Publicerad på Newsmill den 8 februari 2010.
Det finns röster i samhällsdebatten som tycker att man ska tillmötesgå en del av talibanernas krav och därmed få fred i Afghanistan. Frågan är vilka eftergifter man i så fall ska göra. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet kan aldrig acceptera att man ger avkall på kvinnors rättigheter. Det skriver Nalin Pekgul och Carina Hägg.
Den bild vi har av Afghanistan är självmordsbombare och kvinnor i burka utan några friheter. I medierapporteringen får vi sällan en bild av vanliga människor i det afghanska samhället.
När man läser boken "Flygande drake" och ser filmen framträder en annan bild. Plötsligt kan man identifiera sig med det afghanska folket. Boken skildrar hur ett vanligt samhälle plötsligt förvandlas till ett totalitärt styrt skräckvälde. Precis som varje människa drömmer det afghanska folket om frihet. Men när en totalitär grupp tar över samhället och kvinnor förlorar t o m sin rätt att få sjukvård tycker vi att det är omvärldens skyldighet att försvara deras rättigheter.
Vi i kvinnoförbundet vet att kampen för kvinnors rättigheter är universell och inte känner några nationsgränser.
Hur många gånger har vi inte beklagat den brittiske premiärministern Chamberlains eftergifter för Hitler? Det var då ett misstag att kompromissa med totalitära ideologier och det är ett misstag även idag. Afghanistan kan tyckas avlägset men ingen kan räkna med att demokrati och tolerans är garanterade i vårt samhälle. 11/9 visade hur dödliga och farliga totalitära ideologier kan vara tusentals mil bort, i hjärtat av världens starkaste demokrati. Om vårt samhällssystem hotades i Sverige skulle vi uppskatta att omvärlden ingrep.
Att dra bort trupper från Afghanistan är liktydigt med att ta bort civila FN-tjänstemän och biståndsarbetare. Det är inte lugnet och freden som tar över om omvärlden skulle lämna, utan kriget, terrorn och en bottenlös kvinnomisshandel.
Internationell militär närvaro i Afghanistan är nödvändig för att bidra till säkerhet och möjliggöra utveckling. Det socialdemokratiska kvinnoförbundets mångåriga internationella engagemang gör att vi står bakom beslutet att ställa upp på FN:s begäran om svensk trupp i ISAF. En i det närmaste enig riksdag står bakom ett fortsatt mandat i den omfattning som idag gäller, cirka 500 personer. Samtidigt vet vi att verklig fred i Afghanistan främst kräver omfattande biståndsinsatser.
En mycket långvarig militär närvaro är inte önskvärd, men beslut om tillbakadragande måste baseras på situationen i Afghanistan. Ambitionen ska vara att Afghanistans regering så snabbt som möjligt kan svara för säkerheten utan internationell närvaro. En viktig uppgift för ISAF och EU:s polisinsats är att utbilda afghansk polis och militär för att afghanska myndigheter själva ska kunna ansvara för säkerheten. Då kan de utländska trupperna dras tillbaka. Det civila stödet måste vara långsiktigt.
Afghanistan är ett land med enorma humanitära behov och omvärlden måste öka sina civila insatser. Sverige bör eftersträva en lika stor civil insats som militär. Långsiktigt utvecklingssamarbete är nödvändigt för att bygga upp ett land där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras och befolkningen kan känna framtidshopp. Här har Sverige och EU en viktig uppgift, inte minst för att säkra kvinnors deltagande i beslutsprocesserna.
Det internationella samfundets övergripande strategi måste dock ändras. Endast få länder har handlingsplaner för hur FNs resolutionerna 1325 och 1820 ska implementeras. Vi välkomnar att Margot Wallström utsetts av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon som FN:s särskilde representant i frågor som rör kvinnors situation i krig. De militära insatserna måste inriktas på skydd av civila, vilket också slås fast i den FN-resolutionen som förlänger ISAF:s mandat. President Obama har signalerat en förändrad amerikansk strategi som ligger i linje med detta. De afghanska myndigheterna måste ta krafttag mot korruption och skapa legitimitet för samhällsfunktionerna. FN måste få en större roll, inte minst för bättre samordning. Vi ser också behovet av en strategi som inkluderar hela regionen och dialog med olika parter i konflikten.
Den svenska regeringen måste å sin sida formulera en bred och samordnad strategi för den svenska säkerhetsinsatsen och för biståndet med tydliga mål.
Afghanerna försöker befria sig från krafter som hållit demokrati och utveckling tillbaka. Ytterst är det afghanerna själva, män som kvinnor, som ska utveckla sitt land. Vår uppgift är att hjälpa dem med detta.
Det finns röster i samhällsdebatten som tycker att man ska tillmötesgå en del av talibanernas krav och därmed få fred i Afghanistan. Frågan är vilka eftergifter man i så fall ska göra. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet kan aldrig acceptera att man ger avkall på kvinnors rättigheter.
Nalin Pekgul
Ordförande S-kvinnor
Carina Hägg
Internationell talesperson S-kvinnor och riksdagsledamot