Jämställdhet för rättvisa och tillväxt
Stefan Löfvens tal vid Veckans Affärers gala för de 125 mäktigaste kvinnorna i näringslivet, 6 mars 2012.
Det talade ordet gäller.
Tack,
det är roligt att vara här. Det har varit väldigt intressant att följa diskussionerna här innan. För de resonemang som vi för här ikväll handlar inte bara om jämställdhet i snäv bemärkelse. De handlar om Sveriges framtida tillväxtmöjligheter.
Utan att blicka tillbaka för mycket på historien, så är det tydligt att Sveriges världsledande ekonomiska utveckling efter andra världskriget aldrig hade varit möjlig utan att så många kvinnor kom ut i arbete.
Efter kriget drevs en rad reformer igenom som ökade kvinnors möjligheter till att arbeta. Det var en förändring som drevs på av kvinnor, men den frigjorde både kvinnor och män från traditionella normer och roller, och – det kanske bästa av allt - den gynnade alla.
Det kan ses som en självklarhet, men det bör ändå sägas: Jämställdheten låg till grund för Sveriges växande ekonomi då – den gör det idag – och den kommer att göra det i framtiden.
* * *
En grupp Goldman Sachs-ekonomer har visat att ökad jämställdhet stärker tillväxten. I en rapport från 2007 visade man att en femtedel av den genomsnittliga årliga tillväxten i euroländerna under de senaste 10 åren skapades av att den kvinnliga sysselsättningen närmade sig den manliga.
Trots att jämställdhetsutvecklingen var relativt svag, så blev utvecklingen god, och det finns stora möjligheter om man tittar framåt.
Om den kvinnliga sysselsättningen i euroområdet höjdes till nuvarande manliga nivåer skulle resultatet kunna bli en BNP-ökning på uppemot 11 procent. I flera av de svagaste – och minst jämställda – ekonomierna är potentialen större.
I Spanien, Italien och Grekland skulle det kunna handla om BNP-ökningar på upp till 13, 19 respektive 21 procent. Det visade man i en uppföljningsrapport 2010. Det är uppskattningar – men det rör sig alltså om ett väldigt stort utvecklingspotential.
Att så stor potential finns i de viktigaste problemländerna är också särskilt intressant. De här länderna behöver ju stärka sin ekonomi, och offensiva jämställdhetssatsningar skulle vara en stark tillgång i det arbetet. Med tydligt utstakade vägar mot ökat kvinnligt deltagande skulle de ekonomiska prognoserna bli klart bättre.
I Sverige har vi redan gjort stora tillväxtvinster via en mer jämställd arbetsmarknad och har därför kvar en potential på närmare 3 procent.
Vi skulle dock tjäna mycket på att gå vidare och parallellt driva upp både den kvinnliga och manliga sysselsättningen högt över dagens manliga nivå.
* * *
Mitt djupaste engagemang ligger i jobbfrågan. Det är för att Sveriges framtida välstånd förutsätter att allas vilja till arbete tas till vara – och att det svenska näringslivet är så dynamiskt att det klarar att vara världsledande i den hårda globala konkurrensen.
Genom att stärka näringslivet och sätta fler i arbete kommer vi som land kunna gå från att se globaliseringen som ett hot – till en fantastisk möjlighet. Men det bygger också på att vi använder all politisk kraft för att var och en av oss som bor i Sverige ska kunna nå framgång.
Utgångsläget idag är inte på något sätt nattsvart – men det finns många möjligheter till tillväxt och utveckling som inte tas tillvara. Och förvaltar vi inte de möjligheter som finns idag – då skapar vi sämre förutsättningar för framtiden.
Ska vi klara att utveckla Sverige så att vi får fler framgångsrika företag och skapar förutsättningar för fler i arbete, då krävs det självklart flera viktiga delar.
Den första är ordning och reda i de offentliga finanserna. När vi införde de stramare budgetreglerna efter 90-talskrisen fördes en stark debatt kring det, men på senare tid har det funnits ett starkt konsensus kring att inkomster och utgifter ska gå ihop, och att Sverige aldrig ska riskera att hamna i en skuldfälla. Men – på samma sätt som att det inte räcker med att ha en bra balans- och resultaträkning för att skapa ett framgångsrikt företag, så räcker det inte med att ha sunda offentliga finanser för att skapa ett framgångsrikt Sverige.
Så om det första som krävs för fler jobb är ordning och reda i ekonomin, då är det andra ett bra närings- och innovationsklimat som skapar förutsättningar för fler jobb. Det är tydligt nu att ett ökat utbud på arbetsmarknaden inte är nog, vi behöver också öka efterfrågan. Vi behöver inte bara få fler människor att söka arbeten – det behövs också fler arbeten att söka.
För att det ska bli möjligt behövs lösningar som inte bara stärker innovationsklimatet, utan underlättar möjligheten att utveckla ny kunskap till en vara eller tjänst som går att sälja på marknaden. Det behövs ett aktivt samarbete mellan regering och näringsliv som ökar tillgängligheten till riskkapital och exportstöd, och som gör det enklare för små företag att satsa och växa.
Det är också ett arbete som vi behöver hålla i, och ständigt utveckla. Att få fler i arbete är inte ett mål bara i lågkonjunktur och kris, utan måste alltid vara en prioriterad uppgift. Vi vill därför se över hur man kan föra in ett sysselsättningspolitiskt mål i budgeten, så att vi i vår budget redovisar våra ambitioner för jobben, och hur vi ska nå till det mål vi sätter upp.
Så ett bra närings- och innovationsklimat som skapar förutsättningar för fler jobb är det andra. Det tredje är att det finns människor som har rätt kompetens för att ta de nya jobb som växer fram.
Jag behöver inte berätta för någon här inne om att utbildning och kompetens är en färskvara. Det är svårt att vara del av näringslivets spets utan att ständigt utvecklas och ta in ny information. Men det är dags att den synen tydligare genomströmmar hela arbetsmarknaden. Om vi ska ha en kompetent arbetskraft som snabbt kan möta nya behov behövs ett utbildningssystem som ser till att människor kan utbilda sig inte bara innan det första jobbet, utan även mellan två jobb, och under tiden man arbetar.
Samhället måste säkra att en ständig kompetensutveckling är möjlig för alla de som behöver. Det hjälper oss inte bara att bli världsledande, utan ökar vår förmåga att behålla den positionen.
Och – när vi nu talar om näringsklimat och kompetensförsörjning – då blir det i högsta grad relevant att också tala om jämställdhet.
För vilket land kan på riktigt öppna upp för fler företag och innovationer om hälften av alla innovatörer, hälften av alla entreprenörer, hälften av alla genier – hålls tillbaka av synliga eller osynliga strukturer?
Och hur ska vi på riktigt kunna öka kompetensnivån i Sverige om kvinnor - som utbildar sig som aldrig förr – inte får jobb och löner som motsvarar deras kompetensnivå?
Redan idag är kvinnor mer välutbildade än män – men det märks inte bland professorerna på universitet och högskolor, det märks inte bland VD:arna i bolagen på Stockholmsbörsen och det märks inte heller i lönekuvertet för Sveriges kvinnor. Vilka incitament skapar det här för Sveriges framtida kompetensförsörjning?
Så här fortsätter det på punkt efter punkt. När man analyserar vad som krävs för att skapa fler och nya jobb ser man ett tydligt mönster: Förbättrar vi jämställdheten, så förbättrar vi möjligheterna till fler jobb och ökad konkurrenskraft. Sverige – och även Europa som just nu genomgår en av vår kontinents värsta ekonomiska kriser – har helt enkelt inte råd med fortsatt ojämställdhet.
Vårt mål är tydligt: Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det borde vara en självklarhet i ett modernt och framgångsrikt samhälle som Sverige, och det är dit vi ska nå.
Sverige är idag ledande i många internationella jämförelser när det gäller jämställdhet. Det har vi skäl att känna oss stolta över, men vi kan inte känna oss nöjda.
Alla ni här inne som är arbetar på ledande företag vet ju att även om man är marknadsledande så kan man aldrig vara tillfreds med det, utan måste ständigt förbättra och utveckla sin affär. Och om vi ser till Sverige idag finns det otrolig mycket kvar att göra. Kvinnors erfarenhet och kompetens hålls tillbaka inom på många olika områden.
Vi ser det i familjelivet, i vem som gör det obetalda hemarbetet, i vem som vabbar, i vem som tar ut den största delen av föräldraförsäkringen.
Vi ser det i arbetslivet, där skillnaden i sysselsättning mellan män och kvinnor förra året var den högsta på 20 år, och där kvinnor oftare jobbar deltid och går på vikariat.
Och vi ser det i politiken. Jag skulle vilja ta ett exempel. Min fru hade en moster som hette Anna. Alltid när vi brukade besöka henne, och hennes man Sven inte var där, så brukade hon ta mig åt sidan och säga: Nu ska du och jag ta och prata politik innan Sven kommer hem!
För hon hade ett otroligt intresse för politiska frågor, inte bara problemen utan även lösningarna, och hon sprudlade av dem så fort hon tillät sig att tänka och tycka.
Anna har tyvärr gått bort nu, men hon hade en politisk kraft som hon höll tillbaka, och som samhället höll tillbaka, som jag vet skulle ha gjort en skillnad om den hade fått komma fram. Och fast än hon är del av en äldre generation så vet jag att det fortfarande finns många idag som känner sig hindrade från att göra sin röst hörd i politiken. Det ser vi än idag.
Och vi ser självklart det här i näringslivets toppskikt, där det finns mycket att göra.
Det är fantastiskt att träffa alla er här ikväll. Jag har under min tid som ordförande för IF Metall träffat många manliga näringslivsrepresentanter, men alldeles för få kvinnliga.
Men vi som träffas här i kväll, vi vet att det går att göra skillnad. Här sitter 125 mäktiga näringslivskvinnor – vem hade trott det för 100 år sedan? Sverige kan bli betydligt modernare och mer framtidsinriktat. Kvinnorörelsen har ofta talat om att ”Kvinnor kan”. Jag är helt övertygad om att både män och kvinnor kan, och att det är både män och kvinnors uppgift. Jag skulle vilja säga att det är tydligt att ”Sverige kan”, och vi kan göra det handfast, om vi bara bestämmer oss för det.
Men då krävs det ett brett engagemang. Och det krävs insatser på många områden. Men framförallt kräver det att vi slutar tro på att utvecklingen går av sig själv. Det finns många som har mer teoretiska kunskaper på det här området än jag – men visst har vi alla någon gång känt av de strukturer som upprätthåller ojämställdheten – för annars borde ju det här problemet vara löst för länge sedan. Och att se problemen och lösa dem är en demokratisk skyldighet, men också en möjlighet för att stärka innovationsförmågan och ekonomin som vi inte kan undvara.
Jag vill nämna några viktiga områden:
Vi måste stärka jämställdheten i skolan, där unga kvinnor presterar bättre men mår sämre. En skola där unga tjejer och kvinnor blir trygga, starka, och känner att de kan utvecklas måste vara grundläggande, och det skulle på sikt också tydligt stärka Sverige som kunskapsnation.
För att nå dit behöver vi arbeta med jämställdheten och välmåendet i skolan – hela vägen från förskolan, i grundskolan, gymnasiet och i högskolan. Vi behöver också arbeta med könsrollerna, och se till att våra barn har tusen möjligheter istället för två.
Det handlar också om att stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden. Dagens arbetsmarknad är mycket segregerad. Yrken och hela branscher är kvinnodominerade eller mansdominerade. Och de yrken och branscher där kvinnor är i majoritet - där är arbetsvillkoren sämre, och lönerna lägre.
Här behöver vi hitta sätt att uppmuntra kvinnor och män att göra otraditionella yrkesval och systematiskt arbeta med att förbättra villkoren i de kvinnodominerade. På så sätt kan vi också göra välfärdsjobben till de attraktiva framtidsjobb de måste vara.
En viktig fråga är att lösa problemen med otrygga anställningar. Många kvinnor – även i breda tjänstemannagrupper – kan bara drömma om ett fast jobb. Visst ska företag och organisationer kunna bemanna efter behov – men det är något som inte står rätt till när upp emot en tredjedel av alla anställda i till exempel äldreomsorgen – en bransch där det är svårt att se att efterfrågan borde variera särskilt mycket - går på vikariat.
En människa som ständigt måste oroa sig för om nästa månadslön ska komma in eller inte får mindre kraft över att utveckla sina arbetsmetoder, hitta nya lösningar och utbilda sig på jobbet. Här har vi en stor möjlighet att förstärka och förbättra för kvinnor i arbetslivet.
Sen är ju förstås lönerna helt centrala. Den senaste stora förbättringen i kvinnors löner i Sverige var i början på 80-talet. Sedan dess har man avslutat kalla kriget, rivit Berlinmuren, uppfunnit mobiltelefonen och utvecklat samhället inom alla områden – men skillnaden i kvinnor och mäns löner har i princip kvarstått.
Lönekartläggningar är ett viktigt instrument för att komma till rätta med den lönediskriminering som fortfarande sker hos enskilda arbetsgivare, och de måste därför ske varje år. Men det krävs också andra grepp för att komma tillrätta med den strukturella lönediskrimineringen mellan branscher.
Här har framför allt arbetsmarknadens parter ett stort ansvar att se över organisationsstrukturer, hur ansvar och befogenheter fördelas och bedöms, och hur man ser till att alla har tillgång till kompetensutveckling. Det är parternas arbete – men även där har vi i samhället ett ansvar att se till att det kan bli gjort.
Vi behöver också belysa och bekämpa kvinnors ohälsa. Kvinnor äter bättre, motionerar mer, dricker mindre och använder mindre narkotika än män – men är ändå sjukare. En viktig orsak till detta är kvinnors dubbelarbete – och här måste vi fundera över jämställdheten i familjelivet, och möjligheterna att uppmuntra fler män att till exempel ta större ansvar vid föräldraledighet.
Men kvinnors ohälsa kan också handla om skillnader i sjukvårdens behandling av kvinnor och män. Än idag visar Socialstyrelsens undersökningar att kvinnor får sämre behandlingar, ges billigare mediciner och att kvinnor oftare får felaktiga diagnoser – och det är helt oacceptabelt. En jämställd sjukvård som på ett bättre sätt kunde förebygga kvinnors ohälsa är en grundläggande rättighet, men skulle även det öppna upp möjligheter för betydligt fler kvinnor att arbeta, och stärkas i sitt arbete.
För att stärka kvinnors roll i arbetslivet måste vi också stärka välfärden. Vi har alla följt höstens diskussioner om äldreomsorgen – utifrån de äldres perspektiv. Men det är också viktigt att se den effekt det här har på sysselsättningen i Sverige.
En rapport från Kommunal visar att mellan 80 och 120 000 personer – med en överväldigande majoritet kvinnor – har gått ned i arbetstid eller slutat jobba helt för att ta hand om sina sjuka föräldrar när äldrevården har försämrats. Det handlar alltså om ungefär 100 000 personer som arbetar mindre när välfärden inte håller måttet.
På samma tema kan man nämna förskolan. Hur många människor – och återigen, främst kvinnor – hålls tillbaka för att inte har en förskola som både är tillgänglig för alla, och anpassad efter människors arbetstider?
Visst kan ett RUT-avdrag underlätta för många. Men om varken förskolan eller äldreomsorgen når upp till det som vi borde kunna förvänta oss av dem – då behövs helt andra insatser. Som hårt arbetande småbarnsförälder, eller son eller dotter till en äldre anhörig ska man veta att omsorgen om barnen eller de äldre håller hög kvalitet.
Att stärka välfärden handlar om att stärka förutsättningarna för att få fler i arbete. Välfärd och tillväxt hänger ihop. Genom att inte utveckla välfärden så att fler kan arbeta går en möjlighet oss förbi. Den möjligheten måste vi ta!
Men det krävs också något mer, som inte samhället kan styra. Det krävs ett aktivt ledarskap – av oss alla.
Birgitta Johansson-Hedberg, som tidigare var VD för Swedbank, sa såhär i en intervju för några år sedan:
”När jag var 30 var jag övertygad om att det här skulle lösa sig av sig själv. Nu är jag 62 år och tvingas tyvärr konstatera att i stort sett har inget hänt.
(”Kvinnor ratas till styrelser” SvD 1/3 2009)
Jag tror många känner så när man ser till kvinnors position på arbetsmarknaden och när man ser fördelningen i näringslivet. Det här är inte Sverige 2012. Vi borde ha kommit längre. Vi är bättre än såhär!
En viktig del är att se sin egen roll och sitt eget ansvar.
Som ledare måste man fråga sig själv: hur definierar jag kompetens? Hur lyfter jag fram andra som bra ledare i min organisation? Vad gör jag för att ge mitt bidrag till ökad jämställdhet?
Jag tog upp exemplet med lönekartläggningar tidigare, och jag har i mitt tidigare arbete som ordförande för IF Metall varit med på många företag där man inte ansett sig behöva göra någon överblick över lönerna över huvud taget. Men när man väl har gjort det, och sett på skillnaderna mellan män och kvinnor, så har man som regel blivit väldigt förvånad.
Sen när företagen gick ned och började analysera hur snedfördelningen uppstod så kom man ofta fram till att mycket berodde på just hur man bedömde olika egenskaper hos sina anställda. Jag minns ett företag som bedömde sina anställdas initiativrikedom.
Det var många män som fick nya arbetsuppgifter och började arbeta med dem utan att fråga sina kollegor hur man skulle kunna lösa dem. Resultatet blev att de gjorde fel några gånger innan de fick det rätt – men bedömdes som initiativrika.
Många kvinnor tog istället del av den samlade kunskap som fanns, och gjorde rätt från början. De gjorde därför ett mer effektivt arbete – men bedömdes som mindre initiativrika, och riskerade därför att få lägre lön. Det upptäckte ledarna först när man gick in och granskade hur det verkligen låg till.
Det gäller inte alla, och det är bara ett exempel av många, men det visar på vilken roll en ledare har i att ständigt ifrågasätta de normer och strukturer som finns på arbetsplatsen, och hur viktigt det är att ha en bred syn på kompetens.
Ni som sitter här ikväll är viktiga förebilder för många kvinnor och män – och bara att ni tänker på det och tar tillvara de möjligheter som det ger kan driva på utvecklingen mot ett modernt och jämställt Sverige.
Ett aktivt arbete från samhällets sida, på många olika arenor i samhället, som samverkar med ett ledarskap inom näringslivet som moderniserar sin syn på ledaregenskaper och kompetens. Det är vad som behövs, det behövs nu, och det arbetet har vi alla ansvar för.
Men lyckas vi med det arbetet, tvivlar jag inte på att vi kan nå ett samhälle där just kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina egna liv. Att vi kan nå ett arbetsliv som är jämställt, och ett näringsliv som alltid sätter kompetens i första rummet.
Mitt mål ikväll har varit att visa att det finns mycket som behöver göras för att nå dit, men likväl att just det målet är än mer möjligt att nå än någonsin förut. Det är en möjlighet som aldrig får gå oss förbi.
Uppdaterades senast: 25 april 2017
Uppdaterades senast: