Den Första Internationalens möte i London 1871 dominerades av klasskampen. Könskampen kom i andra hand. De engelska fackföreningarna var emot egna avdelningar för kvinnor, men Karl Marx ansåg att kvinnorna i industrin behövde träffas för att diskutera sinsemellan och för detta fick han gehör. I den resolution som antogs underströk deltagarna att kvinnorna spelar en stor roll; de arbetar i fabrikerna och de deltar i strejkerna: "De har större glöd än männen”. Därför rekommenderade Internationalen att det skulle bildas kvinnoavdelningar inom den arbetande befolkningen.
Den första Kvinnointernationalen
I augusti 1907 samlades 58 delegater i Stuttgart till den allra första Kvinnointernationalens konferens. Detta var föregångaren till den Socialdemokratiska kvinnointernationalen, Socialist International Women, förkortat SIW. Kvinnorna beslutade här att inrätta ett eget internationellt sekretariat och valde Clara Zetkin som ansvarig för det. Konferensen antog en resolution om kvinnors rösträtt. Den kom att inleda kampen för politiska rättigheter för kvinnorna.
Internationella kvinnodagen
Vid den andra Kvinnointernationalens möte, Köpenhamn 1910, togs beslut om att inrätta en särskild internationell kvinnodag. Den andra Kvinnointernationalen tog också upp ett problem som vi ännu kämpar med: Hur ska föräldraskap och förvärvsarbete kombineras?
Krig mot kriget
Redan 1910 tog kvinnointernationalen upp fredsfrågan. Nu närmade sig första världskriget och vid en extrainkallad kongress i Basel 1912 ägnade sig kvinnorna åt att diskutera fredsövervakning och de krävde ett slut på krigen på Balkan. Clara Zetkin höll ett uppmärksammat tal, som slutade med att hon krävde "krig mot krigen!" (Krieg dem Krieg). Första världskriget bröt ut 1914. Den första socialistkongress som hölls efter krigets utbrott var Kvinnointernationalens möte i Bern 1915.
Mellankrigstiden
1923 samlades kvinnorna igen. De kom från 23 länder och möttes i Hamburg. Fred, rösträtt för kvinnor i alla länder, skydd för kvinnor och barn var på dagordningen. I en resolution krävde kongressen lika rättigheter för barn födda inom och utom äktenskapen. I en annan resolution krävdes fredsutbildning. Vid kvinnointernationalens kongress i Wien 1929 kastade Hitler och hans mörka anhang redan sin skugga över framtiden och kongressen diskuterade "Kvinnor och Fascism" och "Den ekonomiska krisen och kvinnorna". Under mellankrigstiden var Signe Wessman, en av den svenska arbetarrörelsens kvinnoprofiler, aktiv i kvinnointernationalen. Med andra världskrigets utbrott slogs internationalens arbete sönder.
Start för Socialistinternationalens kvinnor (SIW)
Efter kriget samlades Socialistinternationalens kvinnor (SIW) i Zurich. Organisationen stärktes och började ge ut en egen tidning, "Kvinnornas Bulletin". I Frankfurt 1951 höll Signe Höjer ett uppmärksammat tal. Hon pekade på att de fredskampanjer som startats av Ryssland hade inspirerat många kvinnor i Sverige. Det var ett problem, sade hon. Därför hade de socialdemokratiska partierna och de fackliga landsorganisationerna i Sverige, Norge och Danmark startat sin kampanj om "Fred med Frihet". Det här var en fråga som rörde kvinnor i alla länder. Därför borde det också vara en uppgift för SIW.
Tredje världen och atomvapen på dagordningen
Inför den fjärde kongressen, som Internationalen höll 1955, samlades en Internationell Socialistisk Kvinnokonferens i London. Det innebar ett nytt steg i utvecklingen för SIW. Huvudfrågan som diskuterades vid den här kongressen var "Kvinnor i underutvecklade länder". Därmed kom tredje världens kvinnor på allvar in i SIW:s arbete. Det var också vid den här kongressen som frågan om atomvapen och fred fördes upp på dagordningen. Vid Wien-konferensen 1957 väckte Inga Thorsson frågan om konsumentskydd. Konferensen antog en resolution som bl.a. uppmanade medlemspartierna att arbeta aktivt för konsumentupplysning. Den andra stora frågan på dagordningen var stöd till de ungerska systrarna som var utsatta för terror efter den sovjetiska inmarschen i Ungern 1956.
Jämställdhet, också en mansfråga
SIWs sjätte kongress hölls i Stockholm, 1966. Morgonbris mångåriga redaktör Anna Rudling valdes till ordförande och förde in begreppet "partnership". Bristen på jämställdhet skulle inte beskrivas enbart som en "kvinnofråga", utan som ett problem för både män och kvinnor.
Jämställdhetsdebatt
Den åttonde kongressen, som hölls i Wien 1972, sågs som ett genombrott. Det var första gången Socialistinternationalen hade en plenardebatt om "Kvinnans jämställdhet i politiken". En särskild studiegrupp tillsattes och sände ut frågeformulär till trettiosex medlemspartier för att ta reda på hur det i verkligheten såg ut för kvinnorna inom partierna.
Kvinnornas årtionde
Vid SIWs kongress i Lima, Peru, 1986, utropades "De socialistiska kvinnornas årtionde". Anita Gradin valdes till ordförande för SIW. Nu hade kvinnorna lyckats få ordentligt gehör i Socialistinternationalen, som antog en banbrytande resolution om kvinnornas deltagande i det politiska livet. Här krävdes lika deltagande för kvinnor och män på alla nivåer i medlemspartierna, för alla kandidater i lokala, regionala och nationella val och i alla delegationer till Socialistinternationalens möten. Målet var att vi inom tio år skulle vara 50 procent kvinnor och 50 procent män.
Stockholmskongressen
Tre år senare, 1989, hade SIW utökat sina kontakter med socialistiska kvinnor i Latinamerika, Afrika och Asien. Samtidigt hade den internationella politiska scenen förändrats drastiskt; glasnost och perestrojka i Sovjetunionen, Östeuropa och Vietnam gav nytt hopp för demokratisk utveckling. Kongressen antog en resolution om Kvinnors rättigheter och kravet på kvotering i alla partiorganisationer upprepades. Vi kunde också konstatera att alltfler medlemspartier fattat beslut om kvotering och att kvinnorepresentationen ökade. 1989 antog Socialistinternationalen ett program för Mänskliga rättigheter och humanitär aktion.
SIW idag
SIW fortsätter idag som ett centralt forum för kvinnors rättigheter över hela världen. Genom åren har kontakterna mellan socialdemokratiska kvinnor i olika länder byggts upp. Vi har också kunnat följa hur alltfler kvinnor återfinns på viktiga poster i parlament och regeringar världen över.