Gå till innehåll

Markera en text för att lyssna och översätta vid avsnittet eller klicka direkt på lyssna.

Hur använder jag verktyget?

Lyssna

Klicka på "Lyssna" för att läsa upp sidans innehåll. Du kan även markera ett avsnitt för att få det uppläst.

Översätt

Översätt text och få den uppläst på ett annat språk. Markera texten och välj ”Översättning” vid avsnittet.

Hjälpmedel

Genom att aktivera vårt inbyggda hjälpmedel kan du:

  • Lyssna på hela sidor eller markera avsnitt
  • Översätt valda delar till olika språk

Tal på PRO:s kongress

Kongressdeltagare, PRO-medlemmar, vänner, tack för att jag får besöka er kongress!

Först av allt vill jag ge dig ett erkännande Curt, för ditt ihärdiga arbete och för allt du gjort för PRO.

Sen vill jag önska dig Christina all lycka i ett hårt och härligt arbete, i att leda all den passion som stavas PRO.

* * *

Och jag skulle nästan önskat att jag varit här flera dagar. Nu är ju en statsministers schema som det är. I fredags var det ett stort internationellt möte i Budapest, och igår var det prinsbröllop. Men jag vet att jag, och många andra, har mycket av lära av PRO som folkrörelse.

Även om jag leder Sveriges största parti, är ni med era cirka 400 000 medlemmar fyra gånger större. Ni har en fantastisk förmåga att engagera och organisera.

PRO skapar både gemenskap för hundratusentals människor, och förändring mot ett mer rättvist Sverige i sin helhet.

Så jag hoppas ni är stolta över ert arbete, ni är en förebild och en inspirationskälla för oss alla.

* * *

Idag kommer jag att tala om rättvisa. Och jag skulle vilja börja i den gamla akademiledamoten Sten Selanders dikt, ”Spela kula”:

Vi spelade kula på torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.

Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben fanns.

Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den grabben glad.

Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter – jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.

Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män.

Som många av Selanders dikter tar han en enkel scen ur vardagslivet, som belyser något större.

Därför att alla börjar vi med ojämlika förutsättningar i livet. Hälsa, föräldraskap och födelseland, ger oss olika möjligheter. En får femti kulor – en annan får fem.

* * *

För mig har det där alltid varit närvarande i livet. Jag kom som fosterbarn till Ångermanland när jag bara var 10 månader gammal. Jag hade inget, men genom mina föräldrar fick jag allt. En god uppväxt. En bra skolgång. Och nu som statsminister kan jag arbeta varje dag för att förbättra livet för sådana barn som jag en gång var, och för alla barn och unga.

Därför att om ojämlikheten inte bekämpas kan den cementeras redan i unga år. Det är därför vi behöver attackera små orättvisor innan de växer sig stora.

Genom mindre barngrupper i förskolan och mindre klasser i skolan. Tidiga insatser så fort någon behöver extra hjälp eller extra utmaning. Lärare som kan bli ännu skickligare, starkare och få högre status.

Regeringen storsatsar nu på att skapa en jämlik skola, just för att det är grunden för en jämlikt samhälle, och för varje barns rätt att bli det bästa de kan bli.

* * *

Men vår vilja att skapa ett mer jämlikt samhälle i framtiden, får aldrig komma i vägen för att bekämpa orättvisorna vi ser idag. Och de är kanske absolut störst bland äldre.

Det är just som Selander beskriver: Ju mer ojämlikt det är i början av livets spel, desto värre riskerar det att bli med tiden. Men till skillnad från Selanders kulspelare behöver vi inte gå och sörja över det. Vi kan ju göra något åt det!

Och det är precis vad jag och regeringen tänker göra. Och jag tror vi behöver fokusera på tre större områden: Äldres hälsa, boende och ekonomi.

* * *

Vi kan börja med hälsan.

