsäkringen gynna alla parter.
Nalin Pekgul
Ordförande S-Kvinnor