Det första steget in i det svenska samhället är att få tillgång till det svenska språket. Om integrationen ska lyckas krävs dessutom bra bostad till ett rimligt pris i en god bostadsmiljö, möjlighet att komplettera utbildning och att praktisera, arbete, trygghetsförsäkringar, skolor och sjukvård. D v s invandrare behöver de tjänster som ett välfärdssamhälle förväntas ge till alla medborgare och ska ges möjlighet att bidra till välfärdens finansiering på samma sätt som alla andra.
Det tar tid att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är svårt att undvika att medelinkomsten är lägre för nyanlända invandrare och fattigdomen högre. Det olyckliga är att hög generell arbetslöshet och brister i välfärdssystemet drabbar de fattiga och dem med svagast förankring på arbetsmarknaden hårdast. När arbetslösheten är hög generellt, är den ännu högre bland nyanlända invandrare. När det råder brist på billiga hyreslägenheter blir boendet mer segregerat. Fattiga och invandrare trängs ihop i områden som domineras av allmännyttans hyreslägenheter. När boendet blir segregerat blir skolorna segregerade. Onda cirklar förstärker de nyanländas svaga position och leder till att den högre arbetslösheten och den lägre inkomsten består under många år framöver och förs över från föräldrar till barn.
En politik för full sysselsättning och generell välfärd inklusive en social bostadspolitik är grunden även för integrationspolitiken. Inte minst för integrationens skull är det viktigt att vi uppmärksamma brister i välfärdssystemet och rättar till dem samt att den ekonomiska politiken inriktas mot full sysselsättning.
Vidare krävs riktade insatser för att höja kvaliteten i förskolor och skolor i fattiga områden med många invandrare. Det är orimligt och oacceptabelt att barn som växer upp i bostadsområden med många invandrare ska ha sämre skolresultat än barn i allmänhet.