Jag har hört att ni i PRO har 3000 kontaktombud, som ringer upp och hör efter om någon inte orkar eller kan delta på ett möte. Vilken fantastisk omtanke!

Och det är ju ofta det hälsan beror på. Omtanke och omvårdnad av varandra. Och forskningen talar ju ibland om fyra åldrar. Först kommer ungdomen. Sen arbetet och familjebildningens tid. Den tredje är tiden efter pensionen. Sen inleds den fjärde åldern, ofta med en sjukdom, en stroke, ett fall eller annan skada.

När och hur den fjärde åldern kommer, avgörs ju oftast av hälsan under den första, andra och tredje. Av jobbet. Av vanorna. Av tillgången till bra sjukvård. Hälsa är och förblir en fråga så starkt kopplad till klass. Aldrig syns ojämlikheten så tydligt, som när den handlar om liv och död.

Därför tillsatte regeringen i förra veckan en kommission för jämlik hälsa, under ledning av professor Olle Lundberg. Målet för kommissionen är att ta fram de övergripande reformer som behöver göras för att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

Det är en stor uppgift. Men det är en uppgift vi måste ta oss an.

* * *

Och vi behöver agera redan idag, på bred front, för att göra den första, andra och tredje åldern så hälsosam som möjligt.

Vi ska bemöta den växande psykiska ohälsan, den skenande antibiotikaresistensen, och inte minst rökningen som fortfarande skördar många liv. Och redan nu investerar vi i förlossningsvården så varje barn får en bra början i livet. Det är en princip som jag står upp för. Barns hälsa ska inte bestämmas av föräldrarnas plånbok.

* * *

Allt detta gör att fler kan njuta av den tredje åldern så länge som möjligt. Men vi behöver också investera för att göra den fjärde åldern bättre.

Det måste vara slut med äldre faller mellan stolarna, som slussas runt bland olika vårdinstanser, som känner vanmakt och vrede.

Det måste vara slut med vård- och omsorgspersonal som ser kriser av personalbristen varje sommar, som drunknar i administration, som sliter och sliter men aldrig känner att de räcker till.

Såhär kan vi inte ha det. Vi måste ha en större omtanke om varandra. När du är som svagast måste samhället vara som starkast!

* * *

Det är därför äldreminister Åsa Regnér nu gör ett stort arbete mot fallolyckor, för bättre demensvård, och tar fram en ny nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, som hon ju talade om på den här kongressen.

Vi satsar 2 miljarder över mandatperioden för att korta operationsköerna och skapa en jämlik cancervård i hela landet.

Men framför allt tror jag att vi behöver satsa på alla människor som jobbar inom äldreomsorgen.

Så de får tid för det där extra samtalet, den där extra promenaden, den där extra kollen
– som både kan förbättra – och rädda – liv.

Det är därför vi riktar 1 miljard i år, och 2 miljarder nästa år, på att öka bemanningen inom äldreomsorgen. Det är därför vi slutar låsa in människor i Fas 3, och istället låter deras krafter komma till pass i omsorgen, med de där små men viktiga sysslorna som annars inte blir gjorda. Det är därför vi formar vården och omsorgen så att personalens yrkesetik och kunnande står i centrum, inte vinstjakt och påhittade marknadssystem. Proffsen ska få vara proffs. De ska kunna göra ett fantastiskt jobb, stödda av den senaste välfärdsteknologin.

Samtidigt skapar vi nya utbildningsplatser, och satsar på traineejobb inom vården för unga, så att vi äntligen kan påbörja den stora generationsväxling som måste ske, och får nästa generation att kliva in i det framtidsyrke som omsorgsyrket är.

Ska alla äldre få ett mer mänskligt mottagande i vården och omsorgen, krävs fler människor i vården och omsorgen. Så enkelt är det.

* * *

Sen kommer vi till boende.

