Möt Viktor

Hej! Jag heter Viktor.

Jag har arbetat som busschaufför i 13 år. Genom åren har jobbet blivit värre, mycket värre. Ungdomar beter sig hotfullt, är stökiga och ignorerar oss busschaufförer när de går på. Många går förbi utan att betala och går och sätter sig. Ibland kan ungdomarna hota chaufförerna och i vissa fall har till och med mina kollegor blivit misshandlade. Idag gjorde några ungdomar sönder takluckan till min buss. Ingen vill hamna i konflikt med dem, man vet aldrig om de bär kniv eller något annat. Så nu vågar vi inte säga emot. Det är säkrare att låtsas som om inget har hänt.

En av mina kollegor har sagt upp sig efter att han blev hotad av kriminella. Han blev så rädd och panikfylld att han först blev sjukskriven och sedan sade han upp sig. Vi är många som känner en riktig rädsla och vill inte möta det här under vår arbetsdag. Ingen vågar eller vill polisanmäla händelserna.

Hela samhället har blivit annorlunda, det känns inte tryggt längre. Särskilt på nätterna och särskilt i vissa stadsdelar. Häromdagen blev någon rånad mitt i centrum. Man behöver vara försiktig och kolla över axeln hela tiden. Jag blir rädd och försiktig på grund av den utveckling som har skett i Sverige.

Jag känner hopplöshet, frustration över sprängningarna och skjutningarna i Sverige. Jag är rädd att det kan bli ännu värre. Gängkriminaliteten känns som en lavin som blir väldigt svårt att få ett stopp på. Tryggheten har blivit mycket sämre om man jämför med 90-talet, det känns som två helt olika kontinenter.

Det känns som om politiker inte ser det vi utsätts för. Det är inte så att de gör ingenting, men de gör alldeles för lite. De har inte tillräckliga medel för att stoppa utvecklingen. Det är så komplicerat. Jag har inga svar på hur det ska lösas.