Möt Fredrik

Hej! Jag heter Fredrik.

Jag har varit lärare i 10 år. Likt den här kommunen och 240 andra kommuner skärs det ner i skolan under begreppet effektiviseringskrav. Det innebär att vi lärare får fler elever och färre kollegor. Vi lärare får jobba hårdare och springa snabbare för att hinna med arbetet. Ju fler elever vi har per lärare, desto mindre tid blir det till varje elev. Det dras även ner på olika stödfunktioner och eleverna får mindre tid för skolkuratorn eller bibliotekarien.

Skolan har inte blivit stökigare med åren utan nivån har varit konstant. Den stora skillnaden är att jag inte har lika mycket tid att hantera elever som är stökiga eller behöver extra hjälp. Mina kollegor och de speciallärare som finns är i samma stressade situation som mig, att tiden inte räcker. Alla slår knut på sig själva för att hinna med. Läraryrket är ett av de yrkena där flest personer lämnar, blir sjukskrivna eller gå ner i tid för att klara av hälsan. Så ska det inte vara för människor som jobbar i välfärden, inklusive oss lärare.

Vi behöver bli fler och skolan måste få kosta. Det här är också en följd av synen på välfärd jag tycker att man haft sedan 90-talet, att välfärden hela tiden ska effektiviseras. Välfärden som är ryggraden i vårt samhälle. Man måste se det för vad det är, att skolan och välfärden är något som samhället ska hålla kärt. Det är kärnfunktionerna i samhället.

Jag känner av marknadsskolan. Den gör att synen på lärare, på bildning och betygssättning ses mer ur ett företags- eller kundperspektiv. Skolan har blivit en produkt som vilken annan produkt, vara eller tjänst som helst. Välfärden är inte till för att privata företag ska ha orättvis marknadsfördel, som det ser ut idag. Det gör något med hur föräldrar kan uttrycka sig i konversationer, hur eleverna tänker kring betyg och bedömning. Vi som samhälle måste göra något åt marknadsskolan - och det är bråttom.