Livet som ålderspensionär utgör idag närmare en tredjedel av en svensks liv. Men Sverige är byggt för en annan tid. Bara en fjärdedel av landets bostäder uppskattas vara tillgängliga för personer med rörelsehinder, och Sveriges vanligaste hyreshus är tre våningar utan hiss.

Vet ni hur jag vet det? Jo, det har en av Sveriges skickligaste intresseorganisationer berättat för mig i en bostadspolitisk rapport. Jag tror visst de heter PRO.

* * *

Och bostadskrisen slår i alla åldrar, och i över hälften av Sveriges kommuner. Därför har regeringen antagit en ny bullerförordning för enklare byggande, och klubbat nya effektiviseringar av plan- och bygglovsprocessen.

Nu ska vi gå vidare, sänka produktionskostnaderna, öka konkurrensen på byggmarknaden och korta hela byggprocesserna från idé till inflyttning.

Men för att få fram just bra och billiga hyresrätter för äldre och unga krävs också statliga satsningar. Därför kommer vi investera över 6 miljarder årligen för fler och modernare bostäder i hela landet. Där ingår ett riktat stöd för att bygga flera olika bostadsformer för äldre, och för att rusta upp gamla boenden i hela Sverige. Vi undersöker också möjligheten att stödja kommunala och privata aktörer så att de anpassar fler boenden efter äldres behov.

Vårt mål är att bygga minst 250 000 nya bostäder på 5 år. Ert mål är att det ska byggas 350 000 nya bostäder för äldre på 15 år.

Så låt oss jobba tillsammans. Låt oss se till att varje pensionär kan veta: Det finns ett bra boende för mig, oavsett mina behov. Låt oss skapa ett samhälle där varje äldre människa kan kliva in genom dörren, och i hela kroppen känna känslan: Hem ljuva hem!

* * *

Så slutligen kommer vi till äldres rätt till en trygg ekonomi.

Den hänger ofta ihop med stigande bostadskostnader. Därför förbättrar vi från den 1 september ekonomin för de 285 000 av Sveriges pensionärer som har bostadstillägg.

Men den hänger också ihop med orättvis beskattning. För en tid sedan fick jag ett brev, från en äldre kvinna som heter Britta, som bor i min barndoms Ångermanland.

Hon skriver: ”Jag är pensionär och har arbetat sedan jag var 14 år. Så jag har varit med och byggt upp landet. Trots det ska jag och andra pensionärer straffas genom skatten. Ni som arbetar får jobbskatteavdrag, jag är inte avundsjuk, men vill ha en del av kakan.”

Och hon avslutar brevet: ”Ja Stefan, du har mycket att göra. Men du klarar det om du bedriver socialdemokratisk politik. Ha det bra. Hälsa Ulla också.”

* * *

Jag tänkte idag ta tillfället i akt att svara dig Britta. Du har rätt. Att du som pensionär ska betala mer i skatt än löntagare är orättvist och omoraliskt.

Pensionärskatten ska bort. Den här regeringen kommer därför steg för steg sluta skillnaden i beskattning mellan lön och pension. Vi ville börja redan förra året. De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna lyckades stoppa oss då.

Men vi kommer inte ge oss. Redan i höst kommer vi satsa cirka 2 miljarder för att sluta gapet för alla pensioner upp till 120 000 kronor, och även sänka skatten på pensioner upp till 240 000 kronor.

Vi börjar hos de som behöver det mest. Och vårt slutmål är förstås att pensionärskatten ska bort för alla. Det är en fråga om rättvisa och respekt, för dig Britta, och alla som har byggt det här landet. Och Britta: Jag hoppas att du också har det bra. Ulla hälsar tillbaka!

* * *

Men vänner, det absolut viktigaste för alla äldres pensioner, är att alla unga jobbar.

Arbetslöshet, hopplöshet, passivitet hos unga skapar inte bara ett ojämlikt samhälle.
Det hotar också ekonomin, och pensionerna. Men när fler kan arbeta och göra rätt för sig,
då växer jämlikheten – och pensionerna. Det är därför vi håller så benhårt på målet om EU:s lägsta arbetslöshet, och genomför en ny jobbagenda för att nå dit.

* * *

För det första krävs framtidsinvesteringar.

Utöver bostadsbyggandet investerar vi för att rusta upp järnvägen och lägga ny räls. Vi satsar på klimatinnovationer, som både kan gå på export i världen, och bygga ett hållbart samhälle här hemma. Vi investerar också så att fler kan anställas i hela välfärden, för tryggheten och kvalitén.

Det skapar jobb. Det stärker ekonomin. Det säkrar pensionerna.

* * *

Men det räcker inte. För det andra behöver vi en aktiv näringspolitik för fler och växande företag.

Därför ökar vi samverkan mellan forskning, företag och förtroendevalda i hela landet. Vi gör så att fler idéer som föds i Sverige kan bli nya varor och tjänster i världen. Vi satsar på exportfrämjande och frigör nytt riskkapital.

Det skapar jobb. Det stärker ekonomin. Det säkrar pensionerna.

* * *

Men det räcker inte heller. För det tredje behövs satsningar på matchning och kompetens, så att människor också står redo att ta de jobb som växer fram.

Därför genomför vi ett nytt kunskapslyft – med tusentals nya möjligheter att skaffa den kompetens som arbetsgivare skriker efter. Vi skapar också en 90-dagarsgaranti, som gör att alla arbetslösa unga får rätt till utbildning, arbete eller praktik inom 90 dagar, och en rak väg in på arbetsmarknaden.

Det får människor i jobb. Det stärker ekonomin, och ja… jag tror ni vet vad det gör för pensionerna.

Och det är det här tre delarna: framtidsinvesteringar, aktiv näringspolitik, och satsningar på matchning och kompetens, som utgör grunden i Sveriges nya jobbagenda.

Det är detta som krävs för att Sverige ska gå mot EU:s lägsta arbetslöshet – och säkra en god ekonomi för våra äldre. Det är därför vi bekämpar arbetslösheten: Ska varje äldre ha en bra pension, behöver varje ung ha ett bra jobb.

* * *

Det är de här stora investeringarna i hälsa, boende och ekonomi som jag tror vi behöver börja med för att skapa ett mer rättvist samhälle för våra äldre.

Men jag skulle också vilja passa på att göra en viktig markering. Det här är inte en gåva. Det här är en självklar uppgift för att hedra generationskontraktet mellan yngre och äldre.

Den överväldigande majoriteten av Sveriges äldre har jobbat och slitit ett helt liv.
De har tjänat ihop till sina pensioner, till sin välfärd, till sin rätt till frihet och trygghet även på äldre dagar. Precis som Britta sa har de byggt landet för oss yngre generationer. Då ska ingen behöva stå med mössan i hand.

Och att inte göra de här investeringarna, och istället fortsätta med pensionärskatten, skära ned och sälja ut vården och omsorgen, och bara tro att marknaden ska lösa bostadskrisen, det vore att svika generationskontraktet.

Aldrig att jag accepterar det. Generationskontraktet ska hedras. Punkt.

Dessa investeringar är inte något ni äldre får. Det är något ni förtjänat.

* * *

Vänner,
för att sammanfatta mitt budskap här idag, så kan jag väl egentligen bara göra ett tillägg till Selanders dikt:

Ja, man kan inte lämna kulor igen,
och trösta pojkar, som stelnat till män.

Men ojämlikheten är inte något vi måste ta för givet,
genom jobb och skola kan vi ge alla stora möjligheter i livet.

Och genom bättre hälsa, boende och ekonomi,
ska varje pensionär kunna leva stark och fri.

Det är för detta denna regering slita och gno.
Tack för ordet, kära vänner i PRO!

Uppdaterades senast: 25 april 2017

Uppdaterades senast: