Gå till innehåll

Markera en text för att lyssna och översätta vid avsnittet eller klicka direkt på lyssna.

Hur använder jag verktyget?

Lyssna

Klicka på "Lyssna" för att läsa upp sidans innehåll. Du kan även markera ett avsnitt för att få det uppläst.

Översätt

Översätt text och få den uppläst på ett annat språk. Markera texten och välj ”Översättning” vid avsnittet.

Hjälpmedel

Genom att aktivera vårt inbyggda hjälpmedel kan du:

  • Lyssna på hela sidor eller markera avsnitt
  • Översätt valda delar till olika språk

Tal på partikongressen i Örebro

Tal av statsminister Stefan Löfven under kongresspunkten: ”Kunskap för framtiden – Trygghet för fler och konkurrenskraft för Sverige” Socialdemokraternas kongress, den 23 mars 2019.
Observera att det talade ordet gäller!

Vänner!

”Jag levde i en nästan oavbruten, hänförd förvåning.”

Den meningen läste författaren Sven Lindqvist som ung, och försökte leva efter den. ”En oavbruten, hänförd förvåning” - är inte det också bildningen, när den är som bäst? Att du förvånad, hänförd, förstår nya delar av verkligheten. Att du sparar det inom dig, och känner hur du växer som människa.

Det är något jag märkt under hela mitt liv. Jag såg det hos mamma, när hon gick på studiecirklar i engelska. Start 1, Start 2, Start 3… Jag minns historierna om dem, som var de första som fick studera, och nå längre än vad tidigare generationer ens kunnat drömma om. Som Birgitta Granell Andersson, från ett soldattorp i Vintrosa socken några mil härifrån, vars dotter idag är finansminister. Jag har känt det, som när vi samlades på kvällen i fackklubben, för att lära varandra om allt från apartheids grymhet till avtalsrättens finesser.

Den där oavbrutna hänförelsen, som en dörr som öppnar sig. Nog är den för viktig och för vacker, för att förvägras någon!

* * *

Bildning är också en fråga om makt. Vi beskriver ofta välfärdsstatens framväxt i termer om rikedom. Bättre levnadsstandard. Högre löner. Ekonomiska skyddsnät. Men var inte det viktigaste genombrottet det intellektuella?

Tidigare var ju så många dörrar stängda! På 50-talet var det lika många unga som fick gå i gymnasiet, som vi idag har unga som är forskarstuderande. Men vi slog upp portarna. Till gymnasiet. Till folkhögskolorna. Till universiteten. Till det livslånga lärandet. Och det gjorde att vanligt folk kunde få ifrågasätta. Få kunskapen. Insikterna. Självförtroendet. Och sen kanske till och med bli förbannade. Organisera och påverka.

Jag tror det är grunden för den sanna, breda, djupa demokratin. Därför att bara den som förstår sitt samhälle, kan förändra det. Och det är grunden för den jämlikhet som gjort att en sådan som jag, efter grundskola, gymnasium, yrkesutbildning, och studiecirkel efter studiecirkel i nästintill oändlighet, kan stå här framför er, som statsminister.

Ja - kunskap är verkligen makt. Och vi socialdemokrater kommer aldrig att glömma vår uppgift
att den makten ska delas av alla.

* * *

Och idag behövs arbetarrörelsens bildningsideal mer än någonsin. Klassamhället är långt ifrån borta. Demokratin är inte färdigbyggd. Tvärtom! Den utmanas allt mer av falsk propaganda,
och politisk och religiös extremism, som frodas bäst där kritiskt ifrågasättande saknas.

Sanningen är ju, att många nu står och väger. De känner en rättmätig oro för saker utanför deras egen kontroll. Brottslighet, terrorism, köer i sjukvården, stök i skolan, akuta klimatförändringar, och ett mer delat och segregerat samhälle.

Samtidigt står högerextremisterna och lockar dem! Och de erbjuder så enkla svar. Som att medierna bara ljuger om sakers komplexitet. Att det knappt finns något, som inte är invandrarnas fel. Och att klimatförändringarna inte ens existerar.

Och de är redo att alliera sig med den höger som företräder samhällets rikaste eliter, för att istället rikta ilskan mot samhällets minoriteter. Så sliter de isär samhället ännu mer, för att själva få makten över ruinerna.

De har lyckats förut. Men vänner, de ska aldrig lyckas igen!

* * *

Vi har en annan lösning. Vi behöver göra det kommande decenniet till det starka samhällets renässans. Där vi inte lämnar utvecklingen åt marknaden, eller ödet, utan visar att vi faktiskt kan ta kontroll över det som kan verka okontrollerbart, om vi gör det tillsammans.

Där kollektivets gemensamma kraft, ligger till grund för varje människas frihet.

Det är vårt val: Vi erbjuder inte ett större hat – utan en starkare gemenskap!

* * *

Vi kunde ha valt en annan väg. Efter höstens valresultat, kunde vi sagt: Det här blir för svårt. Vi mäler oss ur. Någon annan får ta över.

Själv gick jag tillbaka till vår historia. 1932 pyrde det i Sverige. 30 000 vandrade som daglönare på landsvägarna. Arbetslösheten var skyhög. Vårt parti gick till val på att besegra den. Vi krävde statligt finansierad arbetslöshetsförsäkring, och att nödhjälpsarbeten skulle bli till riktiga jobb, med riktig lön.

Vi gick framåt - men fick inte majoritet. Och de borgerliga partierna samlades för att fälla oss. Så vi slöt ett avtal med Bondeförbundet. De hade varit motståndare mot vår jobbpolitik, och vi hade varit motståndare mot deras tullpolitik. Men vi nådde en kompromiss. Den socialdemokratiska regeringen fick ge stöd åt Bondeförbundets tullpolitik, och vi fick stöd för att börja pressa tillbaka arbetslösheten. Vi bröt förlamningen. Vi lade grunden för välfärdsstaten – och vi visade att demokratin kunde leverera.

* * *

I höstas ställdes vi inför samma uppgift igen. Vi visste att alternativet till att ta ansvar, var en liten, högerkonservativ regering – helt beroende av ett parti, sprunget ur Vit Makt-rörelsen. Eller: Total förlamning, och ett erkännande att svensk demokrati var så låst att den inte ens kunde leverera en regering.

Och det är inte alltid lätt att ge och ta, och gå med på lösningar som inte är våra egna. Men vi höll högerextremismen borta från makten. Det i sig är ett viktigt ideologiskt ställningstagande.

Vi kan nu leverera på våra vallöften: Miljarder till sjukvård och skola. Byggandet av hyresrätter. Bättre ekonomi för pensionärerna. En familjevecka för barnfamiljerna. Det är också en viktig ideologisk seger.

Men det viktigaste av allt, det är att se det här som en grund – en begynnelse, för att fortsätta en ambitiös reformagenda. Och när politikens realiteter kräver kompromisser, är det än viktigare att visa att vårt hjärta sitter till vänster, att vår ideologiska kompass är riktad mot jämlikhet och solidaritet.

Vi ska visa att ett samhälle kan bli så starkt, att du inte behöver känna dig svag. Vi ska visa att vår demokrati kan leverera.

* * *

Och på punkt efter punkt kommer kunskap och bildning vara avgörande igen.

Vårt starka samhälle behöver anställa tusentals nya undersköterskor, läkare, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor – för att korta köerna och stärka äldreomsorgen. Vad krävs då? Jo – utbildning, och att den utbildningen lönar sig, och ger yrken med hög status och goda villkor.

Vårt starka samhälle ska gå in med full kraft för att integrera alla i samhällsbygget. Vad krävs då? Jo – fler yrkesutbildningar, bättre svenskundervisning. Höga och jämlika krav – och lika stora möjligheter.

Och vårt starka samhälle ska rekrytera minst 10 000 fler inom polisen till 2024, för att bekämpa terrorismen och besegra den organiserade brottsligheten. Vad krävs då? Jo – dels stränga straff och skarpa verktyg för poliserna i tjänst. Men likväl satsningar på polisutbildningen och polisyrket. Och sen ännu mer satsningar på mindre stök, mer kunskap och större jämlikhet i skolan, så att alla unga hamnar rätt i livet, och inte kan lockas till brott från första början.

Ja, vänner: Utbildning är aldrig hela svaret, men nästan alltid en avgörande del. För att låna från våra gamla landskapslagar: Land ska med bildning byggas!

* * *

Och jag älskar att läsa sagor för familjens barnbarn. Vet ni vem som är en god förebild? Stora bocken Bruse. Han är ju den första som slutar baxa över problemet på dem som kommer efter!

Och visst är det fantastiskt att se över en miljon unga samlas över hela världen för att protestera om klimatet, anförda av Greta Thunberg. Men en sak får vi aldrig missa i deras budskap. Det är inte deras ungdomsgeneration som ska lösa det här. Det är vi. Alla generationer. Här och nu.

Socialdemokratin, som ideologisk kraft, kommer ha en fullständigt avgörande roll i detta.

Vi ska leda en rättvis klimatomställning. Där alla ska göra sitt, utifrån sina förutsättningar i landet,
men där rika behöver göra absolut mest. Den behöver göras av folket, för folket, och med folket,
där det inte är ett ok du som enskild ska bära, utan en uppgift vi har ett genomföra tillsammans.

Det vi strävar efter inte är en mindre frihet, utan en större och hållbar frihet. Där du kan köra bil – men till nollutsläpp. Där du kan resa – men med mindre koldioxid och mer höghastighetståg. Där du kan förbruka el – men den produceras hållbart, kanske till och med av dig själv.

Men vad krävs då? Jo – återigen – kunskap och bildning! Utbildning av alla dem som ska montera solpanelerna, bygga laddstolparna, eller till och med forska fram de nya, elektriska flygplanen, som de gör nu på Chalmers.

Det krävs en bred och bildad folkrörelse, för att Sverige ska kunna ställa om och visa världen vad som är möjligt. Som Dag Hammarskjöld skrev en gång: "Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var." Vänner – vi ska nå det bergets topp, tillsammans!

* * *

Och jag kommer göra allt jag kan för att fler ska axla sitt ansvar. Från regeringens sida arbetar vi nu för att samhället ska bli starkare, ta ansvar och ha kontroll. Vi gör massiva investerar i skolan, i sjukvården, i klimatomställningen, i polisen och i försvaret. Vi drar igång en bostadspolitik som har slumrat i decennier. Och vi ska investera 700 miljarder i svensk infrastruktur på tio år.

Men för att vår vision ska bli verklighet, så måste också hundratusentals kvinnor och män i Sverige, visa sig redo att engagera sig för sitt samhälle. Bli socialarbetare och solkraftsmontörer, undersköterskor och underbefäl, pedagoger och poliser. Samtidigt är det just inom de här yrkena, som det ofta råder brist. Som folk slits ut, eller lämnar.

Jag har rest runt i landet sen min första dag som statsminister. Under den kommande tiden kommer jag resa ännu mer, för att möta just dem, som utgör det starka samhällets stöttepelare. Jag vill tala med dem om varför de valde yrket, vad som skulle tvinga bort dem och vad som får dem att stanna kvar, och framför allt: hur vi får fler att följa i deras fotspår.

Och jag vill träffa fler unga, och tala med dem om vad som skulle få dem att välja de här yrkena,
och berätta från egen erfarenhet, hur otroligt stimulerande det kan vara, att arbeta för vår samhällsgemenskap. Det är en fråga om plikt och rätt, eller som en av min barndoms förebilder skulle sagt det: Fråga inte vad Sverige kan göra för dig – utan vad du kan göra för Sverige.

* * *

Det här är också ett av de områdena där en stark facklig-politisk samverkan kommer vara som mest avgörande. Det är ju få som vet bättre vad löntagare behöver för att trivas och lyckas i ett yrke, än löntagarnas egna organisationer.

Och ju snabbare den globala ekonomin utvecklas, ju högre krav som ställs på löntagares utveckling och omställning - desto starkare måste löntagarnas röst vara!

Arbetarrörelsens två grenar delar en historia – och vi delar en framtid. Då som nu, har vi ett svar på de utmaningar som tiden och omvärlden slungar emot oss: Vi klarar det. Därför att vi möter det tillsammans.

* * *

Men vänner, ibland får vi ju höra: Ni är naiva, som talar om att lyfta och utbilda alla!
Alla kan ju inte bli akademiker! Alla vill inte bli läkare eller ingenjörer!

Självklart! Det är ju därför vi vill bygga ett samhälle som är lika gott för kassörskan som för konsulten. Men alla kan bli bildade! Alla kan hitta den där oavbrutna hänförelsen. Alla måste ha rätten att sträva efter en djupare version av sig själva.

Om du förvägras det, är det en personlig förlust. Om du kan göra det, är det en vinst för oss alla!

* * *

Och vi kan vända på det. Till och med för den som avskyr jämlikhet, eller inte bryr sig ett dugg om sammanhållning eller solidaritet, så är det fortfarande det enda ekonomiskt rätta.

Under den senaste tiden har jag och Sydafrikas president Cyril Ramaphosa lett en global kommission för FN-organet ILO, om utformningen av framtidens arbetsmarknad. Och det finns inget tvivel om att den kommer att bli mer avancerad, automatiserad och digitaliserad – och att kraven på löntagares kompetens kommer skjuta i höjden.

Det här är bra för Sverige. Vi har aldrig kunnat konkurrera med löner i yuan, dong, eller rupier. Men det som avgör nu blir inte lönenivån - utan kunskapsnivån. Vi ser det redan nu, i all fler företag som flyttar hem sin produktion. Vi märker det i debatten hos OECD, IMF, Världsbanken, där så många plötsligt talar om hur avgörande bred och jämlik tillgång till utbildning har blivit.

Men – tro inte något är vunnet. Alla vill nå samma position. Nu strävar man inte längre efter att bli billigast – utan bäst. Kina utbildar sedan länge fler ingenjörer än USA, Tyskland och Japan - tillsammans. Sverige är bara tio miljoner människor. Ska vi kunna ta täten måste vi mobilisera hela landet för den här uppgiften. Precis som vi gjorde med totalförsvaret under efterkrigstiden. Vänner - det är inte några duktiga få som ska bildas och utvecklas – det är alla!

* * *

Och det är ju därför vi samlas här, till kongress. Det är upp till oss att leda den här breda, nationella mobiliseringen!

Det är därför vi har som mål att bygga ut yrkeshögskolan och högskolan med minst 30 000 platser, bara under de kommande sex åren. Det motsvarar två nya Örebro universitet.

Det är därför vi ska upprätta lärcentrum i hela landet, som gör att kartan över var i landet du kan få högre utbildning, inte har några vita fläckar.

Det är därför vi ska rusta inför sämre tider, med ett system för korttidsarbete som gör att du inte får sparken, utan kompetensutveckling.

Det är därför vi ska samla parterna, och skapa en reform så att alla kan växa och växla. Det ska vara lika självklart för löntagare som för arbetsgivare, att alla på en arbetsplats ständigt ska kunna uppgradera sina kunskaper, både för sitt nuvarande jobb – och för nästa.

Och samhället ska göra sitt: Med allt från ett studiemedelssystem som funkar även för yrkesverksamma, till mer avancerad, nätbaserad utbildning som är avgiftsfri och öppen för alla.

Ja, vänner, mycket av det vi beskriver i rapporten för ILO, ska vi nu göra till verklighet i Sverige. Vi ska göra det här breda lyftet av alla, på alla kunskapsnivåer, så att alla kan orka – och utvecklas – under ett helt yrkesliv.

Från breda folkbildningsinsatser genom folkhögskolor och studieförbund, förbättrad svenskundervisning för invandrare, och att fler arbetslösa kan ta en så grundläggande sak som körkort med lån från CSN. Till att förbättra villkoren för unga forskare, öka forskningssatsningarna, och få fler att disputera - och slå världen med häpnad.

Så ska det starka samhället byggas. Så ska vi både bli rikare och jämlikare. Så ska Sverige så slå sig fram i världen: Vi sänker inte vårt arbetes pris – vi höjer vår kunskaps värde.

* * *

Och vi vet alla var det börjar. För några veckor sedan var jag och Magdalena ute och kampanjade i Nacka. Jag hade precis fått ett brev från fyra barn i trean på Ektorps skola i området, så vi passade på att komma förbi deras lektion och svara lite mer personligt.

Det är så härligt att kliva in ett sånt klassrum. Visst kanske de sken upp lite extra, för att de kände igen en gubbe och en tant från TV. Men i lågstadiet finns är den ju ofta stark, den där oavbrutna, hänförda förvåningen. Kunskapshungern. Kunskapsglädjen.

Vår uppgift är att se till att den håller livet ut. Det kan verka idealistiskt. Men glöm inte att Sverige har haft ett av de mest jämlika och högpresterande skolsystemen i världen. Vi ska nå dit igen. Inget annat duger.

* * *

Vi ska börja i en förskola med små barngrupper – och stor kompetens hos personalen. Vi ska fortsätta med en grundskola där barn med olika erfarenheter och bakgrunder möts, där målet är högsta möjliga kunskap – aldrig högsta möjliga vinst.

Och när jag blickar ut över sådana klasser som den i Nacka, vet jag att några kommer få det svårt – och halka efter. Vi ska fånga upp dem, med fler speciallärare, möjlighet till mindre undervisningsgrupper, och stöd som sätts in innan små problem har hunnit växa sig stora.

Jag vet att några kommer må dåligt under uppväxten. Det är en del av livet. Därför ska vi stärka elevhälsan, inte minst vid psykisk ohälsa.

Jag vet också att några kommer tycka den vanliga undervisningen är för enkel, och vilja springa före. Också det ska vi bejaka, och göra det lättare för elever att ta sig an större utmaningar – och fördjupa sig i ordentliga skolbibliotek.

Bara så, genom att lärare har kraften, kollegorna och mandatet att se varje barn – kan vi nå den lugna och jämlika skola som alla barn förtjänar, och de världsledande kunskapsresultat som vi strävar efter.

Bara så, genom att skolan är kompensatorisk, och ger störst stöd till de som behöver det som mest, kan den bli den murbräcka mot klassamhället som vi vill att den ska vara.

Bara så, kan vi göra skolan till vårt starka samhälles största stolthet.

* * *

Men vänner, detta är väldigt viktigt: ska kunskapens makt ges till alla, så krävs mer än möjligheter.

”De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina svenska kamrater, eller delta i aktiviteter utanför skolan. Jag skulle gå direkt hem och hjälpa min mor med hushållsbestyren och uppfostras till en fin flicka.”

Så berättade Fadime Sahindal i riksdagen, i november 2001. Två månader sedan var hon mördad.

Jag har svårt att ta ordet heder i min mun, när vi talar om det förtryck, den förföljelse, den stympning och det besinningslösa våld som riktas mot barn och unga i Sverige, med heder - bara som en falsk och usel ursäkt.

Men jag kan inte tala om allas möjligheter i livet, utan att tala om att flickor och pojkar fortfarande förvägras sitt eget val av utbildning, av arbete, av kärlek, av liv.

Snart har det gått två decennier sedan Fadime talade till oss.

Arbetet mot förtrycket har skärpts, i rättssystemet, i socialtjänsten, i skolorna. Vi arbetar just nu för att skärpa straffen och få socialtjänsten att ingripa tidigare.

Men det enda sättet att se varje fall, är att varje del av vårt samhälle vet hur detta förtryck ser ut,
letar efter det, slår larm om det, slår ned mot det.

Jag vill att Socialdemokraterna ska vara den ledande kraften i Sverige för det här arbetet.

Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det. Befria dessa unga!

Socialdemokratin är grundad för att skapa frigörelse från förtryck. Detta är ett av de mest avskyvärda förtrycken av alla. Detta förtryck ska krossas.

* * *

Vänner,
det för mig tillbaka där jag började, och det här stycket:

”Säg mig, dis från Kunskapsbrunnarna,
finns det väl ting att visa mig här?
Svindel griper mig, skratt och skrämsel.
Luften har stigar som bär!”

Så skrev den tjugofyraåriga Karin Boye. Hennes svindel känns väldigt lik den oavbrutna, hänförda förvåning, som Sven Lindqvist försökt leva efter. Och när hon blickade ned i kunskapsbrunnarna, såg hon nya stigar mot himlen.

Det kan verka poetiskt, men det är helt avgörande för ett lands utveckling. Därför att finns det något farligare för ett samhälle, än om dess unga slutar drömma?

Det är det jag vill säga mest av allt, när jag träffar unga, om det så är i storstädernas förorter, eller våra fina små bruksorter: Dröm! Och arbeta för att nå dit! Och jag ska göra allt i min makt för att samhället ska finnas vid din sida!

Det är vår centrala uppgift. Det är därför vi samlas idag – och alla dagar. Det är därför vi bygger ett starkare samhälle: Så att även de fattigaste barnen ska kunna drömma de största drömmarna – och nå dem.

Vi vill att de ska känna den där svindeln, inför bildningens möjligheter, inför dörrarna som öppnar sig, inför livets stora potential.

Vi vill att de ska drömma, inte bara om sin egen framtid, utan om framtiden för hela vår samhällsgemenskap.

Vi vill att de ska kunna leva, i en ”nästan oavbruten, hänförd förvåning”, inför vad livet kan ge
– och vad vi människor kan uträtta tillsammans.

Tack.

Uppdaterades senast: 23 mars 2019

Uppdaterades senast: