LEDARE: Socialdemokraterna behöver nominera eliten inför EU-parlamentsvalet
MARITA ULVSKOG är inte bekymrad av att Sören Wibe kan bli ny ordförande för Junilistan.
Så måste hon förstås säga i sin egenskap av partisekreterare. Men om inte socialdemokratin skärper Europapolitiken och nominerar starka, väl ideologiskt förankrade och kompetenta kandidater med integritet inför valet 2009 kommer EU-parlamentsvalet även denna gång att bli ett stort socialdemokratiskt fiasko.
Vi kan också se Wibes val av nytt parti ur ett för socialdemokraterna positivt perspektiv: Det kan tvinga fram en mer ideologiskt betonad EU-debatt inom partiet och en EU-politik som har bärighet i den svenska socialdemokratins värderingar.
Om detta positiva scenario ska inträffa krävs ett nytänkande inom partiet – och framför allt en sanningsenlig analys av det som vi misslyckats med och eventuellt åstadkommit efter inträdet 1995.
Det duger inte att skylla det svaga intresset och det låga valdeltagande i det senaste EU-valet på kritikerna inom partiet, eller på en ”svag valrörelse”.
Sanningen är att det svaga s-resultatet i Europaparlamentsvalet den 14 juni 2004 speglade en färglös politik, som inte förmådde övertyga väljarna. Så här illa gick det för fyra år sedan: socialdemokraterna 24,56 procent, vänsterpartiet 12,79 procent, miljöpartiet 5,96 procent, Junilistan 14,47 procent, moderaterna 18,25 procent, centerpartiet 6,26 procent, folkpartiet 9,86 procent och kristdemokraterna 5,68 procent. Sverigedemokraterna samlade endast 1,13 procent.
Räknar vi samman de fyra partier som speglade en kritisk/negativ EU-attityd (v+mp+Jl+sd) samlade dessa fyra tillsammans 34,35 procent. Nog finns det potential att hämta röster med ett kritiskt anslag på EU-bygget!
SOCIALDEMOKRATERNA har hittills levt efter taktiken att försöka neutralisera kritikerna. Exempelvis placerades EU-kritikern Anna Hedh på 31:a plats inför EU-parlamentsvalet 2004. Hon fick 32 436 personkryss och tog sig därmed upp på valbar (femte) plats och sitter nu i parlamentet.
Mona Sahlin sa när hon valdes som ordförande att hon tänkte välkomna kritikerna. Det är klokt om hon och partiledningen låter löftet även gälla EU-frågorna.
Umeå arbetarekommun antog vid sitt möte den 19 maj ett kritiskt uttalande med kravet att s-gruppen i riksdagen röstar emot EU-fördraget om inte den svenska modellen kan garanteras.
Det är ett skarpt och bra uttalande. Liknande krav kommer från flera andra arbetarekommuner.
Hur länge till tänker den socialdemokratiska partiledningen ”vänta och se”? Snart kan det vara för sent!
Det vaga försvaret av den svenska modellen behöver förstärkas. Att vi ska ”påverka” räcker ju inte i andra sammanhang. Mer än så vill vi väl?
ETT STORT BEKYMMER är att det som utlovades när vi gick med 1995 inte har hållits: alkoholpolitiken, försämrad gränskontroll (underlättar för narkotika och annan brottslighet), hotet mot presstödet, hotet mot den svenska neutraliteten (försvagat svenskt försvar och starkare Nato) etcetera.
S-väljarna vet varför de röstar s i riksdagsvalet. Om det ska bli lika självklart att rösta s i Europaparlamentsvalet måste väljarna serveras en mer lockande anrättning.
Utgångspunkten bör väl ändå vara att vi är medlemmar i EU därför att vi tror på mer jämställdhet, solidaritet och rättvisa – inte att det i praktiken blir sämre!
Enda sättet att skapa ett bättre Europa är att bli starkare och våga ställa krav. De nordiska länderna har anledning att sluta sig samman och bli mycket tydligare när det gäller försvaret av den svenska och nordiska modellen på arbetsmarknaden.
Med Sören Wibes avhopp från partiet och inträde i Junilistan öppnar sig kanske en möjlighet. Socialdemokratin tvingas skärpa sina argument och nominera företrädare för inval i parlamentet som har förtroende och dragningskraft på väljarna.
Min åsikt är att Leif Pagrotsky (röstade nej till EMU) är det självklara förstanamnet med sin kompetens och integritet.
Peter Hultqvist, riksdagsledamot från Borlänge (invald i riksdagen 2006) och ordförande i Dalarnas s-distrikt, är en annan kandidat som äger den ideologiska lyskraften från talarstolen. Även unga Hillevi Larsson (född 1974) från Malmö gör sig bra i debatten.
TILL SIST: Sören Wibe tar en personlig risk med sin medverkan i Junilistan. Nils Lundgren & Co kan inte heller visa upp någon uppsjö av lyckade EU-framgångar – som kommit oss svenskar till godo.
Innerst inne är min förhoppning att Wibe tagit det här steget enbart därför att han vill provocera sitt gamla parti, socialdemokraterna. I så fall är han inte ensam.
För övrigt tror jag att de flesta väljarna inser att Junilistan inte har någon framtid, vare sig i Sverige eller i Europa.
Lars Bodén
2008-05-31